Mikael Andersson debuterar med västerbottnisk deckare

Författaren och läkaren Mikael Andersson. Foto: Lena Lee

Jag heter Mikael Andersson och bor tillsammans med min fru och våra två barn i Umeå. Jag jobbar som överläkare på ögonkliniken på Norrlands universitetssjukhus, med inriktning på näthinnekirurgi.

Samhällsvetenskaplig linje på Dragonskolan (den skola där skolskjutningen i min debutbok Den som illa gör utspelar sig). Efter studenten jobbade jag ett år på kibbutz Glil Yam. För den som inte är bekant med volontärkulturen (som numera i stort sett upphört) så var den för unga vuxna på sjuttio- och åttiotalet en möjlighet att utan större ekonomisk uppoffring ”se världen”.

Under läkarutbildningen tillbringade jag ett halvår som auskultant på ett sjukhus i Vietnam, en erfarenhet som lärde mig hur livet och villkoren ser ut i ett land präglat av knappa ekonomiska ramar men också hög arbetsmoral (det här var 1991).

Jag har jägarexamen, men har aldrig jagat. Jag flög sjöflyg i början av tjugohundratalet, men slutade när vi fick vår första son 2004. Jag har åkt tretton Vasalopp och jag är vår familjs sämste förlorare.

Den som illa gör

Den som illa gör

Efter en skolskjutning i Umeå hittas en tonåring död med ett automatvapen i händerna. Men brottet visar sig vara mer invecklat än det först framstår. Kommissarie Roland Fransson leds in på en snårig väg där spåren leder till försvunna miljoner ur regionens kassor, en desperat läkare med spelskulder och en galenskap som driver människor att göra oförlåtliga handlingar. Läs mer »

info@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Sten Velander med en ny humoristisk spänningsroman

Henry har accepterat att tiden som bårhusansvarig är över. Rastlösheten är påtaglig och han är redo för nya utmaningar i livet. Att hantera döda känns som en trygghet och då är valet av sysselsättning självklart.