Mia Söderberg, förläggare på Sanoma Utbildning och författare, reflekterar över hur viktig den tryckta boken är för att våra barn en dag själva väljer en bok av lust och inte plikt.
Jag sitter här i rollen som förläggare en tidig morgon på förlaget, ensam med min kaffekopp och dagens manushög, och förundras än en gång över vilken obändig kraft det finns i det vi benämner som bok. Det känns som en förmån att få gå hit varje dag och arbeta med alla dessa texter som ska bli böcker. Böcker som vill berätta, förklara eller förmedla något till mottagaren. Och jag producerar de viktigaste böckerna av alla – läromedel i svenska för barn som ska lära sig läsa!
Möt författarna som är mästare på Cliffhangers – i Boktugg Spänning!
De ständiga utmaningarna vi har idag är: Hur lär de sig läsa, de där barnen? Hur går det till att lära sig förstå att små krumelurer bredvid varandra ska kunna tolkas och förstås?
Och hur skriver man en bok för nybörjarläsaren eller för den som av andra skäl inte är så van att läsa? Hur ska boken klara av konkurrensen från all annan media som pockar på uppmärksamhet?
Hur skapar hemmet, skolan och författaren nyfikenhet hos varje enskild individ att bli nyfiken på de där små krumelurerna inuti böckerna och sedan en dag, av egen fri vilja, väljer en bok att läsa?
Den tryckta boken har så oändligt mycket att ge. Omslaget förmedlar en känsla, trycksvärtan på pappret en doft och de eventuella bilderna en förförståelse för innehållet. Och alla böcker utstrålar samma budskap när du bläddrar i dem: Läs mig! Läs just mig, så blir du en ännu lite bättre människa!
Det kan aldrig någonsin en digital utgåva göra (pröva att lukta på den, till exempel), så låt oss hoppas att de tryckta böckerna har ett långt lyckligt liv framför sig.
Just nu producerar jag och en kollega tillsammans med några författare en ny läslära för åk 1–3. Läseboken, skriven av Pernilla Gesén, handlar om Robin, en liten robot som gör saker rätt ibland men lika ofta fel. Den här lilla figuren älskas av eleverna, troligen för att de får uppleva att de kan mer än Robin och måste ”hjälpa till” ibland för att det ska bli rätt. Historien skapar ett engagemang som gör att eleverna vill, av egen lust, fortsätta läsa för att få veta vad Robin hittar på för tokigheter i nästa kapitel.
Min förhoppning är förstås att mitt jobb gör skillnad därute i skolorna. Tänk om de barn som idag lär sig läsa med hjälp av en charmig liten robot, imorgon av egen vilja och lust hittar fram till just de böcker du skriver!
Då har vi verkligen lyckats!
Om gästbloggaren
Mia Söderberg är utbildad lågstadielärare men arbetar sedan många år som förläggare på Sanoma Utbildning, Hon är även författare och har skrivit ett trettiotal barnböcker och en skönlitterär roman, Den utan skuld.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
