Lars Norén gjorde ett enormt stort avtryck i Kultur- och Teatersverige. Hans död väcker starka reaktioner bland dem som känt och arbetat med honom.
Teaterproducenten Ulrika Josephsson började arbeta med Lars Norén på Riksteatern för 20 år sedan, efter hans uppsättning av “7:3”, och fortsatte med samarbetet på Folkteatern i Göteborg, och därefter i det egna teaterkompaniet Jupither/Josephsson. Hon kallar Norén för “helt enastående”.
– Han är den i särklass största dramatiker som funnits i Sverige, och inte bara i Sverige. Även med europeiska och världsliga mått är han en av de absolut största, och med en produktivitet som är helt enastående, där så mycket håller en så hög klass. Han har spelats om och om igen över hela världen, säger hon.
Teaterregissören och tidigare Dramaten-chefen Eirik Stubø reagerar med sorg på Lars Noréns död.
– Det är förfärligt trist. Det är en god vän till mig som har gått bort, en som jag satte väldigt, väldigt högt. Sedan är det ju klart att internationell teater har förlorat en gigant. En av de stora dramatikerna i vår tid. Han hade en helt unik förmåga att ge sina rollfigurer ett helt eget språk och alldeles egen ton. En väldigt musikalisk förmåga att förhöja ett vardagsspråk genom en rytmisk förmåga som var unik. Men framför allt, den här självbiografiska som blev hans stora genombrott. Att det är så personligt och naket med stor poetisk musikalitet.
Under sin karriär har norske Stubø arbetat med många av Noréns uppsättningar.
– Han var den som bjöd mig till Sverige första gången när han var chef för Riksteatern i Hallunda för 20 år sedan snart. Han har betytt jättemycket för mig på så många plan.
“Oändligt varm”
Regissören Sofia Jupither sörjer Norén inte bara som kollega, utan som vän.
– Vi har haft en väldigt fin och givande yrkesmässig relation men också en privat relation. Han har varit väldigt viktig för min utveckling både som medmänniska och för mitt sätt att göra teater och arbeta. Som vän var han oändligt varm, det fanns aldrig något fördömande. Han var alltid nyfiken, ibland påträngande nyfiken. Sedan var han omöjlig att bestämma tid med och höll inte vad han lovade. Men han hade en oändlig värme, som ett litet kärnkraftverk, säger hon.
Sofia Jupither tycker att Noréns styrka som dramatiker var hans ömsinta blick på människan.
– Hans storhet låg i att han har en sådan otroligt klar, tydlig och ömsint blick på människor och samtid. Han tecknar porträtt med sina repliker. Just ömheten för människan är hans särdrag och på det sättet är han en sann humanist. Han är hänsynslös i sin blick på mänskligheten på ett sätt men så varm i sitt sätt att teckna porträtt. Han förstår varje människa och förstår att skilja på människan och handlingen.
Kulturskribenten Sara Abdollahi säger till TT att Lars Noréns författarskap var ett av de största i Sverige.
– Han hade en klar blick och ett mod som inspirerade mig i mitt eget skrivande. Hans dagböcker tror jag att vi kommer att förstå hela betydelsen av så småningom, för mig personligen har de betytt enormt mycket. Han upphöjer vardagen och man får syn på det lilla livet. Men man ska läsa allt han har skrivit, inte minst hans dramer. Som “Personkrets”, där lyfter han vad som händer människor som hamnar på samhällets kant. Han var så nyfiken på samtiden, samhället och språket.
Spelade Hamlet
Skådespelaren David Dencik spelade titelrollen i Romascenen på Gotlands uppsättning av “Hamlet”, med Lars Norén som regissör.
– Jag tyckte det var sensationellt att jobba med honom. Det var ett möte med rollen Hamlet och Lars Norén, det var två lika tunga möten som färgade förloppet. Det var en speciell uppsättning för mig att vara med i, helt och hållet avgörande. Jag blev jätteledsen när jag hörde att han dött.
Dencik säger att Lars Norén besatt “en sorts visdom” och att deras möten var fördjupade.
– Han var nyfiken och tog det på ett sånt allvar. Han kunde också svika ibland och ställa in repetitioner men jag förlät honom för det omedelbart för det var så kvalitativt när han väl dök upp, det var en kolossal närvaro i repetitionssalen. Han hade ett mod som var väldigt kopplat till hans självupptagenhet, men det var ändå ett mod, att lämna ut sig själv och säga saker man inte fick säga. Som i dagböckerna som var våldsamt fascinerande. Han var ständigt intressant.
TT: Vad lämnar han för spår i Teatersverige?
– Han lämnar väl ett lämmelspår av fiender efter sig, folk som tycker illa om honom och stör sig på honom. Och så har han en stor skara som har en kolossal respekt och vördnad för hans arbete. Han kommer nog att lämna ett väldigt mångfacetterat spår, till skillnad från mer genuint hyggliga regissörer. Det går en rak linje från Strindberg, Bergman och Lars Norén. Det är dem jag har på min bokhylla av svenska dramatiker.
TT: Tror du att begreppet “Norénjul” kommer att leva kvar?
– Jag hoppas det, för då har man verkligen klivit in i folkhemmet. Alla hans texter handlar om saker som är jobbiga. Han skrev inte direkt komedier, även om de var väldigt roliga också. Men han skrev om skilsmässor, övergrepp, latent hat och missunnsamhet, om saker som var svåra rum att kliva in i.
“Ofattbart produktiv”
Mattias Andersson, teaterchef och konstnärlig ledare på Dramaten lyfter fram Noréns stora betydelse för teatern.
“Lars Noren är tveklöst den mest betydelsefulla dramatikern från Sverige efter August Strindberg. Både nationellt och internationellt har han varit med och skapat den moderna teaterhistorien med sina texter”, säger Andersson i en skriftlig kommentar.
Han konstaterar att Norén sedan debuten med “Fursteslickaren” 1973 gång på gång lyckades ompröva sig själv och sitt konstnärskap – och var relevant och nyskapande i fem decennier.
“Lägg till detta hans poesi, hans prosa, hans dagböcker och hans arbete med dokumentära teaterprojekt så har man ett närmast ofattbart produktivt och mångfacetterat konstnärskap. En lång rad av hans pjäser genom åren har haft sin urpremiär på Dramaten och han har även varit verksam här som regissör så för oss på Nationalscenen mottar vi med extra stor sorg detta besked”, säger han.
Text: Elin Swedenmark/TT, Erika Josefsson/TT, Ann Edliden/TT, Miranda Sigander/TT
