Jag har alltid skrivit. Skrev min första dikt när jag var åtta år gammal efter att mamma hade förklarat för mig vad en dikt är. Jag älskar dig, du älskar mig, vi älskar varandra. Om nån gång vi skiljes åt, är vi tillsammans även då, även då.
När jag inte skriver läser jag. Att läsa är att resa, sägs det. Men även att skriva är att resa, tycker jag. Det är spännande att se vart orden tar mig. Jag vet aldrig på förhand hur det ska sluta. Jag kan ha en idé om vad jag vill förmedla, men sällan mer än så. Det skulle vara för tråkigt. Inte alls som att resa.
Längden av ett ögonblick skrev jag på svala caféer den heta sommaren 2018. Jag ville förmedla en lärdom som år av sjukdom givit mig. Något om vad livet innebär. Vad som betyder något – alltså verkligen betyder något. Något om vad som finns kvar när allt det där yttre har skalats bort.
[Book: ISBN hittades ej]