Stockholm som förlagshuvudstad utmanas av jobba hemifrån-trenden

Kommer Stockholm för evigt att vara förlagshuvudstad - eller väljer fler att flytta ut? Foto: iStock.

Börjar flykten från Stockholm nu, efter pandemin? Höga hyror, höga boendekostnader och höga löner är inte vad bokbranschen behöver. Pandemin visade att digitala verktyg redan idag gör det möjligt att jobba var som helst – så varför inte flytta långt från Stockholm?

Med tanke på hur fokuserad den svenska bokbranschen är till Stockholm kommer det här Analysbrevet att upplevas som provocerande av många. Egentligen funderade jag över det här redan för ett år sedan, men pandemin har satt ännu större fokus på frågan om urbaniseringen verkligen kommer att fortsätta dominera – eller om tekniken nu gjort att vi lika gärna kan dra nytta av att Sverige är glesbefolkat.

Redan betalande prenumerant? Logga in för att läsa

Annars köp en prenumeration idag – du kan prova 3 månader för 149 kr.

Varför betalvägg? Knappt 1 % av artiklarna här på Boktugg går att läsa enbart som betalande prenumerant. Det är material som vi vet har ett stort värde för den som jobbar i bokbranschen på ett eller annat sätt. Som prenumerant får du nya utgåvor av Analysbrevet direkt i din inbox och dessutom tillgång till ett växande arkiv.

Inloggad men kan fortfarande inte läsa artikeln? Då har du sannolikt ingen aktiv prenumeration. Kanske har den gått ut för att betalningen fallerat, vilket kan hända när kreditkortet inte längre är giltigt. Kolla dina prenumerationer här.

Sölve Dahlgren

Sölve Dahlgren

Sölve Dahlgren är journalist sedan 30 år tillbaka och författare till mer än tio böcker. VD och chefredaktör för Boktugg.

solve@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Sten Velander med en ny humoristisk spänningsroman

Henry har accepterat att tiden som bårhusansvarig är över. Rastlösheten är påtaglig och han är redo för nya utmaningar i livet. Att hantera döda känns som en trygghet och då är valet av sysselsättning självklart.