Söndagstuggare: Daniel Paris om en plats för alla i sagornas värld

”Om jag inte ens får finnas i sagornas värld, finns det då plats för mig i verkligheten?” Daniel Paris minns sin barndoms ändlösa sökande efter igenkänning i barnböcker.

Jag är tolv år gammal och har börjat fundera över min sexualitet. Jag vet att jag förmodligen gillar killar. Det är det alla säger i skolan i alla fall. Att jag är bög och när jag blir stor kommer jag och min pojkvän att adoptera ett barn från Kina. Men tanken känns främmande för mig. Någon sådan familj har jag nämligen aldrig sett.

Så länge jag kan minnas har jag funderat över hur min familj kommer se ut. De första gångerna var jag väldigt ung, och jag gör det fortfarande ibland. Numera sker det oftast på söndagskvällar efter ett telefonsamtal med min kära mor som undrar om det inte är dags för mig att träffa någon snart. Det är en retorisk fråga såklart. Min mamma vet redan svaret på sin egen fråga. Min familj. Min egen lilla familj som inte består av min biologiska mamma, pappa och mina två bröder. Jag har helt ärligt undrat om jag någonsin kommer ha en egen familj. Får jag? Kan jag? Är det lagligt?

Nu när jag är vuxen kan jag tycka att jag var alldeles för ung för att reflektera över den här typen av frågor. Det oroade mig minns jag. Tyngde mig. Så ska inget barn behöva känna.

När jag kom upp i tonåren och många av mina klasskompisar börjat fråga chans på varandra och kila stadigt nådde min förvirring sin kulmen. Alla har någon förutom jag. Ingen håller mig kär. Det finns ingen mer som mig. Jag gick in på ett bibliotek i centrum nära där jag bodde och in på barnavdelningen. Där plockade jag upp bok efter bok. Lusläste. Jag minns att alla böcker jag läste då handlade om familjen.

Trots att biblioteket låg mitt i ett centrum var det alltid tyst därinne. Och då menar jag verkligen knäpptyst. Du kunde inte ens höra en telefon plinga till av att någon fått en snap eller en notifiering på Instagram. Om jag blundade tillräckligt hårt kunde jag föreställa mig den där världen som böckerna så vackert målade upp. På samma sätt som små barn i åldern 3–6 år gjort så många gånger innan mig.

Jag blundade och föreställde mig de ljuvliga pastellfärgerna, lummiga skogarna och sötvattensjöarna. Slukade sida efter sida. Blundade. Njöt. Jag såg allt. Förutom när familjen presenterades. Det var alltid ett par sidor in och illusionen sprack direkt varenda gång. Mamma, pappa, barn.

Hur mycket jag än försökte och ville så tog det liksom stopp där. Det gick inte. Något skavde. Så jag plockade upp en ny bok. Nej. Inte den heller. En ny? Nej tyvärr. Men nu? Nej. Så fortsatte det tills jag gav upp och gick därifrån mer förvirrad och irriterad än något annat. Tankarna snurrade alltid efteråt. Varför kunde inte jag få finnas i sagornas värld? Hur kom det sig att någon kunde fantisera ihop pratande spindlar, sjungande elefanter och flygande grisar. Godishav och magiska delfiner men inte en familj som såg ut som den som de i skolan sa att jag skulle ha?

Pappa, pappa, barn. Om jag inte ens får finnas i sagornas värld, finns det verkligen plats för mig i verkligheten?

Där och då väcktes någonting inom mig. Jag insåg att min plats inte är given. Jag måste ta den själv. Visa att jag finns. Vi finns! Skriv för oss också. Annars gör jag det. Sagt och gjort.

Imorgon släpps min egen barnbok. Full av olika nationaliteter, sexuella läggningar och drömska miljöer. Pastelliga cupcakes och busiga enhörningar. Allt har jag haft i huvudet så länge jag kan minnas och nu fick äventyret äntligen bli en bok. En riktig bok. Som man lukta och känna på. Hålla i sin hand och sluta ögonen riktigt hårt. Och se allt det där. Från pärm till pärm. På riktigt. Typ.

Om gästbloggaren

Daniel Paris Afshinnejad är född 1988 i Järfälla och är en svensk influencer, programledare och utbildad socionom. Han har vunnit priser för sina sociala medier och synts i några av våra största tv-program genom åren. Tidigare har Paris gett ut en kokbok som är en första hjälpen i köket och är nu aktuell med barnboken Edith, Alex och enhörningarna med illustrationer av Mia Fernau som släpps den 13 september 2021. Boken riktar sig till barn i 3–6-årsåldern.