Utredare: Bibliotekens utlåning av eböcker behöver utredas ytterligare

Det finns gott om problem med dagens system för eboksutlåning. Biblioteken menar att det blir dyrt och förlagen att det är för billigt. För författarna är det största problemet att digital utlåning inte berättigar till stipendier. En ny utredning menar att det behövs en ny utredning.

I dag, torsdag 30 september, har kulturminister Amanda Lind tagit emot slutbetänkandet Från kris till kraft från utredningen Återstart för kulturen – återhämtning och utveckling efter coronapandemin. En lunta på 330 sidor.

För bokbranschen blir det extra intressant i de avsnitt som behandlar bibliotekens utlåning av eböcker, som inte är utredningens huvudfokus men eftersom pandemin lett till en ökad digitalisering av kultursektorn har man valt att titta på det. Eboksutlåning (inklusive digitala ljudböcker) är helt uppenbart ett system som ingen är riktigt nöjd med såsom det fungerar idag. Man skulle kunna kalla det för Elefanten i rummet och i stort sett alla aktörer debatterar utifrån sitt perspektiv (sin världsbild).

Där listas en del av de problem som är välkända för läsare av Boktugg.

• Utlåningen av e-böcker ökade 2020 med 32 procent samtidigt som utlåningen av fysiska medier minskade med 8 procent. Ur bibliotekens perspektiv så fungerar utlåning lite förenklat så här:
  – en pappersbok köps in en gång, lånas ut oändligt antal gånger
  – en ebok kostar pengar varje gång den lånas ut och kan bli oändligt dyr
  Den som kan räkna inser förstås att även en pappersbok (som inte lånas ut så ofta) kan bli väldigt dyr per utlån, men det är åtminstone förutsägbart och har ett kostnadstak. En ebok som bara lånas ut en gång kostar inte mycket, men en ebok som lånas ut hundratals gånger blir väldigt dyr.
• För att kompensera författare för att ett sålt exemplar av en pappersbok lånas ut många gånger betalar staten ut biblioteksersättning per utlånad bok. Utredaren konstaterar: ”För utlån av en e-bok betalar biblioteket däremot en summa till förlaget för varje utlåningstillfälle samtidigt som den statliga biblioteksersättningen inte gäller för eböcker. Hela kostnaden för folkbibliotekens utlåning av eböcker hamnar alltså på kommunerna medan staten står för en del av kostnaden för utlån av fysiska böcker.”

Frågan om eboksutlåning är komplex. På Twitter kan man exempelvis läsa att författare tjänar mer på utlåningen av en ebok än en pappersbok och det kan både vara sant och en lögn. Framför allt är det väldigt skiftande hur mycket pengar författaren får för ett utlån, utifrån sitt avtal. I de flesta fall är det sant att ersättningen är högre än för ett pappersboksutlån. Å andra sidan betalar biblioteken bara för faktisk utlåning och till skillnad från pappersboken är hanteringskostnaderna lägre. Men eftersom biblioteken fortfarande har pappersböcker och lokaler så blir inte digitaliseringen en besparing utan enbart en ökad kostnad.

En bov i sammanhanget är oförmågan att göra bra upphandlingar och att man riggat för ett monopol på eboksutlåningen genom det täta samarbetet med Axiell Media hos många bibliotek. Trots att konkurrenten Overdrive vann upphandlingen.

Här skriver utredaren:

”I förslaget till nationell biblioteksstrategi föreslår Kungliga biblioteket att en plattform för bibliotekens tillhandahållande av eböcker utvecklas på nationell nivå och att en nationell biblioteksmyndighet ges i uppdrag att samordna förhandlingar för att tillgängliggöra bland annat eböcker för hela det allmänna biblioteksväsendet. Förslaget är intressant men lämnar också många obesvarade frågor, vilket framgår av flera remissvar. Vi bedömer att frågan om finansiering och samordning av bibliotekens utlåning av eböcker behöver utredas vidare.”

Utifrån författarens perspektiv finns ett jättelikt problem med eboksutlåningen som Boktugg tagit upp tidigare och som utredningen äntligen sätter fingret på:

”Om bibliotekslånen av e-böcker ökar samtidigt som lånen av fysiska böcker minskar medför det att de stöd som Författarfonden delar ut till författare, översättare, tecknare och fotografer inom ramen för biblioteksersättningen också minskar. Ett sätt att motverka en sådan utveckling är att höja biblioteksersättningens grundbelopp, det vill säga den summa som staten avsätter per utlånad bok, i en sådan takt att det kan kompensera för minskad utlåning av fysiska böcker.
(…)
Den funktion som den individuella biblioteksersättningen fyller tillgodoses genom avtal mellan förlag och författare om ekonomisk ersättning när verk lånas ut. När det gäller den kollektiva del som Författarfonden fördelar som särskild biblioteksersättning och stipendier finns dock ingen motsvarighet vid utlån av eböcker. Dessa stöd har en stor kulturpolitisk betydelse eftersom de stöttar författarskap som inte generar lika många utlån och är mindre kommersiellt gångbara.”

