I filmen om mumintrollens skapare Tove Jansson skildras en ung, vild och sökande konstnär som möter kärleken hos män och kvinnor. Hon var ännu coolare än jag trodde, säger regissören Zaida Bergroth.

Filmer på svenska har svårt att bli succéer i Finland. Det är en gammal sanning – som “Tove” har överbevisat. Historien om den unga Tove Jansson har lockat 150 000 till biograferna, mitt under brinnande pandemi. Dessutom har den valts ut som Finlands Oscarsbidrag.

Nu är det dags för svensk premiär. Dels öppnar filmen Göteborgs filmfestival på fredagen, dels ser det ut att bli vanlig biopremiär den 26 februari. På plats i ett snöigt Stockholm konstaterar gänget bakom filmen med synbar lättnad att det gick bra, trots att “hela Finland höll andan”, som producenten Andrea Reuter säger, när det blev känt att det skulle bli film om den älskade ikonen Tove Jansson.

– Haha, ja många hade nog frågat sig varför det inte fanns någon film om henne och sedan när de fick höra om våra planer tänkte de “neeej” och sedan “aja, lycka till med det”, säger Zaida Bergroth.

Alma Pöysti, som spelar huvudrollen Tove Jansson, fyller i:

– Vi konstaterade redan från början att det här är ett “mission impossible”. Men så pratade vi med Sophia Jansson, som är Tove Janssons brorsdotter, och hon sa “folk kommer alltid att ha åsikter, gör bara det här så modigt och fint ni nånsin kan”. Och den välsignelsen räckte för att vi skulle förlora oss i Toves värld och glömma bort att vara nervösa.

Okonventionellt konstnärsliv

“Tove” skildrar några formativa men kanske mindre välkända år i Tove Janssons liv och tar sin början vid krigsslutet då hon är en ung kämpande konstnär. Hon har det motigt med sitt måleri och med relationen till sin pappa, den finlandssvenske skulptören Viktor Jansson.

Samtidigt är hon full av livslust och kämpaglöd och hyr en nedgången studio som snabbt fylls av festande konstnärer och okonventionellt leverne. Hon inleder ett ohemligt förhållande med den åländske gifte politikern och debattören Atos Wirtanen (Shanti Roney) och blir för första gången passionerat förälskad i en kvinna, teaterregissören Vivica Bandler (Krista Kosonen). Samtidigt börjar de små fantasifulla sagofigurerna hon tecknar lite i skymundan ta en allt större plats.

I filmen får publiken se födseln av de små krumelurerna Tofslan och Vifslan, som baseras på Tove Jansson och Vivica Bandler.

– För mig var det nog hennes okonventionella sida som förvånade mig mest. Att hon var så fri, redan på den tiden. Hon var ännu coolare än jag trodde, säger Zaida Bergroth.

Kvinnlig blick på spelet

Alma Pöysti är i bild i princip hela filmen igenom och beskriver hur hon, regissören och fotografen Linda Wassberg arbetade för att hitta rätt i tonen och att få spelet och historien att komma till liv.

– Vi ville att det skulle bli intimt men aldrig för vackert eller sentimentalt. Det har varit intressant i kärleksscenerna till exempel, att jobba med den kvinnliga blicken. Jag har varit så upprymd över att det kan vara så okonstlat och att det finns en sådan förståelse per automatik vad det betyder att vara kvinna och kåt.

Alma Pöysti är “marinerad i mumin”, inte bara som uppvuxen i Finland men också i sitt privata liv. Hon kommer från en skådespelande släkt och farfar Lasse Pöysti spelade till och med Mumintrollet på scen och på tv. Tove Jansson var ofta gäst hos farföräldrarna och Alma har en del minnen av henne från barndomen.

– Det är ju ett märkligt öde att jag spelar henne nu och det här med min familjehistoria ser jag som en bonus. Men som skådespelare måste jag förhålla mig på ett professionellt sätt och inte hålla på och sentimentalitetskladda, det handlar ju om Tove och att på ett respektfullt och kärleksfullt sätt komma nära henne utan att bara stryka medhårs.

Miranda Sigander/TT