Nina De Geer berättar om vägen till debuten och tipsar om debutromaner

Nina De Geer har de senaste fem åren drivit den populära skrivarpodden Debutera eller dö. Nu är det dags för henne att själv debutera.

– Jag har, som kanske alla skrivande personer, ständigt formulerat mig i ord. Men jag förstod inte förrän i trettioårsåldern att det var ett nödvändigt behov för att jag skulle må bra. Det var först då jag lät skrivandet få ta en mer självklar plats i livet. Mitt första skrivna romanutkast var säkert kasst men för den skull inte värdelöst. Det första avslutade projektet slog upp portalen till alla andra berättelser som det visade sig att jag bar inom mig. Så det där första projektet, oavsett vad det är, får aldrig underskattas eller förlöjligas, det är det stora livsförändrande projektet för en skrivande person, oavsett om det blir utgivet eller inte. 

Sedan 2017 har hon drivit podcasten Debutera eller dö, och samtidigt har hon jobbat med flera olika bokmanus.

– Det jag själv inte kunde föreställa mig när jag var ny i gemet är hur beroende man hela tiden är av förlagens processer. Man hinner ju nästan skriva en helt ny roman under tiden som man väntar på svar avseende det första inskickade manuset. Och när svaren väl kommer från förlagen kanske det handlar om att genomföra stora ändringar. Då lägger man det nya manuset åt sidan igen och återgår till att bearbeta det gamla, och så håller det på fram och tillbaka i flera år. För mig har det inneburit att jonglera tre olika manus i de här förlagsprocesserna under en femårsperiod. Med facit i hand var det bara ett av de tre projekten som fick gå hela vägen och bli bok. 

Tack vare podden har Nina lärt sig om skrivandets hantverk, både genom att få läsa och prata om olika texter och genom att få konkreta tips av många kloka gäster. Att klippa ljudfiler har bidragit med insikter om dramaturgi och effektivt berättande. Att driva en podd handlar inte bara om att dyka upp och sätta på micken utan framförallt om många, många timmars efterarbete för att sortera ut guldkornen och sätta ihop dem till ett intressant och relevant program för lyssnarna.

– Jag tror det är jätteviktigt för moralen och orken när man försöker debutera att på något sätt få närma sig den här världen med förlag och verksamma författare. För min del tror jag att det räddade livet på mig. Debutera eller dö är ju mer än en podd om skrivandets hantverk. Framförallt skulle jag säga att den handlar om den existentiella kris det innebär för en människa att inse att man bär på en identitet som författare och därför vill och behöver få skriva, oavsett hur svårt det är eller vad omvärlden tänker om det. Mitt sätt att hantera den krisen var med ärlighet och humor. 

Podden driver Nina idag tillsammans med Lovisa Svensdotter som är manusförfattare och aspirerande författare. Ambitionen är att fortsätta med podden så länge de orkar, trots att löftet från början var att driva podden tills någon av poddarna fick ett bokkontrakt.

– Efter fyra år hoppade min första poddkompis Johanna Devaliant av. Men då hade jag fått fin kontakt med så många spännande lyssnare, och en av dem som hörde av sig genom podden, Lovisa Svensdotter, blev till slut min nya medskapande poddkollega. På sikt kan jag även tänka mig att överlåta plattformen till Lovisa. Hon är briljant och rolig och full av idéer, säger Nina.

Utspelas i förlagsmiljö

Ninas debutbok heter Sommarsorger och ges ut av Ordfront. Den handlar om Agnes som har ett flashigt jobb på ett bokförlag och lever i familjeidyllens Bromma, men vars uppväxt fortfarande ligger kvar djupt i henne. När hon upptäcker något hos sin man som hon aldrig skulle ha sett väcks frågor om hur barndomen utformar den vi blir i framtiden och vad våra föräldrars självupptagenhet har med oss att göra.

Berätta om valet att låta din huvudkaraktär jobba på bokförlag. Hur har du gjort för att skildra det på ett trovärdigt vis? 
– Jag valde att förlägga delar av handlingen i förlagsmiljön dels eftersom jag på ett sätt upplevde att jag redan var i den miljön genom podden. Jag fick oerhört många förslag på gäster från pr-byråer och därmed många böcker och ännu ej utkomna manus skickade till mig med en önskan att jag skulle framhäva dessa verk och deras författare i podden. Det var enormt roligt men också ibland tärande privat att gång på gång åka till förlag och prata med framgångsrika författare om deras böcker just när jag ju så intensivt själv ville in i den världen, säger Nina.

– Den andra anledningen till att jag valde förlagsmiljön i boken var förstås att jag generellt var väldigt nyfiken och ville ta mig längre in i den här världen, och det kunde jag göra på min kammare genom mitt eget skrivande. 

Nina säger att hon i efterhand ibland kan tänka att boken kanske skulle ha blivit bättre utan förlagselementet. När hon 2017 började skriva på Sommarsorger fanns det ännu ingen trend med förlagsmiljö i böcker eller tv-serier, vilket dykt upp de senaste åren i bland annat Lydia Sandgrens Samlade verk och tv-serien Kärlek och Anarki. 

Förlagsprocessen som skrivarskola

Under åren som gick jobbade hon också om manuset i många vändor efter förläggares detaljerade och uppmuntrande förslag, framförallt från Albert Bonniers. Där var processen att hon först skrev om i sex månader, skickade in och väntade på svar i ytterligare sex månader. Svaret hon fick tre gånger i rad var ungefär ”du har verkligen något, men kan du även ändra det här och det här?” Sista gången, efter de sista sex månadernas väntan, fick hon till slut svaret: ”Det här är bra men vi har ändå bestämt oss för att tacka nej.” Det var några månader innan Samlade verk kom ut på samma förlag. 

– Jag hade förstås ingen aning om händelserna i den gula boken, och har fortfarande bara läst halva, eftersom jag sedan inte ville bli påverkad och ängslig, även om det jag läste av Sandgren var mycket bra. Med detta säger jag heller inte att jag fick ett slutgiltigt nej från Bonniers på grund av att Samlade verk då var klar för utgivning. Men det var kanske inte helt lätt heller att anta en till bok i liknande kostym på samma förlag. Oavsett snöpligt slut på Bonniers så lärde jag mig så mycket av deras lektörer och förläggare. Det var en mycket karaktärsdanande och gratis skrivskola för mig. 

När hon senare skickade manuset till andra förlag nappade Ordfront direkt. Det visade sig att förläggaren Jenny Bjarnar var en passionerad Debutera eller dö-lyssnare. Så till den grad att hon hade meddelat personalen som gick igenom manusinkorgen att titta särskilt efter ett manus från Nina. 

– Jag glömmer aldrig stunden Jenny ringde upp mig. Under de första sekunderna av det samtalet med Jenny skiftade hela min existens, från en fullständigt uppgiven känsla av potentiell livslång avvisning från bokförlagen till en insikt om att jag ju faktiskt hade gjort helt rätt. Om man bara fortsätter kämpa, oavsett motgångar och diverse inre kollapser, så blir hantverket till slut bra nog, säger hon och avslutar:

– Och jag förstod precis då att så länge man själv står fast vid att man har någonting viktigt att säga så har man ju faktiskt verkligen det. Om man bara fortsätter skriva och skickar in manus så kommer någon på andra änden till slut att svara.