En ung trio flätas samman av en okonventionell kärlek i ett Stockholm segregerat av klass. Johanna Hedmans debutroman ”Trion” har redan sålts till flera länder. Själv vill hon lyfta in världen i svensk skönlitteratur.
Johanna Hedman ville inte skriva ett svartsjukedrama, eller gestalta kärleken med stort K. Men hennes debutroman skildrar relationerna mellan den unga trion August, Hugo och Thora. De kommer alla från olika sociokulturella bakgrunder, och möts i Stockholm när Hugo är student och inneboende i Thoras rika föräldrars stora våning.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
– Många verkar utgå från att jag kommer från samma miljö som Thora gör, men det är väldigt långt ifrån min egen klassbakgrund. Det är smickrande att jag har fångat miljön så väl att folk tror att jag är uppvuxen i en paradvåning på Östermalm, säger Johanna Hedman roat.
Hon är lite omtumlad över det stora intresset för debutromanen. Själv växte hon upp i en akademikerfamilj i Stockholm, men ingen av dem arbetar med kultur och att hon nu ger ut en bok ”är en stor sak”. Särskilt när boken redan på förhand har sålts för översättning till hittills sju språk, för ”rekordsummor”, enligt förlaget.
Jämförs med Rooney
Johanna Hedman började skriva romanen när hon avslutade sin masterutbildning i freds- och konfliktstudier, och då hon gjorde praktik vid svenska FN-delegationen i New York. Litteratur och skrivande har alltid varit viktigt för henne.
– Men jag har aldrig gjort utrymme för att göra det på heltid. Sen hade jag den här berättelsen som hade börjat ta form, eller som drog i mig. Karaktärerna var väldigt tydliga för mig och det var roligt att utforska deras dynamik, säger hon på telefon.
De utländska förlagen har gjort jämförelser med till exempel Sally Rooney och franska nya vågen-filmer. Tidsangivelserna är subtila vilket gör boken både modern och samtidigt tidlös. Finns där inte till och med ett spår av Hjalmar Söderberg?
– Ja, ”Den allvarsamma leken” som triangeldrama. Hjalmar Söderberg tycker jag jättemycket om. När jag läser svenska författare läser jag ofta äldre författare. Jag tycker att han rent stilistiskt har präglat mig också, hans sätt att få fram stämning på ett väldigt enkelt sätt, säger Johanna Hedman.
En klasskildring
Även nya vågen-referensen kan Johanna Hedman relatera till: hon har själv bott i Paris och har mycket riktigt sett klassiker som Truffauts ”Jules och Jim”. Samtidigt är det inte svartsjuka hon vill skildra, även om hon undersöker spänningar mellan de tre.
– Det är en okonventionell relation. Men det kanske inte är så ovanligt när man är ung att man har lite flytande relationer och att allt inte har en etikett.
Mellan Hugo, Thora och August finns stor intimitet. Men också osäkerhet och en rädsla för att vara sårbar och inte behövd. Kanske är sådana känslor extra starka när man är ung, tror Johanna Hedman, då man har tid att helt gå upp i dem.
Samtidigt förstärks också deras osäkerhet av klassmässiga skillnader. Johanna Hedman har bott utomlands i omgångar, vilket har gett henne andra perspektiv.
– När jag har kommit tillbaka till Stockholm har jag alltid slagits av hur segregerad den här staden är, och samtidigt finns det en bild av Sverige som väldigt jämlikt. Så slår det en i ansiktet när man kommer hit att det är så himla uppdelat, säger hon.
Lyfter in världen
Själv bodde Johanna Hedman i Paris när hon bestämde sig för att plugga internationella relationer. Ett tag läste hon folkrätt på Försvarshögskolan, och hon gillar kontrasten till litteraturvetenskapen, som hon också har studerat. Hon tycker att arenan där internationella relationer utspelas är spännande litterära miljöer, som inte ofta skildras annat än i politiska thrillers. Själv ville Johanna Hedman lyfta in världen i berättelsen och trion reser runt mellan New York, Paris och Berlin.
– Det var roligt att skriva om de små vardagliga konflikterna och att ha världspolitik som fond. För så är det för de flesta människor, man lever sitt liv och har sina relationsproblem men i bakgrunden pågår världspolitiken, som för vissa är närmare än andra, säger hon och lägger till:
– Jag kan sakna världen ibland när man läser svensk samtidslitteratur.
Text: Elin Swedenmark/TT
Fakta: Johanna Hedman
Född: 1993
Bor: Stockholm
Familj: ”Ja”
Sysselsättning: Slutade just på Amnesty för att ha semester och sedan skriva på heltid ett tag.
Favoritförfattare: ”Jag tycker väldigt mycket om Cora Sandel, Antal Szerb, Agota Kristof, Edith Wharton, Hjalmar Söderberg, Vladimir Nabokov, Nicole Krauss och Roberto Bolaño.”
Läser nu: ”Ett annat liv” av PO Enquist, ”Europa” av Maxim Grigoriev, och ”Snöns rike” av Iasunari Kawabati.
Jobbar du i bokbranschen? Läs Analysbrevet och prenumerera!
