Ulrika Goude Westby debuterar med kapitelbok om ridläger, andar och kaxiga tjejer

Ulrika Goude Westby. Foto: Odd Westby

Att skriva och fantisera ihop berättelser har alltid varit en viktig del av mitt liv. Redan som liten skrev jag böcker och gav ut tidningar. Men det är först nu som jag har gjort verklighet av mina författardrömmar.

Till vardags jobbar jag som verksamhetsutvecklare på Litteraturhuset Trampolin i Sandviken. Mitt uppdrag är bland annat att levandegöra berättelser genom olika estetiska uttrycksformer, ett jobb som är som klippt och skuret för mig som älskar att spela teater och att sjunga. Som utbildad dramapedagog har jag förmånen att jobba med barn och ungas berättande både i teaterns och litteraturens värld, vilket ger mycket inspiration och näring till mitt skrivande.

Jag gillar spänning och mystik och skriver ofta om vänskap, relationer och sköra livsöden. I mitt skrivande vill jag på ett lekfullt sätt hitta det ljusa i det mörka. Sorg och familjehemligheter i en oskuldsfull inramning full av fantasi är nog jag i ett nötskal. I min debutroman Glas-sommar vill jag ge unga tjejer kraft och mod att ta kommandot över sina egna livsberättelser.

Glas-sommar

Glas-sommar

Vi skulle precis släcka lamporna för att sova då det plötsligt knackade på dörren. Innan någon av oss ens hunnit ropa Kom in stod Tanja mitt i rummet.

Det blir ingen riktig sommar här på Björkenäs om vi inte gör anden i glaset. Ni är väl med?

För att inte göra bästa kompisen besviken åker Marika med på ridlägret. Läs mer »

info@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Relaterade nyheter

Sten Velander med en ny humoristisk spänningsroman

Henry har accepterat att tiden som bårhusansvarig är över. Rastlösheten är påtaglig och han är redo för nya utmaningar i livet. Att hantera döda känns som en trygghet och då är valet av sysselsättning självklart.