Prunkande rosor, disiga landskap, franska kindpussar och byråkrati, och så tidvattnet som kommer och går. I böckerna om Finistère skildrar Bodil Malmsten en vardag med skrivande och trädgårdsarbete i västligaste Frankrike.

“Min plats ligger där jorden tar slut i Europa – fin des terres, finis terrae – Finistère”, så skriver Bodil Malmsten på första sidan i “Priset på vatten i Finistère”.

Även den som aldrig satt sin fot i Finistère kan genom hennes precisa formuleringar och särskilda blick få en tydlig bild av platsen, “hur solen går ner i Atlanten med ett blodrött fräsande”, hur damerna på torget pratar och om priset på vatten i Finistère.

Ljus och mörker

Den första boken är en ljus berättelse. Bodil Malmsten tar med läsaren till sitt nyfunna paradis – till huset, den första egna trädgården och tillvaron vid Atlanten. Med sina lika konkreta som poetiska, och många gånger lite roliga, betraktelser beskriver hon vardagen och livet.

“Priset på vatten i Finistère” är en skildring av en skrivprocess, men också av en frihetslängtande kvinna som finner sin plats.

Men inget varar för evigt. Uppföljaren gavs ut sju år senare, 2008, och i den är Bodil Malmsten i färd med att lämna Finistère. “Sista boken från Finistère” är på många sätt mörk, fylld av vemod och sorg. Skildringarna av platsen är dock lika vackra och talande som i den första boken: “Det finns dagar i Finistère när inte ens varningsbojen hörs. Dagar utan vind, utan vågor.”

Uppfylld

Kulturjournalisten och litteraturkritikern Annina Rabe har följt Bodil Malmstens författarskap, och kände henne även privat.

– Det är så otroligt smärtsamt hur hon i sista boken tvingas lämna Finistère. Lika kärleksfullt som hon beskriver Finistère, lika hemskt är det i staden hon flyttar till sedan och som hon aldrig nämner vid namn utan bara kallar “staden nära Nantes”.

Det som gör Bodil Malmstens skildring av Finistère så stark, menar Annina Rabe, är dels hennes öga för detaljer, dels att det är tydligt hur uppfylld hon är av platsen.

– Hon drar mycket på “outsider”-positionen. I första boken ser hon storögt på allt, hon pratar inte franska och gör också en grej av det. Men även i sista boken märks utanförskapet, och det är också det som på något sätt gör att hon inte kan vara kvar.

“Priset på vatten i Finistère” hyllades av både kritiker och läsare, och med den nådde Malmsten en bredare läsekrets. För den som längtar bort är hennes Finistère en plats väl värd att besöka.

“Haven andas – tidvatten in, tidvatten ut”.

Text: Sally Henriksson/TT

Fakta: Resa i läsfåtöljen

Litteraturen är full av reseberättelser. I en tid då man inte kan eller kanske inte vill resa tipsar vi om litterära reseskildringar.

Fakta: Finistère-böckerna

Priset på vatten i Finistère gavs ut 2001. En personlig berättelse om att bryta upp, lämna Sverige och finna sin plats i Finistère.

Uppföljaren Sista boken från Finistère kom 2008. I den lämnar Bodil Malmsten sitt hus och Finistère för att flytta till en lägenhet i en stad nära Nantes.

Finistère är Frankrikes västligaste departement och en del av regionen Bretagne.