Hon skriver om ett hemland i fritt fall. Karina Sainz Borgo romandebuterar med Natt i Caracas, en mörk skildring av viljan att överleva i en härdsmälta av hyperinflation, korruption och eskalerande våld.

Det första som förändrades var språket, minns Karina Sainz Borgo. Alla som inte hyllade Venezuelas regering, med den revolutionäre president Hugo Chávez i spetsen, började kallas ”oligarker”. Sedan använde man ordet om människor med propra kläder.

– Allt blev värre och värre. Numera slår regeringen till mot folk bara för att de ber om mat, hävdar Karina Sainz Borgo.

Hon är född i Venezuela, men upplevde situationen där som allt mer ohållbar efter att Chavez kom till makten 1999. 2006 flyttade hon 23 år gammal till Spanien. Sedan dess har hennes hemland kastats in i en stegrande kris, som blev allt värre efter Chavez död 2013, med hyperinflation, enorm matbrist och miljontals människor på flykt.

– Min bok är inte journalistik, för journalistiken svarar på frågor. Jag ville ställa frågor. Jag undrade: hur skulle du göra för att överleva i samma situation, om du förlorade allt?

Känner enorm skuld

”Natt i Caracas” inleds med att Adelaida Falcón begraver sin mor: en symbol för moderlandet, som även det håller på att gå förlorat. Hon står ensam i ett land utan skyddsnät, där våldet drabbar människor urskiljningslöst. Att få tag på mediciner är nästan omöjligt, kriminaliteten är skyhög och regeringen låter väpnade grupperingar löpa amok i staden. Några av dem tränger sig in i Adelaidas lägenhet.

– Det jag har gemensamt med Adelaida är känslan av att vara feg. Jag var inte modig nog att försvara det som var mitt. Jag känner en enorm skuld och skrev romanen delvis för att komma till rätta med den, säger Karina Sainz Borgo.

Det här är ingen självbiografisk bok, men tragedin är hennes och hela det venezuelanska folkets. Hon arbetade som journalist i Venezuela, i tider då folk kastade stenar på pressen, och då hennes kollegor åtalades och dödades. När hon började betrakta den vardagen som ”normal” insåg hon att det var dags att lämna landet.

Länge kunde hon inte prata om Venezuela, hon tålde inte ens att höra den venezuelanska dialekten. Men efter ett besök i Caracas 2017, då regeringen slog till mot ett studentuppror, började hon att skriva på sin debutroman om Adelaida, som gör en hemsk upptäckt i sin grannes lägenhet, vilket ironiskt nog räddar henne.

– Det här är en bok om att förlora en mor, ett land, en identitet, att förlora allt. Men det får också Adelaida att vilja överleva.

Inga drömmar kvar

Karina Sainz Borgo liknar landets kollaps vid ett krig. De som drev revolutionen förstörde alla gamla institutioner, som universiteten, hälsovården och parlamentet. Numera existerar i princip ingen stat, berättar Karina Sainz Borgo plågat. En universitetslärare kan få motsvarande tre euro i månadslön.

– Venezuela är ett land med enorma sociala skillnader. Det moderna projektet kunde inte distribuera rikedomarna, och många lämnades i sticket, säger hon och berättar att landet hade behövt reformer istället för revolution.

– I Caracas finns inget ljus kvar inom människor. Folks vilja försvinner, deras projekt och drömmar bleknar, vilket är det som händer i ett totalitärt samhälle. Alla försöker så desperat att överleva att ingen tänker längre.

Karina Sainz Borgo är medveten om att boken är mörk. Romanen utspelas till största delen inomhus, i en känsla av klaustrofobi och ständig skräck, på gränsen till paranoia.

– Jag ville att läsaren skulle känna sig instängd, förklarar hon.

