Hon diktade på Beyoncés album “Lemonade” och ger nu ut en efterlängtad poesisamling. Den somalisk-brittiska poeten Warsan Shire inspireras av skräck och true crime – i försöken att förstå det våld som drabbar kvinnor, barn och de särskilt sårbara.
När Warsan Shire var barn satte hennes pappa upp bilder som föreställde Somalia före och efter kriget över hela väggarna i deras bostad i London dit familjen hade flytt. Hon växte upp med de ruinerna omkring sig, som illustrationer av människans värsta sidor.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
– Pappa ville att vi skulle veta att människor kan förvandlas till monster men han delade också berättelserna om människor som räddade andra, säger Warsan Shire.
Hennes status som litterärt stjärnskott fick bränsle på allvar när världsstjärnan Beyoncé bad henne dikta på albumet “Lemonade” 2016.
– Det var en surrealistisk och vacker upplevelse, en stor chock. Ett tag trodde jag inte att det var sant när hon ringde, jag trodde att någon skämtade med mig. Men det blev en väldigt inspirerande tid som gav mig kraft, säger hon.
Folk som har tystats
Warsan Shire ger sällan intervjuer och eftersom hon vägrar att kompromissa med sin poesi är hennes produktion sparsmakad. Den nya diktsamlingen Välsigna dottern inleds med epiteten: “Det är jag. Warsan. /Missanpassad dagdrömmare/ tvångsmässig, dissociativ.”
– För mig handlar poesi om min mentala hälsa. Jag har alltid använt det för att förstå vad jag känner, vad jag gör och vart jag är på väg, säger hon och ber om ursäkt om det låter självupptaget.
Men samtidigt är Warsan Shire medveten om att hon talar för ett kollektiv. Stolt förvaltar hon de berättelser om Somalia som släkten alltid har delat med sig av. Trots uppväxten i Storbritannien, dit hon kom vid ett års ålder, beskriver hon hur kriget är hennes kontext – både hennes mamma och pappa är traumatiserade av det.
– Jag kommer från ett folk som har tystats och som känner sig avhumaniserade. De har berättelser som de vill dela med sig av och de litar på mig, säger hon.
Warsan Shire har också gestaltat hur det är att vara flykting i dikten “Hem”, som blev viral efter 2015 års flyktingkris, när Benedict Cumberbatch läste raden “Ingen lämnar sitt hem såvida hemmet inte är hajens mun”. Sedan barnsben tror hon på litteraturen och berättelsens enande kraft – inspirerad av sin pappa, som var journalist och författare. Berättelsen är en del av det som gör oss mänskliga, tycker hon.
– Jag kommer från en söndrig bakgrund som jag känner mig bortkopplad från — till exempel döptes jag efter min farmor men fick aldrig träffa henne och vet inte hur hon såg ut, på grund av kriget. Så berättelserna hemifrån var det enda sättet att hålla minnet och hoppet levande.
Mödrar och döttrar
Warsan Shire skriver om familj och särskilt relationen mellan mödrar och döttrar. Relationen till en mamma är en av de mest formativa som en människa kan ha, anser hon och påpekar att många seriemördare också har problem med sina mammor.
– Jag undrade hur mycket en mors kärlek kan förändra en person och om det kan göra världen bättre, en individ i taget.
Själv diktar hon om “den fula” dottern, och säger utan omsvep att det är sig själv hon syftar på. När hon växte upp kämpade hon med ätstörningar och dysmorfi, som delvis bottnade i mobbning – men inte bara. Det handlade också om familjeideal och kulturella ideal, tror hon. Hon försökte vara den perfekta dottern. Samtidigt ser hon ”ful” som ett samlingsord för att inte känna sig bra nog.
Som barn fick Warsan Shire också ofta höra att män var viktigare än kvinnor, vilket gjorde henne förbannad.
– Jag protesterade och förstod inte varför ingen mer gjorde det, och varför de äldre kvinnorna hjälpte patriarkatet. Min familj brukar skoja och säga att jag är familjens aktivist, för jag ställer frågorna som ingen vill ställa.
Skräck och true crime
I hennes poesi skildras unga flickor som utsätts för könsstympning, kvinnor som kastas ner för trappor och flickebarn som dödas av sin egen familj – det senare i en dikt baserad på en verklig händelse. På sätt och vis är det våld som inspirerar Warsan Shire. Hon älskar skräckfilmer och ser flera i veckan. Då kan hon leva ut den ångest och de katastrofkänslor hon ofta känner, men på ett mer kontrollerat sätt.
Även true crime är en inspiration, eftersom det synliggör hur de mest sårbara i samhället – kvinnor, svarta och barn – oftast drabbas av mänsklighetens värsta sidor.
– Jag tillbringar mycket tid med att göra research om hemska saker, eftersom jag är intresserad och vill förstå varför människor begår övergrepp mot barn eller varför vissa män hatar kvinnor eller varför rasister hatar, säger hon och fortsätter:
– Var kommer det ifrån och hur kan vi sätta stopp för det? Det är grunden i mitt arbete.
Text: Elin Swedenmark/TT
Fakta: Warsan Shire
Född: 1988 i Kenya, av somaliska föräldrar. Växte upp i London.
Bor: Los Angeles, dit hon flyttade från London för sin make.
Familj: Make och två barn.
Bakgrund: Har skrivit diktsamlingarna Lära min mor att föda och ”Her blue body”. Medverkar på Beyoncés album “Lemonade”.
Läser: “Just nu läser jag Terrance Hayes som jag älskar.”
Inspireras av: “Carrie Mae Weems fotografier och skräckfilmer. Jag älskar skräckfilmer. Jag ser en skräckfilm kanske var tredje dag.”
Skrivprocess: “Jag skriver till musik och till filmer. Så när Beyoncé bad mig medverka så skrev jag till hennes musik, det kändes helt naturligt. Jag tycker om att skriva på biografer, på bussar — det var så jag växte upp, jag skrev överallt där jag kunde göra det och det blev sedan min skrivprocess.”
Om att upptäcka fantasin och skrivandet: “Jag kunde underhålla mig själv i timmar som barn. Min första pojkvän när jag var 13 år var en inbillad sådan som jag skrev om hela tiden, och det kändes så verkligt. Jag levde i min fantasi och det hjälpte mig verkligen. Jag är fascinerad av hur berättelserna kopplar samman oss människor.”
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
