Det är ett ovanligt starkt år för svenska deckare. Böckerna är fler och genren bredare – den sträcker sig från mysdeckare och feelgood-spänning till hårdkokta kriminalromaner. Men en tydlig trend är de många Norrlandsskildringarna.

Gotiska inslag, förortssnutar, mysdeckare och glesbygdsnoir – inslagen i den svenska deckarfloden blir allt fler. Runt 230 böcker anmäldes i år till Svenska Deckarakademin inför korandet av Årets kriminalroman, som avslöjas när deckarpriserna presenteras mellan 19–21 november. Ungefär 160 av de anmälda böckerna är svenska.

– Jag har läst deckare i hela mitt liv men genren är bredare än någonsin nu, säger Katarina Gregersdotter, docent i litteraturvetenskap och ledamot i akademin.

I år har det varit särskilt svårt att vaska fram fem kandidater till deckarpriset, tycker hon. Många väletablerade författare har släppt nya romaner, som Åsa Larsson, Johan Theorin och Marie Hermansson – alla tre nominerade. Men det har också funnits många fina debutanter, menar Katarina Gregersdotter.

– Den här hösten och hela året har varit väldigt stark när det gäller den svenska utgivningen.

Spretig genre

Genren spretar alltså allt mer – och räknar man in egenutgivna böcker registreras nu 300 deckare om året på Deckarbiblioteket i Eskilstuna, jämfört med ett 60-70-tal för ett par år sedan. Bibliotekarien Anna-Lena Jönsson är ansvarig för biblioteket, som försöker registrera samtliga deckare i Sverige – en efterfrågad genre.

– Av de tio mest reserverade böckerna på Eskilstunas biblioteks hemsida är sju av tio deckare – det är Åsa Larsson, Mons Kallentoft och Niklas Natt och Dag men även David Lagercrantz som börjar på en ny serie med sporttematik, det är inte så vanligt.

Svårast tycker hon att det har varit att få koll på de nya feelgooddeckarna, som satsar på spänning men utan blodiga mord. Där finns namn som Sofia Rutbäck Eriksson, Micke Hansen och Christina Olséni. Egenutgivna böcker spelar också en större roll – högst upp på den deckarkritikerlista som publiceras av recensenterna i Gota Medias tidningar ligger nu debutanten Sofie Bjarup med Mörkrets barn som från början gavs ut på ett så kallat hybridförlag.

Gränserna för vad som alls är en deckare utmanas också från fler håll, har Anna-Lena Jönsson märkt – till exempel med nomineringen av Marie Hermansons Pestön.

– På Adlibris klassas den som en historisk roman, men med en deckargåta i.

Samhällsskildrare

Många så kallade mysdeckare utspelas på landsbygden medan Stockholmsskildringarna ofta handlar om brutala mord och gängkriminalitet i förorten. Katarina Wennstam skildrar manligt våld i sin Justitia-serie, där “Djävulens advokat” är den senaste. Och gängskjutningar lyfts i exempelvis Ghettokungen av Sammi Jeridi och i Pascal Engmans bokserie – vars nya Kokain handlar om uppgörelser mellan två rivaliserande gäng i Järvaområdet, i Stockholm.

Dessa böcker följer den svenska deckartraditionen att vilja berätta något om samhället. Pascal Engman väver in de mest rykande färska händelserna. Han nämner också coronapandemin – som även skymtar i flera andra böcker.

– Deckargenren strävar i ganska hög grad efter realism och då ingår det hyperaktuella, säger Katarina Gregersdotter.

Men samtidigt spårar hon ett naturtema, som framträder tydligare än för ett tiotal år sedan. I en bok som Åsa Larssons “Fädernas missgärning”, den sista om hennes huvudperson Rebecka Magnusson, påverkar geografin tydligt personerna.

– Närheten till landskapet syns väldigt tydligt i böckerna om norra Norrland, Västerbotten och Jämtland.

Norrland och kvinnor

Böcker med Norrlands-tema fortsätter också att vara en tydlig trend, menar både Jönsson och Gregersdotter. Tre av de fem debutanter som nominerats till Årets deckardebut utspelas där: Isarna råmar i Kalix, “Återvändare” i Luleå och “Sly” i Åre. Många är skrivna av kvinnor – och har ofta kvinnliga huvudpersoner.

