Dialekterna är våra ursprungliga språk, både historiskt och ofta även emotionellt. I Uppsala pågår arbetet med ett nytt dialektlexikon som ska publiceras digitalt. Men vilket är ditt favoritord på dialekt?

Idealet för den nutida människan är att kunna prata rikssvenska på jobbet, men på fest kunna koppla om och ha en dialekt i bagaget. Det konstaterade Fredrik Lindström när hans ljudbok 100 svenska dialekter kom i höstas.

På Institutet för språk och folkminnen jobbar dialektologen och språkvetaren Eva Thelin med “Svenskt dialektlexikon”, som inom ett par år kommer att börja publiceras successivt på nätet. Där märks ett ökat intresse för landets dialekter framför allt på den mängd frågor som institutets medarbetare tar emot. Lexikonet bygger på samlingar i institutets arkiv i Uppsala. Där finns cirka sju miljoner ordlappar och de äldsta uppgifterna är från 1600-talet.

“Krumelur eller konstigt tecken”

Tvingad att begränsa sig till ett enda favoritdialektord väljer Eva Thelin “koves”, ett ord som används i Kungsör, på gränsen mellan Sörmland och Västmanland, där hon själv växte upp. Ordet förekommer främst i Västmanland, södra Dalarna, västra Uppland och östra Värmland, men det finns också en del uppgifter längre norrifrån.

För Eva Thelin betyder det ungefär “krumelur eller konstigt tecken i skrift”. Men koves kan också användas i betydelser som “hastig rörelse med kroppen” eller “avstickare, omväg”, exempelvis när man är ute och går.

TT: Hur använder du det?
– “Vad är det här för koves?” För mig är det konkret, men det används också bildligt och kan betyda att man gör en undanflykt, att man försöker slingra sig.

Text: Erika Josefsson/TT

Fakta om ordet Koves

Betydelse: krumelur, avstickare, omväg, undanflykt, hastig rörelse med kroppen, krokigt föremål med flera.

Ursprung: okänt.

Här används det: Västmanland, södra Dalarna, västra Uppland, östra Värmland. Enstaka uppgifter från bland annat Härjedalen och Lappland.

Källa: dialektordsamlingarna vid Institutet för språk och folkminnen i Uppsala.