Söndagstuggare: Per Josephson om text, bild och konstromaner

Konstnären och författaren Per Josephson, aktuell med en utställning på Blanchs Konstsalong i Stockholm, resonerar kring formen konstroman.

Vad gör en konstroman för nytta när en bild säger mer än tusen ord? Sanningen är den att de båda behöver varandra för att åstadkomma en helt egen tillvaro. Ett universum där betraktare och läsare kan kliva in och ur för att skapa sig en fullkomlig uppfattning om varats verkliga helhet.

Färglösa texter och bilder utan berättelse faller snart i glömska längst bort i en undanskymd vrå i den krokiga Billy-bokhyllan. Och vad tjänar det till att påstå annat än att vartenda ord eller ljud för de flesta av oss formar en bild, ett minne eller en referens i vårt sinne.

Den enklaste vägen till information idag går via Google. Och vid en första slagning dyker det upp ett brett spektrum av konstromaner. Konststölder både fiktiva och verkliga, konsten att på olika sätt erövra en färdighet eller för all del konsten att leva. Google gav inte direkt några klara besked i frågan ”vad är en konstroman?”. Så ett enkelt antagande är att det kanske inte finns något rätvinkligt svar.

Jag heter Per Josephson och arbetar som konstnär och författare. I just den turordningen vill jag tro att jag uppfattas av min omgivning men för mitt eget skapande gäller det omvända. Varje penseldrag består av en lång harang med text. Kandinsky pratade om att varje färg har sin ton, sitt läte och jag håller med honom. Men jag vill också påstå att varje färg har sitt språk, sitt budskap, till och med sin bokstav. I den moderna tid som vi lever i, då en datorskärm av enklare slag kan simulera ett par miljoner färger blir det en hyfsat plottrig text. Men väl rangerat kan även den vildaste Pollock-tavla berätta en sammanhållande historia.

Finns det en berättelse så finns det möjligheter att bygga ett stort magiskt vinglande landskap med oändligt många ”sliding doors” längs resans gång. Det krävs en uppsjö av uppslag men det är bara ett som håller måttet. Och däri ligger svårigheten, att just fånga den som lämpar sig bäst bland flera likasinnade minst lika förföriska.

I grund och botten av mitt skapande finns det alltid en text, en idé och en verklig händelse. Allt annat runt omkring låter jag uppstå för att stötta texten, konsten och händelseförloppet framåt. Med landskapen, ögonblicken och mötena i texten framträder också bilderna, de som sedan kommer att utgöra utställningen. Transformationen kan påbörjas, text-dataskiss-oljemålning.

Innan arbetet i ateljén tar vid och oljefärgerna blandas fysiskt försvinner jag in i datorns oändliga miljö. Lager på lager av skisser, färger och perspektivförskjutningar sjunker snart samman i en homogen bild som stämmer överens med bilden i texten och det är dags för verkställande i ateljén. I ateljén tystnar allt när texten blir till bild. Alla beståndsdelar sammanfogas och skapar förhoppningsvis den värld där jag vill att läsaren och betraktaren ska uppslukas av berättelsen.

Så med detta i bakfickan, vad är en konstroman?

Sensommaren 2013 sitter jag i mor Annas stuga som utgör en av tjänstebostäderna i anslutning till Tjolöholms slott söder om Göteborg.

Dagen hade flutit på väl och vi hade installerat den flock av fullskaliga Vildhästskulpturer som slottet beställt till slottsparken. När det mörknade kunde jag höra det fria stampet och Vildhästarnas oberäkneliga tvära kast, den trummande galoppen som försvann i fjärran och närmade sig lika hastigt. En smula slött ögnade jag igenom mina egna anteckningar när en bok om slottets historia pockade på uppmärksamhet. Jag kan svära på att det enkla vinet i glaset fick en mörkare ton, fylligare bouquet och Ikea-glaset klingade plötsligt skört som kristall.

