5 val Bokmässan i Göteborg måste göra inför 2022

Bokmässan 2021 går inte till historien som den roligaste. Folktomma mässhallar och sittande mingel. Ska 2022 bli “som vanligt” eller är det läge för en nystart?

Nu har det gått en vecka sedan vi var halvvägs in i hybridmässan på Svenska Mässan i Göteborg. Dags att låta intrycken sjunka in och dra slutsatser.

Det talas mycket om att nästa år ska det bli som vanligt igen. Som före pandemin, och kanske till och med före problemen med högerextremisterna 2017. Frågan är om inte Bokmässan ska ställa sig frågan hur man kan serva alla sina 3-4 målgrupper på ett bättre sätt 2022 och framåt.

För hur mycket alla författare och förlag än längtar tillbaka till mötesplatsen som Bokmässan är så finns det pyrande kritik mot kostnaderna för att medverka. Det är inte bara mässan själv som försöker vara digitala och fysiska samtidigt – förlagen har idag en stor del av försäljningen via streaming och download.

1. Bokmarknad eller showroom

Bokmässan är av tradition en köpfest. Förlagen bullar upp med det senaste, säljer till mässpriser och erbjuder dessutom signeringar med sina författare. Läsarna kan både träffa författarna och göra fynd. Det här gäller allmänutgivande förlag.

Samtidigt finns det en grupp utställare (tryckerier exempelvis) som är där för att nå förlagen och andra som vill nå biblioteken. Plus ett gäng utställare som inte hör till bokbranschen men gillar målgruppen.

Kanske måste man välja bland utställarna eller tydligare dela upp dessa? Utmaningen är förstås att B2B-utställare kan betala mer medan B2C-utställare behöver lägre priser för att kunna räkna hem sitt deltagande via bokförsäljning.

2. Konferens eller festival

Årets mässa exponerade en “dold” del av Bokmässan: seminarieprogrammet. Det som mest hållit till på övre plan bakom lyckta dörrar där biblioteks- och skolfolk vallfärdat torsdagen och halva fredagen och sedan avlösts av hängivna läsare på lördagen och öppnats upp för allmänheten på söndagen. Men de allra flesta mässbesökare har aldrig varit inne i seminariesalarna utan fokuserar på monterscenerna nere i mässmyllret.

Återigen är det två målgrupper: privatpersoner och offentlig sektor. Du kan gissa vem som är mest priskänslig.

Samtidigt är monterscenerna en ond spiral eftersom de leder till “vem skriker högst” och igenkorkade gångar som inte gynnar bokfyndarna.

En idé kan vara att ha fler ordentliga scener nere på mässgolvet. Gärna lite avskärmade med många och sköna stolar. Och färre monterscener i varje hörn.

3. Bransch eller allmänhet

Bokmässan försöker vara båda delar. Men alla försök med att arrangera seminarier för branschen har fallerat. Anledningarna är flera, både innehållet där man inte haft tillräckligt djup och det faktum att de flesta som jobbar på förlagen jobbar i montern under dagarna på mässan. Så länge mässan är öppen har de inte tid att lyssna på seminarier, vilket annars hade varit värdefullt. Går det att skapa en halvdag eller bara några timmar i schemat då mässgolvet är stängt?

Torsdagen och halva fredagen är i teorin “för branschbesökare”, men alla vet att fredagen är fylld av skolelever och en hel del privatpersoner vallfärdar redan på torsdagen för att slippa trängas på lördagen.

4. Netflix, HBO eller Youtube

Den digitala varianten av Bokmässan försökte i år ta betalt för sitt innehåll. Det gick sådär. Man har jämfört sig med Netflix, men varken innehåll eller gränssnitt lever helt ärligt upp till det.

Men den stora strategiska frågan är i slutändan vad syftet är med de digitala seminarierna. Är det att ta betalt av distansbesökare, för att övertyga dem om att de borde åka till Göteborg, eller en extra intäktskälla?

Om målet är att locka fler besökare nästa år och att ge förlagen bättre spridning på sina författares scensamtal – då borde Bokmässan Play vara gratis och samtalen borde ligga kvar permanent. Som på Youtube. Och kanske skulle det vara en Youtubekanal istället för en egen stängd kanal.

Om målet är att bli författarsamtalens HBO måste man gallra hårdare och bara lägga upp best of the best. Kanske redigera ihop ett antal dokumentärer baserat på scensamtal och filmade intervjuer. Nyttja sina studios till att producera material som blir världsklass.

I år var det dessutom väldigt tydligt att programledarnas fokus låg till 90 procent på Bokmässan Play och nästan ignorerade publiken på plats utöver ett “så kul att se så många på plats” vilket framstod mest som ironi för oss som var där. Ska man ha publik gäller det att engagera den, annars kan man lika gärna separera scensamtal och inspelning.

5. Guida besökare

Årets mässa var folktom, men det var gott om vilsna besökare. Man kan tänka att de stora ytorna och bristen på köer skulle göra det lättare att orientera sig, men det blev nästan värre. Eller gjorde det bara oss mer medvetna om hur rörigt det faktiskt alltid är på mässan?

Vi som varit på mässan i mer än tio års tid har på något sätt vant oss och hittar runt. Men för den som besöker Bokmässan en gång vart tredje år är det kaos.

I år var det inga montrar att leta upp utan bara scener, eller studios eller salar som var döpta helt utan logik för utomstående. Ett vanligt mässår är det precis samma sak med hur montrarna är döpta. B03:22 har ju sin givna logik för den som jobbar på mässan, men vem vet egentligen vilken hall som är A, B eller C?

Kanske är det dags att ta ett grepp och bygga en mer visuell bokmässa? Varför inte gator, stigar och gränder? Eller avenyer? Döpta efter legendariska författare? Istället för att säga “Du hittar mig i C02:45” så kan man säga “Vår monter ligger på Selma Lagerlöfs aveny 45”.

Låter man dessutom varje stråk få sin egen golvfärg blir det ännu enklare.

Men låt oss inte förvandla mässan till en butik inspirerad av Ikea där du måste följa en labyrint och gå förbi varje monter innan man kommer till utgången. Det är inte ett sånt köptempel bok-Sverige behöver.

Summering: Det är ingen enkel uppgift att förändra ett evenemang som på många sätt har varit framgångsrikt i decennier. Men omvärlden förändras och det behöver även Bokmässan göra. Framför allt utvecklas.

Och alla har sin syn på vad som är viktigt. En del förlagsfolk säger, halvt på skämt och halvt på allvar, att monterminglen och därmed en del av mässans själ dog när förlagen inte längre fick ta med eget vin. Det är kanske överdrivet, men det var ett exempel på hur det blev lite dyrare och lite mer uppstyrt att medverka på mässan. Det är en nästan ännu större utmaning än de fem punkterna ovan – hur låter vi bokmässan fortsätta vara en fest för de medverkande? Bokbranschens personalfest, som de säger i Stockholm.