Efter att ha porträtterat svenska ikoner som Zlatan och Lisbeth Salander står David Lagercrantz nu helt på egna ben. I “Obscuritas” berättar han en mordhistoria med klassklyftor, krig och psykisk ohälsa.

David Lagercrantz visar runt i sin sekelskiftesvåning på Östermalm. På något vis lyckas den vara både mysig och storslagen på samma gång, och gissningsvis kostar varje kvadratmeter som en genomsnittlig svensk författarårslön.

– “Millennium”, säger han och rycker lite urskuldande på axlarna, och syftar på sina tre fortsättningsromaner till Stieg Larssons serie av internationella bästsäljare.

Hit flyttade han och familjen i våras efter flera år på Södermalm, och det är här i kvarteren som mycket av hans nya roman utspelas. Ett stenkast bort bor en av hans nya hjältar, den briljante men psykiskt bräcklige psykologiprofessorn Hans Rekke.

Historien utspelas 2003 och sätts i rörelse av mordet på en fotbollsdomare och flykting från Afghanistan med ett dunkelt förflutet. Bland utredarna finns Micaela Vargas, en ung polis från förorten Husby, vars stora talang förbises av hennes trötta kollegor. Genom ödets nyck paras hans två hjältar från olika världar ihop och de börjar nysta i mordet tillsammans.

– Det är kontrasten mellan Vargas, en tjej som aldrig har fått möjligheten att krascha och som tvingas att vara stark och Rekke, som har ett manligt privilegium, eller överklassens privilegium att få rasa ihop. Hon känner både en ilska och en fascination för det där, säger David Lagercrantz.

Känner utanförskap

Själv växte David Lagercrantz upp i Sveriges kulturella högadel. Några problem att skriva med Micaela Vargas perspektiv på överklassen har han dock inte – snarare tvärtom, tycker han.

– Nu kommer folk att säga “hur fan ska du kunna skildra en tjej från Husby?”, men om det är något som jag har känt hela mitt liv så är det osäkerhet och utanförskap, att jag inte riktigt tillhör eller förstår. Det är något som jag har exploaterat många gånger. Jag har fortfarande kvar fascinationen för den fina världen som jag växte upp med, men också föraktet för den.

Den som har läst Lagercrantz förut kommer att upptäcka att Hans Rekke har en del gemensamt med flera av hans tidigare romanfigurer. Författaren har en viss förkärlek för figurer som kombinerar stor intelligens med psykisk ohälsa. I den nye hjälten har han också tecknat ett idealiserat självporträtt, medger han.

– Även om jag själv inte har genialiteten så har jag mycket av skörheten, och den har jag alltid försökt att exploatera. Jag tycker alltid att det är underbart när de här två sakerna kombineras. Ibland så tänker jag mig att skörheten i alla fall kan vara början till en briljans. Den där sensitiviteten kan både vara destruktiv och bryta ner en men kan också leda till att du blir väldigt uppmärksam.

Kärlek till Sherlock

Huvudpersonen har en hel del gemensamt med Sherlock Holmes också, främst en nästan övermänsklig slutledningsförmåga.

– Han var min första stora litterära kärlek och en dröm om att kunna skildra något riktigt skarpt, en liten iakttagelse som leder till en stor slutsats. Men arrogansen och övermodet retade jag mig på. Kunde jag ersätta det med självtvivel, och osäkerhet? Jag tänkte att det skulle ge komplexitet till karaktären, säger Lagercrantz.

“Obscuritas” blir David Lagercrantz första helt egna historia på över tio år och han beskriver känslan av att skriva den som närmast berusande.

– Det var en sådan befrielse att slippa den där ängslan för vad Zlatan eller alla “Millennium”-läsare skulle tycka. Jag var fast i den här lite för stabile Mikael Blomkvist och den här lite för tuffa Lisbeth Salander för min smak. På så sätt var det helt ljuvligt att göra mina egna karaktärer.

Drabbades av skrivkramp

Samtidigt drogs han med enorm prestationsångest när det var dags att börja skriva. Tidigt stod det klart med kontrakt på fem böcker, försäljning till ett 20-tal länder och förhandlingar med Hollywood. I samma veva dog hans mamma.

– Det vore ju fan nu om det blev skit liksom. “Det är inte konstigt att han lyckades förut när han fick saker gratis”. I början spände jag mig så mycket att jag höll på att spricka. Det var en ambition som bara var destruktiv och jag kom ingen vart. Jag hade så enorma problem att komma igång.

Till slut hittade Lagercrantz fram till en historia vävd kring USA:s krig mot terrorn med dess katastrofala följder samt en begynnande gängkriminalitet i Husby. Han fann en trygghet i att skriva fartfylld spänning, och det kan han tacka åren med Blomkvist och Salander för. Utan dem hade han antagligen fastnat i sina gamla komplex inför att skriva viktig höglitteratur, säger han.

– Jag har lärt mig den här genren och jag har lärt mig att tycka om den. Sedan får man väl ärligt säga att jag kände trycket från de utländska förlagen. Det är inte så att jag är korrumperad, men det kanske är så att när det går i gång så här stort och kommersiellt så är det något som driver mig.

Text: Björn Berglund/TT

Första boken i David Lagercrantz nya serie

Obscuritas

av Lagercrantz, David

• Förlag: Norstedts
• Format: Inbunden
• Språk: Svenska
• Utgiven: 2021-11-01
• ISBN: 9789113102603

Köp på AdlibrisKöp på BokusKöp på BookOutlet

Handla böcker där du är – hitta närmsta bokhandel

Fakta: David Lagercrantz om …

Förhandlingarna om filmrättigheter som pågår med Hollywood:
– Det har varit lite omvänt läge. Det är inte vi som pitchar för dem, det är de som pitchar för oss.

Hur det känns att Alex Schulmans “Bränn alla mina brev” om hans pappa Olof Lagercrantz håller på att bli film:
– Att se min pappa innan han blev den här stränge och bildade mannen tycker jag är kul. Jag och Alex konstaterade tidigt att det var så sorgligt för dem att de inte fick varandra – men så fantastiskt för oss, för i så fall hade varken han eller jag funnits till.

Känslan nu jämfört med vid lanseringen av “Millennium”-böckerna:
– Det var ångestfyllt och där hade jag ju ett drev mot mig och sprang omkring och var helt trasig. Då var det blodvittring i luften. Man ville att jag skulle falla. Just därför var det så skönt att det gick vägen. Jag har haft några tunga år, men nu känns det som att jag har ett bra ställföreträdande universum att visas i när jag är trött på det andra.