Katastrofen slog ner som en bomb i mitt liv. En människa jag älskade djupt tog sitt liv. Efter en tid förstod jag att jag hade fått ett uppdrag att berätta om döden.
Ingen berättelse om döden är den andra lik. Men jag har förstått att det finns landskap, upplevelser och hållplatser i sorgen som är gemensamma för de allra flesta sörjande. Vissa delar av sorgen behöver man samtala om, gå till botten med och förstå. Andra saker sker alldeles av sig själva. Och av allt det som sorgen har lärt mig så är detta det viktigaste: Man blir inte lämnad kvar. Det finns någonting inbyggt i oss, som vi inte förstår men som hjälper oss vidare, om vi bara gör det vi ska; går upp, kokar kaffe, sätter den ena foten framför den andra, andas och klarar av en dag i taget.
Min berättelse handlar om just detta och om min väg fram till insikten att ingen dag får slarvas bort. Varenda dag måste levas.
Tiden är människornas ängel
- Förlag: Visto förlag
- Utgiven: 2020-12-01
Jag kan föreställa mig din måndag, den där sista dagen i augusti. Jag kan se dig när du förbereder dig hemma i lägenheten, när du tar din svarta ryggsäck, låser dörren och ger dig iväg. Jag undrar om du stannar till en stund i trappen. Om du tänker att du står där för sista gången. Jag undrar om du är tung och ledsen. Eller om du känner dig befriad. Läs mer »
