“Varför är hon så arg? Hon var mycket roligare innan.” Mia Skäringer inleder sin självbiografi med frågan hon ofta möts av – och berättar om övergrepp och diagnoserna ME och bipolaritet.
– Jag vill visa hela mig och låta sorgen värka ut, säger hon.

I ett bejublat nummer i Mia Skäringers succéshow “No more fucks to give” läser hon högt ur några “manliga geniers” självbiografier. Deras böcker står i travar bakom henne på scenen. Där finns också ett litet kollegieblock där hon skriver sin egen bok, “Så som jag minns det”.

Nu är boken här på riktigt. Fast den heter Maria – en kvinnlig komikers dagbok i en blinkning till förebilden Jonas Gardell. Och den innehåller allt som inte fick plats i föreställningen och som borde sägas i efterhand, säger Mia Skäringer på telefon.

Hon vill visa vad som ligger bakom den där “arga feministen”. Inte bara för att visa upp sitt eget “kladd”. Utan för att fortsätta dialogen med publiken som lyssnar och tittar på henne och inkludera dem, till det “vi” som hon upplever när hon är ute och spelar.

Destruktiv tid

Det är en tuff och mörk berättelse. Redan på första sidan möter läsaren en sexåring med rosa träskor som blir utsatt för ett sexuellt övergrepp. I unga tonåren blir hon utsatt för ännu ett övergrepp, vilket bidrar till en väldigt destruktiv period.

– Det trasiga i mig letade upp det trasiga i någon annan för att jag hade så dålig självrespekt under så lång tid. Det är ganska vanligt om något går sönder tidigt hos en människa, säger Mia Skäringer och fortsätter:

– Jag var också den tjocka, roliga tjejen som plötsligt blev smal och fick en helt ny typ av bekräftelse, som jag inte kunde hantera. Det blev ett självskadebeteende som jag gärna upprepade. Men det tar ju inte ifrån ansvaret hos vuxna. En frisk vuxen man utnyttjar ju inte ett barn eller en ung tonårstjej i de lägena.

På senare tid har Mia Skäringer börjat fundera över hur övergreppen triggade i gång ätstörningarna som hon led av under sin uppväxt.

– När jag började lägga pussel blev jag väldigt ledsen och sörjde. Jag har bearbetat förr men mer på ett snabbt, skoningslöst sätt där jag har gjort humor av grejer som inte alltid varit känslomässigt bearbetade på det djupaste planet. Men den sorgen har fått värka ut nu, när jag har skrivit om vad som hände.

I boken blir det också tydligt hur mycket ansvar Mia Skäringer tog som liten för att hålla ihop fasaden kring den ofta krisande familjen. Medberoendet och mängden av arbete genom åren har tärt på kropp och själ. Hon har kunnat gasa på som sjutton i perioder, men också kraschat helt och blivit utbränd. Två diagnoser – bipolaritet och ME – har hjälpt henne att bättre förstå sig själv och sina gränser.

– Min bipolaritet har yttrat sig som hög- och lågintensiva perioder. Jag har jättemycket kraft och sen har jag ingen kraft alls, så för mig har det varit skönt att få ett slags förklaring.

Ont i kroppen

Mia Skäringer understryker att även om hennes variant av bipolaritet är av ett “lättare slag” har hon stor respekt för sjukdomen.

– Min mamma har gått odiagnostiserad med en antagligen mycket allvarligare typ av samma sjukdom i hela sitt liv. Så jag har på nära håll varit med i hennes nattsvarta depressioner och upplevt hur hon inte velat leva.

Diagnosen ME (myalgisk encefalomyelit, en neurologisk kronisk sjukdom som ibland kallas kroniskt trötthetssyndrom) har Mia Skäringer svårare att ta in.

– När min läkare sa det kände jag att “det här klarar jag inte riktigt av att acceptera”. Men jag ska fortsätta att utredas och det är en bra förklaring till varför min kropp fungerar som den gör. Vissa dagar kan jag inte ens ha ett utvecklingssamtal och ett telefonsamtal inbokat samtidigt utan att känna att jag ska kollapsa. Det är jättesvårt att förklara. Man får så ont i kroppen att man måste lägga sig ned och vila ett par timmar.

Stigmat runt kvinnor och utbrändhet är något som hon gärna vill lyfta.

– Det blir ofta så slarvigt med kvinnor och utbrändhet. Just det där ordet, det kan innehålla så mycket och det finns alltid en längre historia.

Orolig för mamma

Med i hennes egen historia i självbiografin är gammelmormor Annie, mormor Nancy och mamma Gun. Det finns mycket värme i beskrivningarna av dem. Men boken skildrar också övergrepp och destruktiva mönster genom generationerna, som Mia Skäringer nu vill bryta med. Hon har varit orolig över hur hennes mamma ska ta emot det.

– Jag har hela mitt liv tagit väldigt mycket ansvar för vad andra ska känna när de får höra vad jag har varit med om på riktigt. Eftersom mamma har haft problem med psykisk ohälsa så det har varit lite svårt för mig att våga, säger Mia Skäringer och fortsätter:

– Jag tror att den här ärvda, släpande sorgen kan gå i arv och att det är bra att sätta ord på den. Jag pratar med min mamma typ varje dag nu. Hon har läst boken och bearbetar och säger till mig att det här frigör henne också på något vis.

Text: Miranda Sigander/TT

Självbiografi av Mia Skäringer

Maria : en kvinnlig komikers dagbok - den lagrade sorgen

av Skäringer, Mia

• Förlag: Lind & Co
• Format: Inbunden
• Språk: Svenska
• Utgiven: 2021-05-17
• ISBN: 9789179035631

Köp på AdlibrisKöp på BokusKöp på BookOutlet

Handla böcker där du är – hitta närmsta bokhandel