Henrik Lenngren debuterar med bok om Vasaloppet

Debutanten Henrik Lenngren. Foto: Peter Holgersson

”Skriv en saga”, sa min skånska lågstadielärarinna som pratade om ”målln” istället för moln och som behärskade konsten att krita på griffeltavlor utan att rispa djupa fåror i våra öron och själar. Fram växte historien om Mix och Trix, två detektiver som drev byrån ”Skumma polarna” och som gjort det till vana att skugga Jätten och Tjockskallen. En osammanhängande berättelse, ska villigt erkännas, även om den ibland plockas fram som godnattlitteratur när döttrarna rotar i bokhögen.  Med snirklig handstil, markerat i rött, fick jag ändå omdömet: ”Bra och spännande!” – och det väckte något inom mig. 

Sedan dess har jag skrivit, mest för mig själv men också för andra. Som frilansskribent har min byline flimrat förbi i en och annan tidning genom åren.

Nu har jag skrivit en bok om min stora passion i livet: Vasaloppet. Ur 90 personers perspektiv har jag velat skildra det magiska, mytiska och historiska. Men jag ser det också som en slags ”kokbok” med recept för alla som vill ta sig an äventyret.

Vasaloppet : 90 kvinnor och män i fäders spår

Vasaloppet : 90 kvinnor och män i fäders spår

Vasaloppets själ, det magiska, mytiska och historiska, genom nittio ögonpar.

Närmare 600 000 personer har åkt skidor från Sälen till Mora sedan det första Vasaloppet genomfördes för över hundra år sedan. Resan är sig aldrig lik. Ibland utsätts de åkande för vattenfyllda stråk, iskanor och spösnö i bitande sydostvind. Läs mer »

info@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Relaterade nyheter

Sten Velander med en ny humoristisk spänningsroman

Henry har accepterat att tiden som bårhusansvarig är över. Rastlösheten är påtaglig och han är redo för nya utmaningar i livet. Att hantera döda känns som en trygghet och då är valet av sysselsättning självklart.