En personlig berättelse från ett år som saknar motstycke. Med “Alla tvättar händerna” vill Emma Frans väva samman folkbildning med egna reflektioner.

Namnet Emma Frans var bekant för många redan före pandemin, men förmodligen för ännu fler efter det gångna året. I egenskap av doktor i medicinsk epidemiologi har hon medverkat i otaliga debatter, tv-program och tidningar och blivit många mediers “go to-person” när det gäller covid-19.

I “Alla tvättar händerna – Min berättelse från året då alla skyllde på varandra” skildrar Frans pandemiåret ur ett högst personligt perspektiv där dagboksanteckningar varvas med reflektioner, anekdoter och folkbildning.

Strukturera tankar

Att det skulle bli en bok var däremot inte självklart från början – dagboksanteckningarna var snarare ett sätt att strukturera tankarna och sammanfatta dagen under en hektisk och omvälvande tid. Kanske skulle de också kunna bli användbara i en eventuell bok om vetenskapskommunikation, tänkte Emma Frans.

– Men efter ett tag kände jag att det kanske är en tillräckligt spännande berättelse för att ge ut i det här formatet. Jag är själv förtjust i att läsa personliga berättelser kring en väldigt turbulent händelse, säger hon.

Just de personliga detaljerna är dock ett litet orosmoln inför utgivningen av boken.

– Jag skriver ju liksom om mitt barn, min mormor, min egen ångest och mitt tvivel på mig själv. Det är många tankar som snurrar nu, hur kommer det att bli när jag möter människors blickar på Ica och de plötsligt vet en massa saker om mig? Samtidigt försöker jag hela tiden tvinga mig själv till att utvecklas och ta nya steg, säger hon.

Inflytande

Med Alla tvättar händerna ville Emma Frans väva samman folkbildning och vetenskapsutvecklingen i realtid med just den personliga berättelsen. Bland annat får läsaren följa hur hon blir en allt mer exponerad person under året. Och det är just den exponeringen som har inneburit den största förändringen för Frans personligen: hon har blivit tvungen att omvärdera synen på sig själv.

– Tidigare har jag sett mig själv som en underdog, en ung forskare som har byggt min egen plattform på sociala medier, som har rätt att veva lite. Nu har jag sakta insett att jag faktiskt kanske har både makt och inflytande, och att jag måste börja förhålla mig till det. Jag har börjat förstå att jag har ett ansvar, säger hon.

Viktiga frågor

Emma Frans stora förhoppning är att “Alla tvättar händerna” inte ska tas emot som en strikt vetenskaplig bok som vänder sig till en smal läsekrets, utan att den ska läsas av “vem som helst som gillar intressanta berättelser”. En förhoppning som nog kan infrias eftersom en effekt av pandemin verkar vara att intresset för folkhälsofrågor har breddats.

– Det här året har ju varit eländigt på många sätt, men en sak som är positiv är att folk nu förstår hur viktiga de här frågorna är. Att folkhälsa är jätteviktigt. Det här som nu har hänt belyser de svaga punkterna i samhället och vilka orättvisor som finns i världen, där det tydligt visas vilkas hälsa som prioriteras. Tidigare har det främst gått att lyfta den här typen av frågor bland människor som ändå tittar på “Vetenskapens värld” varje vecka, säger hon.

Text: Sara Haldert/TT