34 år gammal blir kulturjournalisten Adam Svanell så utbränd att han tvingas omvärdera hela sitt liv. Många delar hans öde – men okunskapen om sjukdomen är stor. I ”Anonyma prestationister” synar Svanell hur arbetslivet började göra oss sjuka.
På väg till en intervju med Leif GW Persson kände Adam Svanell plötsligt en skarp smärta i bröstet. Han hamnade på akuten med rubbningar i hjärtrytmen, och skulle senare bli sjukskriven för utmattningssyndrom. Genast då kroppen protesterade visste han vad som hände, och varför.
– Å ena sidan förstod jag direkt att det var stressrelaterat. Jag hade märkt hur stressad jag var och hur dåligt jag mådde av det. Men jag kunde inte se att det var så allvarligt att det skulle prägla mig för flera år framåt, säger han på telefon hemifrån, där han arbetar på grund av coronaviruset.
Adam Svanell pekar på ironin i att hans bok släpps just nu.
– Det känns lite knäppt att komma med en bok om en epidemi av stressrelaterad sjukdom när det sker en pandemi av ännu mer alarmerande art. Men å andra sidan skapar det här ännu mer stress, säger han.
Stressen i historien
Adam Svanell arbetade som kulturjournalist på Svenska Dagbladet, där tempot och kraven på prestation var höga – i dag är han redaktör på samma tidning. Duktighetskomplexet fanns med honom redan i barndomen. Kanske var det till och med längtan efter bekräftelse som fick honom att tacka ja till förlagets förfrågan om att skriva en bok, funderar han självrannsakande.
– Det spelade nog in. Jag var tveksam till att skriva om det här överhuvudtaget, för det kändes som ett uttjatat ämne. Men sedan fick jag så enorm respons på en artikel jag skrev om utbrändhet.
Trots att ämnet har debatterats flitigt upplevde han ironiskt nog en okunskap om vad det innebär. Många menade också skeptiskt att sjukdomen är unik för Sverige och vår tid. Men är det verkligen så? undrade Svanell.
Han läste skildringar av hur sociologen Max Weber genomgick en kris på 1800-talet och kände igen alla symptom. Weber påstods lida av ”försvagade nerver”, och genom tiderna har stressrelaterade sjukdomar fått en uppsjö av diagnoser.
– Diskussionen om stress och högt livstempo uppstår under den andra halvan av 1800-talet. Många av faktorerna som man då diskuterar: tidspress, det faktum att man inte slutar arbeta när det blir mörkt – hela det industriella sättet att arbeta – uppstår under samma tid som man börjar tala om det vi i dag kallar stress.
Kapitalismen en orsak
Huruvida vi är mer jäktade nu än då kan Adam Svanell inte svara på. Kanske är hetsen bara annorlunda, resonerar han, och kategoriserar vår tids stress som ”kronisk”. Det finns inte längre särskilt mycket utrymme för verklig återhämtning. Tempot har accelererat i det marknadsliberala och kapitalistiska samhället. Numera förväntas vi prestera på livets alla områden.
– Det är inte så mycket fokus på andra värden, man tror inte på ett liv efter detta eller en högre sanning och så har vi ett ekonomiskt system där vi hela tiden ska konsumera. Det mesta drivs mot att man ska förverkliga sig själv.
Adam Svanell hade inte tänkt skriva en politisk bok. Men precis som många stressforskare ser han strukturella förklaringar till att människor blir sjuka, som slimmade organisationer och ökad arbetsbelastning när företagen hela tiden strävar efter att vinstmaximera. Det blir särskilt tydligt inom vården – inte minst i dessa tider av extrem belastning, menar Adam Svanell.
Kvinnor inom vårdyrket hör till de värst drabbade av utbrändhet. Stora nedskärningar är ett skäl, tror Svanell, och införandet av new public management ett annat: de organisatoriska reformer som har inspirerats av det privata näringslivet.
– Det har lett till en ökad administration, mer sysslor, ett minskat handlingsutrymme för dem som jobbar och mindre respekt för deras kompetens.
De utbrända kvinnorna i vården gör det också tydligt att alla inte kan förbättra sin situation.
– De mest avgörande faktorerna ligger bortom individens kontroll, säger Adam Svanell, och understryker att det också är en klassfråga.
Det som är viktigt
Själv tog Adam Svanell sig tillbaka med hjälp av gruppterapi och ett medvetet arbete för att införa regelbundna pauser och medveten närvaro.
– Jag försöker bli uppslukad av andra saker än av arbete och prestationer, säger han, och berättar att det kan vara att läsa en bok, eller att basta.
Adam Svanell frågar sig om inte det bästa för både oss och planeten är att göra lite mindre? Nu under coronakrisen kanske vi får upp ögonen för andra värden. Som den gemenskap med andra vi saknar i isoleringen – även för att motverka stress är det sociala stödet enormt viktigt, säger han.
De hemska aspekterna av viruset till trots kanske det kan bidra med något liknande det som utbrändheten gav honom, tror Adam Svanell:
– Den typen av frågeställningar jag hamnade i när jag blev sjuk och mitt liv stannade upp var: Vad är viktigt i livet? Vad ska man lägga sitt fokus på?
Text: Elin Swedenmark/TT
Fakta: Adam Svanell
Född: 1982
Gör: Redaktör för reportage och fördjupning på Svenska Dagbladet.
Aktuell: Med boken Anonyma prestationister. En historia om stress.
Bor: Aspudden, Stockholm
Familj: Flickvän
Bakgrund: Har skrivit boken Spela lagom! Hur drömmen om snabba pengar gjorde Sverige spelberoende, tillsammans med Anton Gustavsson. Länge var han redaktör för Svenska Dagbladets kulturmagasin och skrev satirkolumnen ”Lärdomar från veckan” i Svenska Dagbladet.
Kopplar av med: ”Ända sedan jag blev sjuk har jag försökt att skaffa mig en hobby som inte blir en prestation. Jag har provat att baka bröd, men har inte riktigt hittat något än. Men jag går upp i något icke-produktivt, som att läsa en bok eller basta.”
Aktuell med boken
Anonyma prestationister : en historia om stress
- Förlag: Albert Bonniers Förlag
- Utgiven: 2020-04-09
En dag, på väg till en intervju, tvingas Adam Svanell till akuten med en skarp smärta i bröstet. Han verkar ha fått en ny kropp, en som är allergisk mot arbete. Snart får han gå i gruppterapi för att öva sig på att inte prestera och tvingas omvärdera hela sitt sätt att leva. Läs mer »