Populism gemensam nämnare

På sätt och vis har Karina Sainz Borgo slutit cirkeln med sin flytt till Spanien: hennes morfar flydde därifrån under landets inbördeskrig. Och även om hon har skämts för att just hon har överlevt, framhåller hon också de venezuelanska kvinnornas styrka.

– Jag vill berätta om kraften du måste ha som kvinna för att kunna överleva i ett så våldsamt samhälle. Kvinnan är starkare än mannen i Venezuela, de får ofta bära hela familjer, säger hon.

Men boken handlar inte heller bara om Venezuela. Sainz Borgo ser samma totalitära tendenser inom andra politiska system: populism är den gemensamma nämnaren.

– Tragedin i Venezuela liknar utvecklingen vi ser när en stark makt går emot individen i vilket samhälle som helst, säger hon.

När skrivandet blev för deprimerande läste hon poesi av Jorge Luis Borges – den argentinske litteraturgiganten som vissa jämför henne med. Men hon njöt också av att få använda sin barndoms ord, och att i tanken få återvända till den natursköna kuststaden Ocumare de la Costa, där Adelaidas mostrar bor.

– Med den här boken byggde jag ett nytt hem. Jag framkallade allt det jag saknar med Venezuela – som inte existerar längre.

Text: Elin Swedenmark/TT

Fakta: Karina Sainz Borgo

Ålder: 38 år.

Född: Venezuela.

Gör: Arbetar som kulturjournalist i Madrid och reser runt med Natt i Caracas som har sålts till 26 länder.

Familj: ”De bor inte längre i Venezuela. Men jag försöker undvika att prata om dem offentligt”.

Läser: ”Vissa författare är väldigt viktiga för mig, som Coetzee, Cervantes, Natalia Ginzburg, Dorothy Lessing, Thomas Bernhard och Philip Roth. Jag tycker också om Peter Handke. Jag gillar komplicerad litteratur, som är hård men vacker.”

Boken i artikeln

Natt i Caracas

av Sainz Borgo, Karina

• Förlag: Albert Bonniers Förlag
• Utgiven: 2020-01-14

En enkel träkista, en kort ceremoni i ett fallfärdigt kapell. Adelaida Falcón begraver sin mor. Nu är hon ensam i ett land där skyddsnätet för länge sedan gett vika. Hyperinflation, våld och laglöshet är en del av vardagen, gränsövergångarna är överbelastade av venezuelaner som försöker ta sig ut. Läs mer »

Fakta: Venezuelas kris i korthet:

Efter att ha vunnit valet 1998 startade Hugo Chavez en ”bolivarisk revolution”, döpt efter frihetshjälten Simón Bolívar som skulle föra landet i socialistisk riktning. Han lyckades reducera många av landets ojämlikheter, men tog också gigantiska lån och spenderade enorma summor.

Venezuela har en av världens största oljereserver. Länge klarade man sig bra, tack vare höga oljepriser. Men när Chavez dog 2013 kollapsade oljepriset.

Efter Chávez död blev Nicolás Maduro president för Venezuela. I valet 2015 förlorade hans socialistparti för första gången på 17 år majoriteten i nationalförsamlingen, som nu leds av oppositionsledaren Juan Guaidó. Det gjorde att regering och parlament kontrollerades av två olika läger som är politiska motståndare. I maj 2018 återvaldes Maduro i ett val som kritiseras av oppositionen, USA och EU.

Landet lider av en hyperinflation på över 45 000 procent årligen. Människor svälter, landets hälsosektor har kollapsat och många lever i extrem fattigdom.

USA har ett stort antal sanktioner mot Venezuela riktade mot den sittande presidenten Nicolás Maduro och hans regering.

Enligt en venezuelansk ideell organisation dödades 67 personer i samband med oroligheterna 2019. 6 av dödsoffren utsattes för utomrättsliga avrättningar medan 59 sköts till döds av polisen, armén eller milisgrupper.

Källa: Reuters, BBC, TT, Utrikespolitiska institutet, UNHCR