Teresia Stråberg debuterar med historia om kärlek bortom tid och rum

Författaren Teresia Stråberg. Foto: Karin Tydén

Min första uppenbarelse av hur euforiskt skrivande kan kännas fick jag på en altan i södra Turkiet för tjugo år sedan. Med utsikt över apelsinträden ackompanjerades knattrandet på den uråldriga datorn av en kamels grälsjuka råmande från grannens trädgård. Upplevelsen av den totala friheten att forma berättelsen som jag ville var oemotståndlig.

Så länge jag kan minnas har jag fascinerats av människor. I mina roller som psykologiforskare, ledarutvecklare och coach möter jag dagligen kvinnor och män som funderar på sin personliga utveckling. Deras frågor inspirerade mig att skriva I hjärtat av Avalon – en magisk, äventyrlig kärlekshistoria med filosofiska inslag, som belyser urkraften inom oss alla och visar hur vi kan ta oss ut ur skuggorna och in i ljuset, där vi finner vårt eget bästa jag. Med mitt skrivande vill jag förmedla känslan av att vi aldrig ska sluta söka efter vår sanna livsväg.

I hjärtat av Avalon

I hjärtat av Avalon

Under en hypnossession kastas Lilian tillbaka till 500-talets Avalon. Här är hon inte Lilian längre, utan Idelle. Hon landar rakt in i en profetia som utmanar alla hennes värderingar och trosföreställningar om hur världen fungerar. Mitt uppe i sitt livs äventyr, ställs Idelle inför ett val som vänder upp och ner på hela hennes tillvaro. Läs mer »

info@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Relaterade nyheter

Är jag inte välkommen längre

Lagom till han firar 30 år som svensk medborgare händer det som inte får hända. Expressen avslöjar hårresande uppgifter om att regeringens utredare kan föreslå ett totalförbud mot internationella adoptioner till Sverige.

Sten Velander med en ny humoristisk spänningsroman

Henry har accepterat att tiden som bårhusansvarig är över. Rastlösheten är påtaglig och han är redo för nya utmaningar i livet. Att hantera döda känns som en trygghet och då är valet av sysselsättning självklart.