Som en nybliven 22-årig mamma trodde jag att jag var alldeles ensam om att må dåligt efter förlossningen. Ensam om att ha genomgått en traumatisk förlossning. Ensam om att ha smärta i underlivet. Ensam om att vara inbillningssjuk eftersom vården sa att ”allt ser fint ut” men det kändes absolut inte fint. Vad skulle jag göra? Ingen pratade om fysiska och psykiska förlossningsskador överhuvudtaget. Det fanns inga andra alternativ utom att normalisera mina skador och min traumatiska förlossningsupplevelse. Precis som tusentals andra kvinnor gjorde och fortfarande gör.
”Allt ser fint ut” har blivit ett klassiskt uttryck inom förlossnings- och eftervården. Ett uttryck som nedvärderar och kränker kvinnor när de söker vård för sina fysiska förlossningsskador. Bakom uttrycket döljer det sig okunskap och kompetensbrist hos vårdpersonal såsom barnmorska, läkare och gynekologer. Ett uttryck som ödelägger många kvinnors liv där vardagen präglas av ett trasigt underliv, analinkontinens, smärtor, skamkänslor samt psykisk ohälsa. Att normalisera fysiska och psykiska skador, obstetriskt våld (förlossningsvåld) och avsaknad av adekvat hjälp är ett hot mot kvinnohälsa och mänskliga rättigheter.
Idén till min bok föddes när jag satt i bilen på en parkeringsplats utanför barnmorskemottagningen efter mitt besök hos en fantastisk barnmorska som bekräftade mig, mina skador och min upplevelse. Berövade underliv och själar lyfter dessa kvinnors berörande berättelser och riktar rampljuset mot vår svenska förlossnings- och eftervård.
Berövade underliv och själar : om förlossningsvård och svårläkta sår
- Förlag: Ekström & Garay
- Utgiven: 2021-08-06
