Vänner om minnena av PO Enquist: “Han var en slags litterär fyr”

Vänner och kollegor minns författaren, dramatikern och regissören PO Enquist, som somnade in på lördagskvällen efter en tids sjukdom.
– Jag känner stor sorg, säger Per Wästberg, författare och ledamot i Svenska Akademien.

Per Wästberg menar att PO Enquist är en av de mest mångsidiga författare Sverige har haft.

– Vi var så gott som jämnåriga och jag har känt honom i över 50 år. Inte så väl, men vi har bytt böcker och samtalat om dem, säger Per Wästberg, författare och ledamot i Svenska akademien.

– Han hoppade från det ena till det andra och kunde skriva om kärlek och hängivelse likaväl som förtappelsen som han tagit med sig från bönhuset i Västerbotten. Egentligen har han skrivit allt utom poesi. Och ändå är det mycket poesi i hans prosa. Jag tror att om det är någon författare som jag vågar tipsa kommer läsas i framtiden som är bestående så är det PO Enquist.

Föreslagen för Nobelpriset

TT: Vad skulle du säga att han har betytt för svensk litteratur?
– Sådant där är alltid svårt att precisera, men han har ju varit otroligt framgångsrik och blivit som ett ansikte för svensk litteratur utomlands, framför allt med sina dramer. Den tyska författaren Günter Grass föreslog honom flera gånger för Nobelpris och hade han inte varit svensk utan tysk hade nog säkert fått det.

Ingela Olsson medverkade i pjäsen “I lodjurets timma” som sattes upp på Dramaten 2016. Hon minns PO Enquist som en generös man, full av glädje.

– Jag minns bara hans oerhörda glädje när vår förställning växte fram, det var väldigt rörande att se. Han var generös och även om han själv hade sina bilder av texten så var han nyfiken och storögd när han tog emot det arbete vi gjort och han såg föreställningen. Han var någon slags litterär fyr och är läst och älskad av många, många människor, säger hon.

“Lång och vänlig”

Regissören Johanna Garpe regisserade den första scenuppsättningen av “Livläkarens besök” på Kulturhuset statsteatern.

– Jag träffade honom som barn första gången och tänkte då vilken lång och vänlig man. Sedan läste jag “Livläkarens besök” när den kom och kunde inte släppa tanken att få jobba med honom, säger hon.

Hon beskriver honom som en av svenskt kulturs absolut största.

– Det gick ett sus genom huset varje gång han var där. Hans närvaro var samtidigt helt självklar, han kunde teater.

– Jag önskar att jag hade antecknat varje samtal vi hade, han hade samma språk när han talade som när han skrev. Kommer alltid minnas hans drastiska, becksvarta humor som gjorde att jag ofta skrattade så att jag höll på att trilla av stolen, säger Johanna Garpe.

“Ett stort pussel”

Regissören Kia Berglund har de senaste åren stått för två nyuppsättningar av PO Enquists pjäser: “Bildmakarna” och “I lodjurets timma”.

– Han hade många tentakler och en rikedom i sitt berättande. Det var ärligt, djupt och intelligent, säger Kia Berglund om PO Enquist.

Hon minns honom som vänlig, tillmötesgående och rutinerad.

– Inte många har verkat som han har gjort i så många olika kategorier. Det är ett stort pussel att lägga.

Stränga texter

Per Wirtén, författare och frilansskribent, minns första mötet med PO Enquist.

– När jag började skriva på Expressens kultursida var jag ung och ny i branschen och han var en av de stora författarna och mycket respektingivande. Dessutom var han lång och stor och skrev ofta stränga texter. Men sedan när han kom fram och pratade med mig så slogs jag av hans vänlighet och hans intresse för sina medmänniskor, det var en mjuk kontrast. Han brukade komma fram och fråga hur det gick för mig och verkligen visa intresse för det jag gjorde, säger Per Wirtén, och fortsätter:

– Han var en röst för den svenska modellen och folkrörelsen. Ingen uttryckte det så kärnfullt som han gjorde, ibland på ett nästan kritiskt och elakt sätt. Men han var alltid lojal med idéerna om jämlikhet och välfärd. Han är den epokens stora diktare.

“Allt hängde ihop”

Maria Schottenius, litteraturvetare och journalist som var nära vän till PO Enquist, menar att han varit stilbildande och har präglat flera generationer unga författare. Hon lärde känna Enquist när hon började som kulturchef på Expressen.

– Han skrev för Expressen, texter som sedan kunde utvecklas till böcker eller teatermanus. Tidningen, livet och böckerna, allt hängde ihop. Det var en fest, stor glädje, kärleksfullt, varmt, vänligt och humoristiskt runt PO. Han fanns alltid nära oss och våra barn, en orubbligt lojal vän, och om någon hade det svårt var han där hela tiden. När han var utomlands ringde han och krävde utförliga rapporter om allt skvaller och fotbollsresultat. Så nyfiken. Han var en så stor del av vårt liv, innan han blev sjuk ringde han varje dag, engagerad i allt, smått som stort. Alltid hygglig, aldrig snobbig. Gjorde livet extra roligt och värt att leva.

Text: Filip Joelsson/TT