Ett cancerbesked kan göra mycket med en människa. Ett tillfrisknande också. Ewa Frölings besök i cancerlandet har mynnat ut i boken “Moder liv” – en berättelse om sjukdomen och vården, men också om uppväxten, familjen och karriären.

Skrivandet blev ett verktyg för att kunna lappa ihop sig själv för skådespelaren Ewa Fröling, som 2016 fick diagnosen livmoderhalscancer. Hon började forska i vad hon hade varit med om, och i “Moder liv” sätter Fröling ord på det hon vill berätta med ett slags dokumentär poesi:

“Vill inte vara någon annanstans än här just nu./ Levande/ Arg/ Passionerad/ Stark/ Skarp/ Lång och jävligt glad.”

Just den litterära formen är medveten för att läsaren ska kunna ta till sig det Ewa Fröling vill säga.

– Det finns ju väldigt många böcker om cancer som är skrivna i skönlitterär form. Men jag tycker att det ligger en intensitet i att man får åka lite fram och tillbaka i olika scener. Jag försöker släppa ut en maximal känsla för att sedan kamma hem den i nästa blad. Det ger möjlighet till reflektion, säger hon.

Krigsplan

Själva sjukdomsbeskedet tog hon emot the Ewa Fröling way. Hon ställde sig längst fram i skutan och bestämde sig för att styra den. Blev en krigare med ett djävulusiskt fokus.

– Jag förstod att det var ett allvarligt besked, men jag tänkte att jag inte kunde ställa mig emellan det och livet. Jag måste ställa mig rakt i det, för det handlade bara om att överleva. Det är en läggningsfråga, så gör jag i drabbande situationer. Man måste göra en krigsplan, säger hon.

En del av krigsplanen blev att låta några få vänner vara nära under behandlingarna och efter den stora radikaloperationen. Det blev en nödvändighet, eftersom sjukdomen kan vara ett ensamt rum med “ångest, biverkningar, spyor och fan och hans mormor”.

En av vännerna var skådespelarkollegan Stina Ekblad, som Ewa Fröling helt sonika bad att komma till sjukhuset direkt efter åttatimmarsoperationen. Det var det bästa hon gjort, säger hon.

– Stina, hon kom till mig som till ett helt vanligt sjukbesök med tidningar och godis och bullar. Jag låg helt raklång och hon satt bara där och läste och fanns. I och med det så kände jag: “I morgon reser du dig upp från de döda Ewa, du tar på dig kläder och skor och jacka och sätter i gång att gå mot livet igen”.

Anekdoter med liv

Men även om “Moder liv” ingående skildrar Ewa Frölings sjukdomstid och hennes kamp för att få rätt vård, så innehåller den minst lika mycket liv i form av familjeberättelser och tillbakablickar på en lång skådespelarkarriär.

En nödvändighet för att någon ens ska orka ta sig igenom boken, menar hon.

– Jag ville inte bara skriva en bok om cancer. Jag orkade liksom inte att det bara skulle handla om att se och förstå mitt lidande. Näe, jag är inte lagd åt det hållet. Därför skrev jag in de här andra minnena, för att man ska kunna ta sig igenom allt det lite tyngre, svåra och nästan oacceptabla.

Men cancern står ändå i förhållande till de flesta hon berättar om. Margaretha Krook, cancer. Jörn Donner, cancer. Sara Danius, cancer. Ewa Frölings mamma, pappa och faster: cancer. Tiden efter succérollen som Emelie Ekdahl i Ingmar Bergmans klassiker “Fanny och Alexander” däremot – cancerfri och ljuvlig. Ewa Fröling reste världen runt och i “Moder liv” får läsaren följa med.

– Jag tillhör den sista generationen som har fått vara med om det här på ett gammaldags vis. I dag tar man ju nästan bussen till Hollywood och är med i någon serie i 48 delar och tjänar fem miljarder. Nä, det var lite mer ansträngning förr, säger hon och fullkomligt öser ur sig minnen:

– Jag kunde stå i Amsterdam och känna mig som drottningen av Saba, det var händer överallt och “Thank you very much” och “Taaack för den här rolltolkningen”. Det stod någon limousin utanför som tog mig till flygplatsen och bara: “Nu ska du flyga till Italien, till Frankrike, till Hollywood”. Du vet, då var man liksom FILMSTJÄRNA, säger hon.

Ingen handbok

Hon kan sakna den tiden, men konstaterar att en liknande karriärresa inte hade varit möjlig i dag. Det är en annan tid med kortare transportsträckor och fokusspann, och svensk film är i hennes ögon inte vad den varit. Och skådespelarkarriärer tillåts inte växa fram och mogna.

– Det dyker liksom upp någon från gatan som är lite söt och begåvad sådär, och så styr man upp det i klipprummet sedan. Och så intervjuas hon och säger att hon ska göra tre långfilmer och sedan någon grej i New York. Nej, men det är helt osannolikt detta. Fast det måste man förstås ställa i paritet till hur det ser ut i dag, svensk film är inte i världsklass längre, säger hon.

När Moder liv nu landar i läsarnas händer hoppas Ewa Fröling att hon inte ska skriva någon på näsan med hur det är att drabbas av cancer. Boken är inget verktyg, säger hon.

– Jag hoppas att läsarna ska få med sig … att jag finns. Inte att jag lägger någonting på någon, att det är en handbok i överlevnad. Utan att det finns en röst någonstans här i ett trauma.

Text: Sara Haldert/TT