Att jag skulle börja skriva hittepå var lika oväntat för mig själv som det antagligen var för omgivningen, och utan Novellklubben skulle det aldrig ha hänt. Föga anade jag vad som väntade, när jag anslöt mig till den lilla skrivgruppen som tre av mina barn hade startat.
Jag var helt oförberedd på den oerhörda skrivglädje som vaknade. Och växte.
Varje månad ett nytt tema, några ord eller en bild, och sedan skrev vi. Och skickade mellan oss för feedback. Vad jag älskade det!
När Novellklubben dog ut, gick det inte att sluta skriva. I stället började en tanke gro: ”Skulle jag kunna skriva något längre – en hel bok?”
När min första roman nu kommer ut, känns det lite som att ta revansch på mig själv. Det var ju inte alls sjuksköterska jag skulle bli, utan ”något med språk”!
Livet kan ta oväntade vägar, inte bara i feelgoodromaner!
[Book: ISBN hittades ej]
