Författaren och spökskrivaren Caroline Grimwalker släpper i dagarna första delen i trilogin Vågbrytarna, en spänningsserie med feministiska förtecken.
Caroline Grimwalker arbetar som skrivcoach och lektör och undervisar i kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet. Hon är även en flitig spökskrivare och har spökskrivit för några av Sveriges mest kända författare. Men hon är också författare under eget namn och har sedan debuten 2008 med den självbiografiska romanen Champagneflickan skrivit många böcker inom olika genrer, ofta skräck.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
I juni 2021 släpps Vågbrytarna, första delen i en ny thrillerserie med samma namn. Tre kvinnor binds samman i en oväntad vänskap av det faktum att de alla är offer för mäns våld. Vad händer när kvinnorna till sist får nog och gemensamt bestämmer sig för att ge tillbaka?
– Det är tre ganska olika huvudpersoner i Vågbrytarna, Moa som är fjorton, Linn som är tjugoåtta och så Elena som är femtioåtta. Det de lyckas göra tillsammans är vansinnigt, storslaget, hemskt, stärkande, nedbrytande och galet. Allt på samma gång. Och det kommer så klart att påverka dem åt olika håll, när dammet så att säga har lagt sig, säger Caroline.
Vad gav dig idén till den här serien?
– Min feministiska ilska. Jag har länge gillat rape&revenge-genren på film. Det finns något befriande i att, som tidigare offer för mäns våld mot kvinnor på olika sätt, få förlora sig i fantasier om hämnd. Så är det, naturligtvis. Man brukar ju säga att det egentligen bara finns tre starka motiv att handla i människors liv: pengar, kärlek och hämnd. Jag tror kanske att det finns några till, men just hämnd är en otroligt stark drivkraft. Samtidigt har det alltid varit något som skaver i mig när det gäller R&R-genren, och det är tanken ”Men vad händer sen, då?”
Det är också därför som det måste bli fler böcker än en i det här fallet, menar hon. Om den första boken handlar om just att utkräva hämnd på sina förövare, så kommer bok två att utforska hur man påverkas av att ha gjort det.
– Feminismen sägs komma i vågor, där vi kvinnor för varje våg tar ett steg framåt, mot jämställdheten. Men vad händer när vi tröttnar på att vänta? När vi blir för förbannade? När vi bryter vågorna och bestämmer oss för att agera? När männen plötsligt måste vara lika rädda som vi är, till exempel i det offentliga rummet under nattetid? Det är en av huvudfrågorna i andra delen, som jag precis har börjat skriva.
Du har skrivit ett antal böcker tidigare, men inga spänningsromaner. Nu satsar du på en hel spänningstrilogi på samma gång?
– Ja, och inte bara det. Exakt samtidigt som jag fick det här trebokskontraktet fick jag faktiskt ett till trebokskontrakt på ett annat förlag som också ska bli en spänningsserie. Så plötsligt hade jag sex thrillers att skriva på ganska kort tid. Nu blir det alltså lite märkligt eftersom del ett i båda serierna kommer ut i år. Sedan del två i båda nästa år, och så vidare.
Hon kommer dock att fortsätta skriva skräck lite här och där, när tillfälle ges. Och hon säger att hon länge har varit en genrehoppare av rang, även om mycket av det hon har skrivit tidigare kan kallas fantastik.
– Men just thrillergenren har lockat mig länge, det handlade egentligen bara om att hitta rätt berättelse. Och när jag fick idén till Vågbrytarna kändes det självklart att det skulle bli just en thriller. Den stora skillnaden som jag ser det är kravet på trovärdighet. I skräcken eller fantastiken i allmänhet behöver man inte bry sig om futtiga saker som naturlagar och sådant, utan det är bara att kräma på, så länge man håller sig inom den egna berättelsens regler (som man alltså själv har satt upp). Spänningsgenren är på det viset något mer begränsande för författaren, men minst lika rolig att skriva i.
Hur är det att plocka fram din egen berättarröst när du ofta spökskriver åt andra?
– Det är inga problem alls. Jag skriver alltid flera böcker om året, i år är det fem stycken, och jag har hållit på så pass länge att det sitter lite i ryggmärgen. För mig handlar det inte om min berättarröst, utan om den specifika berättelsens och huvudpersonens röst och ton. Den enda skillnaden är nog att jag slappnar av lite mindre när det handlar om eget material, säger Caroline och fortsätter:
– När man spökskriver finns det ofta andra inblandade i storyn, folk man kan bolla med. När det är en helt egen bok så hänger allt så att säga på mig, vilket gör det en liten aning läskigare. Även om jag så klart bollar väldigt mycket med min man Leffe som också är författare. Men efter att ha skrivit över tjugofem böcker så har jag lärt mig att ett tomt dokument bara är läskigt tills man har skrivit den första halva sidan, sedan brukar det rulla på.
Vågbrytarna ges ut av digitalförlaget Word Audio Publishing International som ebok och som ljudbok inläst av Gunilla Leining. Caroline har skrivit direkt för digitala format tidigare, en Storytel Original-serie tillsammans med sin man Leffe Grimwalker, I Krig & Kärlek.
– Det innebär faktiskt inget särskilt att skriva direkt för ljud. Kanske att man tänker lite mer på att komma till skott fortare, och inte förlora sig i långa transportsträckor och miljöbeskrivningar, men det tycker jag i och för sig inte att man ska göra om man skriver spänning för papper heller.
Om boken Vågbrytarna av Caroline Grimwalker
Linn Walter, juridikstudent och författare, har gjort sig känd som debattör i feministiska frågor. Sedan flera år tillbaka befinner sig hennes pappa, Carl Walter, på Säters rättspsykiatriska klinik, dömd för grov kvinnofridskränkning och mordförsök på Linns mamma. En dag nås hon av beskedet att Carl anses vara frisk och ska släppas fri.
Samtidigt flödar hoten och hatet mot Linn på nätet. När någon tar steget vidare och börjar närma sig henne i verkliga livet blir rädslan alltmer påtaglig. Är det bara ett vanligt nättroll eller är det hennes pappa som på något sätt är ute efter hämnd? Det var ju hon som ringde 112 den där kvällen för så många år sedan då mamma nästan dog.
Vågbrytarna finns exempelvis hos Nextory, Bookbeat, Storytel och Bokus Play.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