– Det är Karin Smirnoff-effekten, de skriver lite i den andan, säger Anna-Lena Jönsson.

En tydlig trend är dessutom hemvändartemat – att huvudpersonen åker hem till sin uppväxtort. Det handlar till exempel Liza Marklunds “Polcirkeln” om, som utspelas i Norrbotten och har hyllats som bland det bättre hon har skrivit.

– Det kan låta tråkigt att många håller på med det men det är inte så, de porträtten av karaktärerna får ett psykologiskt djup. De måste tillbaka i tiden till sin barndom och det är kanske där svaret på gåtan ligger. Det blir också fina historiska skildringar, säger Katarina Gregersdotter.

Text: Elin Swedenmark/TT

Fakta: Fem bra deckare

Fädernas missgärning av Åsa Larsson

Redan i inledningen av Åsa Larssons efterlängtade sjätte och avslutande del i deckarserien om Rebecka Martinsson sugs läsaren in. Ragnhild Pekkari ska ta livet av sig på ålderns höst – men det förflutna kommer emellan.

Juristen Martinsson är denna gång både slutkörd och överbelastad av jobb, men tar sig ändå an ett preskriberat mord. Här finns trådar till trafficking och ryska maffiabossar men också till Martinssons eget förflutna. Åsa Larsson berättar med sin vanliga stilistiska självklarhet om såriga relationer, men hon gör det med en sällsam människokärlek. Det är ömsint och brutalt – och nära kopplat till miljön i Kurravaara.

Kokain av Pascal Engman

Två rivaliserande gäng i Järva, krypterade Encrochat-meddelanden och knarkhandel: med sin fjärde bok i serien om Vanessa Frank landar Pascal Engman i det högaktuella problemet med skjutningar i förorterna.

Hans böcker hyllas som bladvändare, ett omdöme som passar även denna gång. Här finns också ett försök att belysa en konflikt från flera sidor. Hänsynslösa unga killar skildras, men även små pojkar som dras in i våldet samt mamman och butiksinnehavaren Fatou. Hon drömmer om att ge en bättre framtid till sina barn, och börjar till slut fundera på motstånd mot våldsspiralerna.

Slukhål av Tove Alsterdal

Hennes förra deckare, “Rotvälta”, utsågs till 2020 års bästa. “Slukhål” är den fristående fortsättningen, och handlar om ett ödehus i de ångermanländska skogarna där en ihjälsvulten man hittas. I det nästan övergivna gruvsamhället Malmberget har en man också spärrats in i en källare – och ödena förstärks av de suggestiva landskapsskildringarna.

Polisassistenten Eira Sjödin i Kramfors blir indragen, och snart berör fallet henne personligen. Samtidigt ska hennes mamma flytta in på ett demensboende – och Tove Alsterdals deckare handlar också om ensamma, utsatta människor i glesbygdens Sverige.

Sly av Sara Strömberg

En kvinnlig medelålders och mycket ensam lokalreporter är huvudperson i Sara Strömbergs debut. Den utspelas i Åre, ett samhälle där storstadsturismen fyller lyxrestaurangerna medan ortsbefolkningen bor i skuggan av glittret och tvingas klara sig med betydligt mindre medel.

När ett mord inträffar ska Vera Bergström skriva om invånarnas rädsla från sin nedbantade redaktion, samtidigt som hon funderar över livet som inte blev av. Mordfallet börjar dock dra upp henne ur de tyngsta funderingarna – samtidigt som det utsätter henne för en växande fara.

Polcirkeln av Liza Marklund

Liza Marklund återvänder till deckargenren med en välkomponerad berättelse om tonårstidens hierarkiska värld. Handlingen kretsar kring fem tonårsflickor som är med i samma bokklubb. Men en av dem försvinner spårlöst – och hittas inte förrän 40 år senare, inmurad i ett brofundament. Kvinnorna möts igen, och något i deras relationer tycks ha utlöst brottet.

Boken är ett tidsdokument och en berättelse om relationer, klass – och läsning. Deckaren präglas av Marklunds öga för vardagsliv och samhällsfrågor, och är den första i en trilogi i Norrbottens inland.