Pling i luren. Det är min förläggare som undrar om jag har lust att skriva en presentationstext till Boktugg. Tusen tecken i jagform. Hon erbjuder sig att göra det åt mig men avslutar med ”det kanske blir mer naturligt om du gör det själv”. Jag håller med henne och lovar att sno ihop några rader.
Men när jag sätter mig för att skriva känns det allt annat än naturligt. De där åtta åren på universitetet (litteraturvetenskap, filmvetenskap, religionshistoria, psykologprogrammet) har satt sina spår. Att skriva i jagform känns fel, nästan smutsigt. Mina hittills sjutton år som psykolog har säkert också påverkat mig. I god journalföring är ordet jag bannlyst till förmån för det anakronistiska undertecknad. Kanske inte så konstigt att jag ryggar inför ”tusen tecken i jagform”.
I min debutroman, smartare smalare snyggare rikare, förekommer däremot ordet jag ymnigt. Den är till och med skriven i första person. Helt naturligt – när det är ett fiktivt jag går allt mycket lättare.
smartare smalare snyggare rikare
- Förlag: Systerkonspirationen
- Utgiven: 2021-11-25