“Pesten” eller “Kärlek i kolerans tid”. Farsotslitteraturen är rik, varierad och till och med Nobelprisbelönad, men vilken tröst ger den i tider av karantän och corona?

Stora omvälvande händelser påverkar även läsningen. När Donald Trumps pressekreterare 2017 påstod att den nye presidentens installationsceremoni hade slagit rekord när det gäller antal besökare – trots bevis på att så inte var fallet – tog sig George Orwells roman 1984 plötsligt in på Amazons tio i topp-lista. Pressekreterarens uttalande påminde om “sanningsministeriet” i Orwells roman.

I takt med att coronaviruset spred sig i norra Italien steg Albert Camus roman Pesten från 71:a till 3:e plats hos den italienska nätbokhandeln Ibs, enligt tidningen La Republicca. På svenska Adlibris sålde pocketutgåvan av samma roman nyligen slut och på Stockholms stadsbiblioteks filialer köar många till redan utlånade fysiska exemplar.

Att få författare att tipsa om litterära tröstare visar sig dock inte vara helt enkelt. En storläsare som akademiledamoten Per Wästberg läser av andra anledningar och just nu framför allt ännu mer.

– Jag tillhör ju riskgruppen som håller mig inne, det har jag blivit tillsagd att göra. Men det är ju på inget sätt en instängdhet just därför att jag har mitt bibliotek och massor av böcker som jag kan läsa – och framför allt läsa om, säger han till TT.

Pestens London

Wästberg återvänder till Camus minst en gång om året – oavsett omvärldsläge. I kristider ser han en extra poäng i att läsa författare som har gjort djupa avtryck snarare än att fördjupa sig i exempelvis Daniel Defoes reportage från pestens London.

– Jag tar ner en roman av Dostojevskij och en självbiografi av Harry Martinson, och dikter av Bo Bergman och TS Eliot. Det är näring!

– Jag är inte för det här med att tröstläsa om pest och kolera just därför att det rasar utanför. Jag vet inte vad man lär sig av detta, då är det kanske bättre att läsa någon bra filosof som Schopenhauer, vad vet jag.

TT: Har läsningen ingen tröstande funktion för dig?
– Nej, det handlar om andra saker, det handlar om att hålla sig stimulerad, tänkande, ömmande och om att resa i sin kammare, det tycker jag är viktigt.

Inte heller författaren och översättaren Gun-Britt Sundström låter sin läsning påverkas av corona. För henne har böckerna samma funktion som alltid.

– Skulle man bara se på tv skulle man ju dö av tristess, det skulle bli för enformigt.

Cyklande original

För egen del läser hon helst fackböcker, just nu Richard Pleijels bok om Viveka Heyman, journalist, ständigt cyklande original och översättare av Gamla testamentet.

– Att läsa om Spanska sjukan eller pesten är snarare något som man undviker att göra i den här situationen, visserligen kan det ge perspektiv, men situationen är ju så enormt olik allt annat i historien eftersom vi har den här digitala kommunikationen hela tiden. Jag tycker nästan det känns som att man tagit ut allt i förskott, säger hon.

Inte heller Magnus Västerbro, författare till den populärvetenskapliga boken Pestens år, om Sverige 1710, vill dra några historiska paralleller.

– Det är inte rimligt att jämföra det vi upplever nu med de här historiska pestepidemierna. De dödade enorma mängder människor och lämnade samhällen helt sönderslagna. I den epidemi som jag skriver om i “Pestens år” dog åtminstone 40 procent av Stockholms befolkning – och hälften av alla skolbarn – på ett halvår.

Surrealistisk klassiker

Skans Kersti Nilsson, bibliotekarie och forskare på Bibliotekshögskolan i Borås föreslår i stället en mer surrealistisk roman som kan fånga samtidens oro: Väggen från 1963 av den österriskiska författaren Marlen Haushofer, som kom i svensk nyöversättning 2014. Berättelsen handlar om en kvinna som blir ensam kvar i en alpstuga, avskärmad bakom en stor glasvägg.

– Kvinnan börjar skriva ner sina erfarenheter, hon tar hand om de djur hon har intill sig, hon börjar odla bönor, det handlar om överlevnadsstrategier. Det är en gastkramande berättelse, hon kan inte komma förbi den här väggen, säger Skans Kersti Nilsson.

– Det låter kusligt, och den är kanske inte någon direkt tröst men en starkt existentiell läsupplevelse som kan mana till eftertanke.

Text: Erika Josefsson/TT

Fakta: Pestromaner som ger perspektiv

Torgny Lindgren: Ljuset från 1987, om en by i norra Europa där bara 6 av 60 invånare överlevt den farsot som dragit fram. Åkrarna ligger i träda men det gör också människornas känsla för vad som är rätt och fel.

Stephen King: Pestens tid från 1988, om ett USA som på några veckor slås ut av en influensa. Världen stannar och liken ruttnar i en av Stephen Kings bästa romaner.

Elin Boardy: Tiden är inte än från 2017, om en kvinnlig vandrare i digerdödens Europa. Kvinnan har begravt familjen hemma i Falsterbo och ger sig sedan ut på vägarna.

Hanne Vibeke Holst: Som pesten från 2018, om en samtida influensaepidemi. I centrum står läkaren Karoline Branner som flyttar till Genève för att arbeta med pandemibekämpning.

Ringa in oron med hjälp av poesi

Erica Norman, psykolog och litteraturvetare, leder terapigrupper för utbrända utifrån just litteratur, så kallad biblioterapi. Hon rekommenderar poesi till den som känner sig orolig på grund av coronaviruset. Den som söker terapeutisk hjälp i litteraturen kan få hjälp med att formulera för sig själv vad oron består i, framhåller hon:
– Med hjälp av några ord kan man låta tanken sväva och associera och identifiera och kanske diskutera med sig själv. Man kan använda poesin som en katalysator för att komma till rätta med sina egna frågor.

TT: Kan du ge generella poesitips?
– Spontant tänker jag på Nils Ferlin, Av ständig oro, och Wislawa Szymborskas Det finns sådana som. Och Tranströmer, men ibland kan jag tycka att hans dikter är för kända. I en helt ny situation som den här kan det vara bra att läsa en helt ny poet. Annars är Tomas Tranströmer och Bodil Malmsten två säkra.