Gabriel Francke Rodau debuterar med kärlekshistoria om 70-årig nybliven änkling

Gabriel Francke Rodau. Foto: John Guthed Photography

Jag har arbetat med det skrivna ordet i hela mitt vuxna liv. Som konsult i näringslivet och som kommunikationschef på en av Sveriges största banker. Jag är tredje generationens överlevande från förintelsen och uppvuxen i det judiska Stockholm. En stad i staden. Berättelsen om Leon har funnits med mig i många år, men barn och karriär kom emellan. Efter en vändning i mitt yrkesliv fick jag tid att slutföra det som blev en kärlekshistoria. Med förintelsen som fond och den svenskjudiska identiteten som grund har jag tecknat ett levnadsöde som handlar om livets val, identitet och kärlek.

När jag inte skriver arbetar jag som kommunikationsrådgivare. Att skriva fiktion är en stark kontrast till min roll som rådgivare. Men det är delvis den kontrasten jag tycker är spännande. Och jag ser Leons bok som början på mitt författarskap. Det finns fler berättelser som vill ut.

Leons bok : en kärlekshistoria

Leons bok : en kärlekshistoria

Leon Bialek är sjuttio år när hans fru Rakel dör. Utan barn är han ensam kvar med minnet av ett liv han inser saknat full mening. När det judiska sorgeåret är över tar han därför åter kontakt med Anna. Femtio år tidigare hade hon rasat in i Leons liv som den stora kärleken. Och också öppnat dörren till det svenska samhället. Läs mer »

info@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Relaterade nyheter

Är jag inte välkommen längre

Lagom till han firar 30 år som svensk medborgare händer det som inte får hända. Expressen avslöjar hårresande uppgifter om att regeringens utredare kan föreslå ett totalförbud mot internationella adoptioner till Sverige.

Sten Velander med en ny humoristisk spänningsroman

Henry har accepterat att tiden som bårhusansvarig är över. Rastlösheten är påtaglig och han är redo för nya utmaningar i livet. Att hantera döda känns som en trygghet och då är valet av sysselsättning självklart.