Tiden med externa ledamöter är över men ännu har inga rapporter från utomstående experter kommit in. I år är processen med att välja Nobelpristagare tillbakaskruvad till tiden före turbulensen i Akademien.
Författaren Ola Larsmo, tidigare ordförande i Svenska Pen, är dock överseende med att Akademien ännu inte hunnit hämta in skriftliga utlåtanden från experter.
Möt författarna som är mästare på Cliffhangers – i Boktugg Spänning!
– Har de inte hunnit i år får det skrivas på covid-kontot och annat men det är utmärkt att de vill åt det hållet. Pen säger i sin charter att litteraturen känner inga gränser och att litteraturen har samma språk. Det tror jag Akademien håller med om. ”På bollen igen” säger jag.
Krisen i Svenska Akademien briserade hösten 2017 och resulterade bland annat i att fem externa sakkunniga kallades in till Nobelkommittén för att återställa förtroendet. Två av dessa, Kristoffer Leandoer och Gun-Britt Sundström, valde dock att hoppa av i förtid.
Mattson och Swärd
När fjolårets Nobelpris hade delats ut återgick kommittén så till den tidigare ordningen med enbart egna ledamöter. Anne Swärd och Ellen Mattson valdes in som nya medlemmar. Anders Olsson (ordförande), Per Wästberg och Jesper Svenbro kvarstod, medan Mats Malm, som ständig sekreterare, är adjungerad.
Hur viktig är då kommitténs sammansättning för valet av pristagare? Både kontinuitet och förnyelse behövs, enligt Anders Olsson.
– Det är också bra att vi får en könsmässig jämvikt i gruppen, och jag är själv övertygad om att genusperspektiv kan spela en avgörande roll, säger Anders Olsson som personligen beskriver perioden med de externa medlemmarna som ”mycket stimulerande”.
– De var så goda, ambitiösa och självständiga läsare. Det visar betydelsen av att nya perspektiv bryts mot mer etablerade sätt att värdera litteratur.
För att få mer rotation i en kommitté med enbart egna ledamöter väljs de nu på tre år med möjlighet till omval i ytterligare tre år.
Anne Swärd framhåller i Dagens Nyheter, att hon gick med i Nobelkommittén med ”en uttrycklig föresats att systematiskt söka av hela den litterära världskartan”.
Akademien, som genom åren fått kritik för att premiera europeiska och nordamerikanska författare, ska också sedan i höstas mer systematiskt än tidigare inhämta utlåtanden från upp till tio experter från språkområden utanför den egna kompetensen. Förutom att svara på frågor ska experterna i januari varje år också lämna in en översikt över respektive språkområde. Därmed närmar sig Akademien övriga Nobelkommittéers arbetssätt.
Inte hunnit
Inför valet av årets Nobelpristagare har dock Akademien inte hunnit få in några expertutlåtanden, berättar Anders Olsson.
– Vi vill ha ett väl underbyggt svar från våra experter och det tar självklart tid att vaska fram och argumentera för goda kandidater. Vad vi tänker oss är en rapport på cirka 20 sidor från var och en av experterna. Det går ju inte att åstadkomma på ett par veckor. Men vi har ändå haft begynnande samtal med ett par av dem redan i år, säger Anders Olsson.
Inför arbetet med nästa års Nobelpris har också samtliga tillfrågade områdesexperter ”med entusiasm” tackat ja, berättar han.
– Vi hoppas mycket på att experterna ska hjälpa oss att ytterligare bredda vår orientering i den samtida litteraturen.
Svante Weyler, tidigare förlagschef både på Norstedts och på Weyler förlag, ser inte de skriftliga rapporterna som avgörande:
– Akademien har genom alla år använt sig av andra människor för att bedöma litterära verk och kandidater av naturliga skäl. Det finns kandidater som skriver på språk som akademiledamöterna inte behärskar, det här är egentligen i linje med det sätt man arbetat på förut. Så här har man alltid gjort, det har inte varit Akademiens problem tycker jag.
”Punkt slut”
TT: Men kan det inte vara en poäng med ett mer formaliserat rapportinhämtande?
– Om Akademien säger ”det här betyder att vi tar mer hänsyn till vad andra tycker”, då är det ju det. Men om det innebär att ”vi inhämtar tio rapporter som vi sedan blåser i” är det inte det. Om jag satt i Akademien skulle jag säga ”vi tar reda på allt som vi kan, men det är vi som fattar beslutet. Punkt slut.”
TT: Tycker du inte att det finns fog för kritiken mot att det varit alltför många europeiska eller anglosaxiska pristagare?
– Jag tycker det finns fog för massor av kritik mot Akademien och jag tycker att det var plågsamt att se att man inte kunde klara av de här fem externa medlemmarna, utan att man nötte ner två av dem. Sedan kan man säga att Frankrike har fått för många Nobelpris och att Indien ska ha lika många men då har man slutat titta på enskilda författare och verk och gått över till andra kriterier som entydigt skulle sänka prisets status.
– Antingen upprätthåller man prisets mystik, status och kritiserbarhet eller så säger man öppet att det ska ha en jämn fördelning mellan kontinenter, kön och allting. Och då har vi fått ett korrekt pris, inte ett litterärt.
Text: Erika Josefsson/TT
Fakta: Så utses Nobelpristagaren
Valet av Nobelpristagare görs enligt en stående arbetsordning. I januari ställer en tjänsteman samman de giltiga nomineringar som kommit in, vanligtvis cirka 200 namn. Akademien ska också, i januari, inhämta rapporter från svenska eller internationella experter på språkområden utanför Akademiens egen kompetens: de afrikanska länderna, de spanskspråkiga, det arabiska och persiska språkområdet liksom det östasiatiska, slaviska och indiska. Experterna kan också vara akademiledamöter som inte ingår i Nobelkommittén.
Nobelkommittén ska därefter gå igenom den ”långa listan” och eventuellt skjuta till ytterligare namn som man tycker saknas. Under våren ska kommittén, genom att ta in synpunkter både från övriga ledamöter i Akademien och från externa experter, sortera ut den ”halvlånga listan”, nu med med cirka 20–25 namn till april. Dessa ska sedan reduceras till den korta listan i maj. Där finns namnen som blir akademiledamöternas sommarläxa.
Nyfiken på nya boksläpp? Kolla in aktuella nya böcker!