Familjen Dickson som i slutet av 1800-talet framlevde sitt flotta redarliv i Göteborg. Den väl bemedlade bekantskapskretsen, tjusiga bjudningar och kanske mindre smickrande affärsöverenskommelser när den minst lika tjusiga Petrusen från samma tidsperiod skvimpade över. Den röda rubinen flöt ut över bokens alla händelser och jag bannade det sköra Ikea-glaset på fot när ett namn framträdde med all tydlighet i årgångsdrickat.

År 1897 hade arkitekt Erik Josephson vunnit den utlysta arkitekttävlingen gällande ritandet av Tjolöholms slott. Prispeng och gigantisk prissumma om 2000 kronor hade släktingen kammat hem lite dryga hundra år tidigare. Jag stirrade oförstående på namnet och såg hur vinet sakta sögs upp av bokens ark. Kvar syntes bara en mängd tunna rinningar som hakade i varandra, delade och sakta spred sig i ett stort nätverk. Min konstroman flydde mig och jag famlade med både trasa och minne för att samla samman berättelsen som dunstade i intet.

Från Erik Josephson var steget inte långt till Ernst Josephson. Konstnären, Opponentrörelsens Fältherre, som var samtida med Erik. Att det fanns en koppling dem emellan kände jag till då den tidens Kultursverige var en hyfsat sammanbuntad grupp, speciellt i Stockholm. Och det är allmänt känt att Sveriges ledande konstmecenatpar Fürstenberg i Göteborg var Ernst ekonomiskt behjälplig under i princip hela hans brokiga konstnärsliv.

Mor Annas stuga krympte betänkligt i den ljusa sommarnatten när det slog mig att det faktiskt var Ludvig Josephson, Ernsts farbror som via telegram meddelat sin släkting att omgående bege sig till Göteborg för att stifta bekantskap med paret. Under Ludvigs tid i Göteborg som teaterchef för Stora teatern hade han naturligtvis stiftat bekantskap med 1800-talets mest inflytelserika mecenatpar.

I det här läget kunde jag faktiskt begagna mig av Google som bekräftade min misstanke. Fürstenberg och Tjolöholms slotts byggherre, paret Dickson umgicks i den övre Göteborgssocieteten …

Detta var upprinnelsen till en oändlig räcka av händelser där ett flertal av Sveriges främsta kulturpersonligheter flimrar förbi under ett 150-årigt tidsspann, August Strindberg, Julius Kronberg, Ingmar Bergman, de fem Josephsönerna och många flera. För ett ögonblick kunde jag skymta allt detta i det spillda röda vinet som boken törstigt absorberade.

Några år senare, i september 2021, går den andra delen av konstprojektet 5xJosephson upp på Blanchs Konstsalong i Kungsträdgården i Stockholm. Där hittar besökaren konstromanen 5xJosephson i en utställningsedition om 136 stycken signerade och numrerade exemplar. Konsten på väggarna är utsnitt, ögonblicksbilder ur den text som ligger till grund för hela konstprojektet som uppdagades i Mor Annas stuga en långdragen sommarnatt mot dag. Detta är min form av konstroman.

Vill du läsa konstromanen 5xJosephson så finns ett digitalt exemplar att ladda ned kostnadsfritt på www.perjosephson.se/konstroman

Konstutställningen 5xJosephson&CO med tillhörande konstroman pågår till och med 3/10 2021 på Blanchs Konstsalong, Jussi Björlings allé 5. Se www.perjosephson.se för öppettider.

Om gästbloggaren

Per Josephson född 1971 (släkting till 1800-talskonstnären Ernst Josephson) är utbildad på Konstfack, Berghs school of communication och Biskops Arnös Författarskola. Det är med generationer och en rik flora av kulturella utsvävningar i ryggen som Per Josephson tar konstnärskapet vidare. Per Josephson är en modern historieberättare och konstnär. Han kreerar, lånar och återanvänder bilder för att skapa nya kraftfulla verk. ”Jag stjäl, samplar och tillåter mig att inspireras av de stora mästarna. Detta är grunden för min konst”, säger Per Josephson, när han beskriver sin unika stil. Per är maximalist.