Anne-Marie Davis debutroman är kryddad med romantik och spänning

Anne-Marie Davis. Foto: Håkan Målbäck

Mormor och morfar hade en Facit skrivmaskin uppe på vinden och det var på den jag skrev mina första berättelser. Tangenterna smattrade och en liten klocka plingade när det var dags att byta rad. Färgbandet lossnade och typarmarna fastnade i varandra som långa spindelben om man hade för bråttom. Det hade jag för det mesta.

Facit skrivmaskiner tillverkades på fabriken i Svängsta, någon mil norr om Karlshamn i Blekinge. Det var i Svängsta jag växte upp och det är också där min debutroman utspelar sig.

Från Svängsta styrde jag kosan mot Lund där jag utbildade mig till jurist. Via Kalifornien, Göteborg, Texas och Karlskrona har jag landat i Stockholm där jag är verksam som bolagsjurist sedan många år. Det innebär att jag skriver nästan jämt. Avtalstexter i veckorna och böcker på helgerna.

I Den längsta vägen hem ställs frågor om tillhörighet och livsval på sin spets när en advokat återvänder till sin hemort och hamnar i lojalitetskonflikt mellan klienten å ena sidan och hemorten å den andra.

Den längsta vägen hem

Den längsta vägen hem

Den framgångsrika advokaten Hillevi återvänder till barndomsorten Svängsta i Blekinge för en sommar, utan en aning om vilka konflikter som väntar runt hörnet. Inom henne gror en längtan efter barn, men hennes man Philippe är orubblig på den punkten. Läs mer »

info@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Relaterade nyheter

Följ med på Alexanders arbetsresa

Detta är en ljudbok där Alexander berättar om sin kamp för att försöka komma in på arbetsmarknaden och hur ålderdomliga normer i kombination med nya arbetssätt skapar fällor för honom

Sten Velander med en ny humoristisk spänningsroman

Henry har accepterat att tiden som bårhusansvarig är över. Rastlösheten är påtaglig och han är redo för nya utmaningar i livet. Att hantera döda känns som en trygghet och då är valet av sysselsättning självklart.