Regissören och dramatikern Lars Norén har avlidit vid 76 års ålder. Enligt hans förläggare på Bonniers avled han i sviterna av covid-19.
Eva Bonnier, bokförläggare på Albert Bonniers förlag, säger i en skriftlig kommentar att Lars Norén är “en av vår tids största”.
“Lars Noréns betydelse som författare och dramatiker är näst intill omöjligt att formulera just nu i ett par meningar, men han var en av vår tids största. För mig personligen, som Lars Noréns förläggare, har vårt samarbete varit oerhört stimulerande under många år”, skriver hon.
Flyttade till Skåne
Lars Norén föddes 1944 i Stockholm. Familjen flyttade till Skåne när han var sex år gammal, eftersom pappan fått arbete som källarmästare på ett hotell i Genarp. Lars Norén flyttade tillbaka till huvudstaden som 15-åring. Tre år senare blev han assistent åt regissören Bengt Ekerot vid en uppsättning på Dramaten.
– Min pappa var alkoholist och mamma hatade det här samhället. Mina föräldrar jobbade så mycket och hade ingen kontroll över mig. Jag var ett vilt och fritt barn och skapade mina egna världar på vinden, den där enorma vinden, har han sagt i en intervju med Dagens Nyheter 2014.
Han debuterade med diktsamlingen “Syrener, snö” 1963 och skrev under samma period sitt första pjäsmanus. Ett par av hans mest uppmärksammade verk är “Natten är dagens mor” från 1982 och fortsättningen “Kaos är granne med Gud”. De handlar om en dysfunktionell familj som driver hotell i Skåne under 1960-talet.
Uttrycket “Norénjul” har kommit att innebära en stökig jul där familjemedlemmar råkar i luven på varandra.
“Lars Norén tillhör den lilla skara författare som fått ett begrepp uppkallat efter sig: ‘Norénjul’. Det är, kan man säga, raka motsatsen till en ‘Astrid Lindgren-jul’. Det är väldigt långt ifrån barn med tindrande ögon som får en egensnidad kälke av en snäll bonndräng. Receptet på en lyckad ‘Norénjul’ är: för mycket julsnaps, för mycket julöl och fler oförrätter än förrätter”, skriver nöjesjournalisten Kalle Lind i en krönika.
I den första delen av “En dramatikers dagbok” framkommer det dock att Lars Norén själv både älskade och firade julen.
Nådde utanför Sverige
Norén blev en förgrundsgestalt för den moderna svenska teatern och många av hans pjäser sattes upp vid Dramaten. Han var konstnärlig ledare för Riksteatern 1999–2007 och vid Folkteatern i Göteborg 2009–2012. Hans pjäser nådde ofta utanför Sveriges gränser och spelades internationellt.
Uppmärksammad blev “7:3”, som sattes upp efter att tre interner på Tidaholmsanstalten föreslagit via brev till Lars Norén att de skulle få spela teater. Två av dem var aktiva nazister och uttryckte i sina roller på scenen antisemitiska åsikter som författaren i pjäsen argumenterade emot. Skådespelarna polisanmäldes för hets mot folkgrupp. En av dem avvek under en permission, det hela kulminerade i ett bankrån i Kisa 1999 och att två polismän sköts ihjäl i Malexander under den efterföljande flykten.
– “7:3” kommer för alltid att kasta en skugga över hans teatergärning och hans senare produktion fick inte samma genomgripande kulturella betydelse som 80- och 90-talens, säger teaterkritikern Johan Hilton i Dagens Nyheter.
Nådde stor publik
Lars Noréns boksvit “En dramatikers dagbok”, baserades på egna dagböcker och nådde en stor publik. Fjärde delen utkom hösten 2020. Om första delen sade han i en TT-intervju 2008 att behovet av att ventilera alltid hade funnits, men att han till en början inte skrev dagbok med tanken att den skulle ges ut.
– Det var bara en möjlighet för mig att utveckla saker som jag inte får plats med i mina pjäser.
Dagböckerna blev uppmärksammade på grund av många och hårda omdömen om människor Lars Norén träffat.
– Vad är det för mening med att skriva dagbok om man inte är uppriktig? Jag vet att jag fäller väldigt hårda omdömen om en och annan men sedan grips jag också av samvetsförebråelser. Jag tycker att jag varit alldeles för hård och grov, sade han.
Norén gav även ut diktsamlingar, senast “Stoft” 2016. Prosaboken “Efterlämnat” utkom 2017.
Lars Norén har fått en rad priser, bland andra Gerard Bonniers lyrikpris, De Nios Stora Pris, Svenska Akademiens nordiska pris, Bellmanpriset och Stockholms stads hederspris.
“Vardagslivets dråpligheter”
Lars Noréns agent Margareta Petersson säger i en skriftlig kommentar att det har varit en förmån att få följa hans konstnärskap.
“Mina tankar går först och främst till Lars familj. För egen del har jag som agent haft förmånen att i nästan tolv år följa Lars mångfacetterade konstnärskap, både som arbetskamrat och vän. Det är jag djupt tacksam för och för att jag tillsammans med Lars fått dela många härliga skratt kring vardagslivets dråplighet”, säger Petersson.
Lars Noréns familj ber i ett pressmeddelande från förlaget om att få bli lämnad i fred i samband med dödsfallet och tackar samtidigt personalen på S:t Görans sjukhus och Karolinska universitetssjukhuset för den vård han fick under sjukdomstiden.
Text: Ann Edliden/TT, Elin Swedenmark/TT, Erika Josefsson/TT
Fakta: Lars Norén
Föddes 1944.
Debuterade med diktsamlingen “Syrener, snö” 1963 och framträdde som en av 1960-talets mest originella poeter. Hans tidiga diktning kännetecknas av en surrealistisk bildvärld som förmedlar en stor utsatthet. “Order” och “Hjärta i hjärta” skrevs med inspiration av bland andra poeten Paul Celan.
1973 debuterade han som dramatiker med “Fursteslickaren” i en uppsättning på Dramaten som fick dålig kritik. Bara några år senare fick han dock sitt erkännande som dramatiker med “Orestes” och “Modet att döda” (1980). Med “Natten är dagens mor” och “Kaos är granne med Gud” fortsatte han bearbeta sin berättelse om en symbiotisk familj.
I “En sorts Hades” 1996 gjorde han ett mentalsjukhus till bild av det raserade folkhemmet. I den sex timmar långa föreställningen “Personkrets 3:1” skildrade han samhällets utslagna. Pjäsen “Sju tre” (1999) spelades av tre fångar och en skådespelare. Den blev mycket omdebatterad efter att en av de medverkande fångarna under en permission deltog i polismorden i Malexander. I den första av sina uppmärksammade dagböcker, “En dramatikers dagbok”, skrev Lars Norén bland annat om just den debatten.
Lars Norén var också verksam som regissör, både av sina egna och andras pjäser. Han gjorde hyllade uppsättningar av exempelvis “Hamlet” och “Måsen”, och hans repetitioner inleddes ofta med att ensemblen dansade tillsammans.
Källa: Nationalencyklopedien, TT