Det som utredningen inte riktigt skriver rakt ut är den diskriminering som drabbar författare av eböcker och ljudböcker som inte ges ut i tryckt form. De har nämligen inte rätt att söka stipendier eftersom de som kollektiv inte bidrar till potten. Det är inget annat än en skandal att regeringarna i över tio år blundat för detta faktum. Naturligtvis borde även Författarförbundet och Författarfonden driva denna fråga hårdare, ur ett rättviseperspektiv.

Utredarna skriver i alla fall: ”För att främja mångfald och kvalitet i litteraturutgivningen finns skäl att, genom kulturpolitiska insatser, kompensera för utvecklingen vad gäller utlån av eböcker respektive fysiska böcker. Frågan är komplicerad och det har inte varit möjligt för oss att undersöka den på djupet. En djupare utredning av hur den ökade utlåningen av e-böcker påverkar författarnas villkor är dock motiverad.”

Min analys: Det vore bra med en utredning av den digitala utlåningen av böcker på svenska bibliotek där man verkligen får med alla intressenter: förlag, författare, författarfonden och bibliotek. Troligen är detta den enklaste lösningen:

• Skapa en öppen bibliotekshubb (kan driftas av KB eller Bokinfo eller någon ny aktör) där digitala bokfiler kan tillgängliggöras med tillhörande villkor utan kostnader för förlagen. Låt det vara två nivåer: en minimiersättning som innebär att samtliga bibliotek tar in boken i sitt sortiment och lånar ut den mot en styckvis ersättning. Det är upp till förlaget att acceptera den nivå som räknas upp med inflation eller prisindex. Den andra en licens som fungerar som och motsvarar tryckta böcker och därmed innebär att endast en låntagare åt gången kan låna boken, men även att boken kan lånas ut obegränsat under ett bestämt antal år eller utlåningar, för att motsvara slitage på en fysisk bok. På dessa licensutlån ska givetvis författaren få biblioteksersättning. För äldre titlar som finns i Public Domain ska biblioteken kunna låna ut dessa utan kostnad, men det ska inte finnas något hinder för förlag att göra nyutgåvor som faktiskt kostar pengar. På samma sätt som sker idag med pappersutgåvor.
• Upphandling kan sedan göras av verktyg för att låna ut dessa digitala böcker från bibliotekshubben. Alltså apparna gentemot låntagarna. Men dessa aktörer ska inte få lov att påverka sortimentet som idag när förlag kan tvingas anlita en viss distributör för att kunna låna ut digitala böcker, eller ofta två distributörer eftersom biblioteken har olika distributörer.
• Staten bör betala ut den del av biblioteksersättningen som går till Författarfonden för alla utlån som sker digitalt.
• Författare ska ha rätt att söka stipendier även om deras böcker inte är utgivna i pappersform.

Så är allt frid och fröjd om vi lyckas med ovanstående? Nej, det finns ytterligare en elefant kvar i rummet. Om biblioteksapparna ovan blir lika bra som (eller bättre än) de kommersiella boktjänsterna (Storytel, Bookbeat, Nextory, Bokus Play mfl) så kommer de att ta marknadsandelar. Varför betala 169 kr/mån om du redan kan låna obegränsat på ditt lokala bibliotek?

Med fysisk utlåning har det ändå funnits en tröskel i form av kö på populära böcker och att du måste låna och återlämna böckerna på biblioteket. Men om du gör det i en app finns inte längre någon friktion eller tröskel. Dessutom uppstår frågan ifall biblioteken ska betala för varje påbörjad (lånad) bok när de kommersiella tjänsterna bara betalar för den del som har lyssnats/lästs.

Kommunernas totala kostnader för biblioteken 2019 var drygt 4,5 miljarder kronor. Men av detta är det mindre än 10 procent som används för inköp av fysiska och digitala böcker (425 Mkr). Det mesta går till löner (2 453 Mkr) och lokaler (962 Mkr). Med andra ord: att låta kommunerna köpa ett abonnemang på en streamingtjänst till sina invånare skulle inte fungera, om de inte samtidigt lägger ner alla bibliotek. Och bokutlåning är ju långt ifrån det enda ett bibliotek sysslar med.

Däremot hade staten kunnat göra det. Om 4,8 miljoner hushåll fick ett abonnemang på i snitt ca 1800 kr/år skulle det kosta staten 8,6 miljarder för att ge alla invånare fri tillgång till böcker.

Men det vore rätt radikalt. Som att slå undan benen på alla återförsäljare. Riktigt så långt kommer regeringen aldrig att gå. Men digitaliseringen av biblioteken är en komplex och svårlöst fråga. Det är alla överens om.