Jag har alltid föredragit det skrivna ordet. I skolan dök jag ner i läroböckerna, men räckte aldrig upp handen. Läste Harry Potter, Vargbröder och Fem-böckerna mer än vad jag träffade kompisar på fritiden. Jag var inte antisocial, men medveten om att jag inte riktigt passade in. Det störde mig inte särskilt mycket, inte då.
Sedan kom tonåren. Jag hängde inte med i svängarna och fick allt svårare att relatera till jämnåriga. Jag har nog alltid klickat bättre med personer från tidigare generationer. Lärare, äldre släktingar, mina föräldrars bekanta. Ibland får jag en svårbeskrivlig känsla av att jag borde ha fötts i en helt annan tid.
Den känslan, i kombination med min förkärlek för fantastik, inspirerade mig i skapandet av Nattfödd och huvudkaraktären Zoey. När jag skriver är det jag som diktar upp reglerna, men samtidigt inte.
Vad som helst kan hända.
Zoey sitter bakom ratten med fullt adrenalinpåslag samtidigt som Five Finger Death Punch ångestridna musik fyller Toyotan. Händerna kramar ratten så hårt att knogarna vitnar och hastighetsmätaren pekar på över 100 km/h. Från ingenstans dyker en hjort upp. Framrutan krossas och Zoey kastas runt i bilen. Ett skarpt vitt ljus möter henne. Är det från ambulanssirener eller något ännu värre?
Zoey vaknar upp ute på ett fält där hon möts av en man. Han undrar hur gammal Zoey är. Tekniskt sett är hon född 1843, men det är bara den första upplagan…
Nattfödd är en gripande, kreativ och hjärnskrynklande berättelse för unga vuxna.
