Pandemin får fler att försöka skriva böcker. På Ordfront har inflödet av obeställda bokmanus ökat med cirka 25 procent jämfört med tidigare.
– På ett sätt är det ändå härligt att svenska folket är så skrivande, säger Pelle Andersson, vd och förläggare.

Under pandemin har postgången till Ordfront förlag vuxit ordentligt enligt Pelle Andersson som ser en tydlig effekt av hemmatillvaro och permitteringar. Fler människor har helt enkelt tagit chansen. Årets skörd av obeställda manus är uppe i ”en bra bit över 2 000” berättar han.

– Det är från folk som får feeling. Signalen jag får från andra förlag är att det är ungefär likadant. Då ska man veta att de här 2 000 manusen säkert vandrar omkring, de är säkert i väldigt hög utsträckning samma. Sedan kan man tänka sig att en del skickar just till oss eftersom Ordfront är ett nischat förlag.

Vid sidan av skönlitteraturen ger förlaget även ut samhällsdebatterande böcker, historia och kulturhistoria.

250 refuseringsbrev

Därmed inte sagt att manusfloden leder till fler publiceringar – ingen av vårens debutanter kommer ur denna hög. I slutet av november postade Pelle Andersson refuseringsbrev till 250 hoppfulla skribenter – då återstod ytterligare 300 som låg kvar i inkorgen.

TT: Läser ni igenom alla?
– Det kan man nog säga – problemet är att svaren blir försenade. Vi brukar lova svar efter tre till fyra månader men det mäktar vi inte riktigt med. Det är ett väldigt hårt tryck, vi har ändå fyra personer som sitter och jobbar med att bara titta och läsa och hålla på med det här. Men de hinner inte hålla undan.

Trots arbetsbördan och de minst sagt små utsikterna att till slut lyckas få en bok utgiven uppmanar han alla hugade att fortsätta försöka.

– Ur ett samhälleligt perspektiv är det helt fantastiskt att så många vill skriva och förklara sin verklighet. Eller det som de uppfattar som verkligheten, det är underbart! Och det kan ju på sikt leda till att man hittar saker, folk som inte trott sig kunna skriva börjar skriva saker och ibland är de fantastiska, det vet folk ofta inte själva.

Cirka tio procent

Även Maria Såthe, litterär chef på Wahlström & Widstrand, vittnar om fler manus än före pandemin. Wahlström & Widstrand tar tillsammans med Albert Bonniers förlag emot mellan 2 500 och 3 000 obeställda manus per år och den ökning som Såthe tillskriver pandemin ligger på cirka 10 procent.

– Det som vi väl också ser är att det är folk som vanligtvis inte skriver som fått mer tid och då bestämmer sig för att skriva en genreroman. Nu har man tid och vill testa, säger Maria Såthe, som även hon är uppmuntrande.

– Om vi hittar något vill vi såklart ge ut det, men vi har en känsla av att det är många som vanligtvis inte skriver som gör det nu. Jag menar inte att man måste ha gått på skrivarskola men någonstans ger övning färdighet. Man kan inte bara sätta sig ner och skriva en bok.

”Låt oss se”

Håkan Bravinger, skönlitterär chef på Norstedts är försiktigare. Även där har man fått fler manus i år än i fjol, men inte tillräckligt många för att tala om ”en manusboom” tycker han. Mängden manus brukar variera år från år och pandemins effekt på den svenska skönlitteraturen återstår att se.

– Jag tror säkert att det förekommer manus nu som inte hade blivit skrivna annars. Men att skriva en roman tar sin lilla tid, säger Håkan Bravinger.

Även om pandemin pågått ”i evinnerliga tider” kanske dess effekt på skrivandet än så länge mest handlat om ”ett igångsättande”, framhåller han.

– Låt oss se vad som händer nästa år. Det ska bli spännande att se. Kvantitet är alltid en bra början, den ökar sannolikheten för att hitta kvalitet.

Text: Erika Josefsson/TT