Två berömda kulturmän. En kvinna som inte vågade ta sig ur äktenskapet med en av männen. Det är kärnan i Alex Schulmans roman ”Bränn alla mina brev”, som nu blir film.
– Vi kan bara gissa oss till vad hon kände, säger Asta Kamma August, som spelar huvudrollen.

Bränn alla mina brev gavs ut 2018 och blev en bästsäljare. Det är en gripande berättelse, tycker Asta Kamma August.

– Jag hörde den som ljudbok under en tågresa och blev jättedrabbad. Det var otroligt, jag grät så att jag skämdes och måste titta ut genom fönstret, säger hon.

De två männen i berättelsens centrum är kända för många äldre svenskar:

Olof Lagercrantz, författare, litteraturkritiker och chefredaktör för Dagens Nyheter i 15 år.

Sven Stolpe, författare och litteraturkritiker. Stolpe var Alex Schulmans morfar.

Karin Stolpe, gift med Sven i 65 år, var däremot ingen offentlig person. Att hon blev förälskad i Lagercrantz 1932, och försökte lämna sin make för honom – den informationen skulle ha varit en kulturell bomb i mitten av förra århundradet.

Utforskade sig själv

Alex Schulman upptäckte förhållandet när han började utforska sitt eget sätt att vara, och de trasiga relationerna i hans släkt på mammans sida.

– Våld och aggression ärvs ner i generationer, om man inte gör något. Det är huvudberättelsen, säger Asta Kamma August.

Karin Stolpe klarade inte att ta sig ur sin makes grepp.

– Hon lever ett liv under totalt förtryck och kontroll. Dels från honom, men också från samhällets normer under den tiden, på 1930-talet, säger Asta Kamma August.

Alex Schulman har läst de två männens böcker, Olof Lagercrantz dagbok, och breven som Karin Stolpe och Lagercrantz skrev till varandra i smyg under en kort tid.

Men filmen, som bygger på boken, får ses som en berättelse för sig själv.

– Den Karin jag gestaltar är ”min Karin”, inte den riktiga Karin Stolpe, säger Asta Kamma August.

Övning i att förstå

Bilden som Alex Schulman ger av sin morfar är inte smickrande. Bill Skarsgård har rollen som Sven Stolpe i filmen.

– Det här är en avskyvärd person, berättar Skarsgård att han tänkte efter att ha läst manuset.

Men att gestalta en person är att försöka förstå personen, framhåller han också.

– Att kanske till och med tycka synd om honom, och försöka se vad det fanns för anledningar till att han blev som han blev. Inte lägga honom i ett tydligt fack som narcissist, sociopat och de här förenklade termerna, som man gärna gör för att det är lättare att sova på natten om man lever i en värld där vissa personer är bra och andra dåliga. Så är inte verkligheten, säger Bill Skarsgård.

Olof Lagercrantz beskrivs av Schulman som en sorts motsats till Sven Stolpe. Gustav Lindh, som spelar Lagercrantz i filmen, tycker mycket om den Lagercrantz som framställs i boken.

– Det var så slående att han har en sådan nyfikenhet. Han blir väldigt rörd av saker, och har nära till känslorna. Det finns en öppenhet och nån sorts nerv i honom som jag kände att jag kunde relatera till, säger Gustav Lindh.

Tre olika tider

Filmen regisseras av Björn Runge. Han blev tillfrågad om uppdraget – och läste sedan boken.

– Där fanns en energi som jag tyckte mycket om, säger Runge och berömmer boken.

– Men när man öppnar dammluckorna och låter skådespelarna fylla på med känslor, in i karaktärerna, då blir det givetvis en annan densitet i det. Då behöver man veta vad från boken som är värt att behålla eller inte.

Berättelsen utspelas i tre olika tider: 1930-talet, 1980-talet och nutid.

– 30-talet är den emotionella biten, säger Björn Runge.

– Varje scen vi gör med Asta, Bill och Gustav är extremt laddad.

Schulman statist

Inspelningen av den delen är nu klar. De två senare tidsskikten återstår. Där medverkar andra skådespelare, bland andra Sverrir Gudnason i rollen som Alex Schulman i nutid.

Schulman själv är också med i filmen, som statist.

Som regissör har Björn Runge funderat mycket på vad som är filmens budskap.

– Jag tror att det handlar om rätten till sitt eget liv.

Filmen planeras få premiär nästa höst.

Text: Micke Larsson/TT