Han utmanade den amerikanska bilden av Vietnamkriget med sin Pulitzerbelönade ”Sympatisören”. Nu synliggör Viet Thanh Nguyen vietnamesiska flyktingars liv i USA – utan att be om ursäkt för det politiska innehållet.

Fyra år gammal kom Viet Thanh Nguyen som flykting från Vietnam till USA. Han har inga minnen från sitt gamla hemland. Men han har alltid varit medveten om de mångskiftande livsberättelser som det vietnamesiska folket runt honom har.

– Jag var också medveten om att vi var i USA där de flesta amerikaner inte visste något om oss och inte ville veta något om oss, konstaterar Viet Thanh Nguyen under ett besök i Sverige.

I nya novellsamlingen Flyktingar (Bokförlaget Tranan) skriver han: ”I ett land där ägodelar betyder allt ägde vi inget utom våra historier”. Redan i tonåren började han att försöka formulera de berättelserna, men hans hyllade stilistik kom inte gratis.

– Det tog mig 20 år att skriva novellerna i den här boken, säger han.

Retade upp alla

Med sin förra bok lyckades Viet Thanh Nguyen reta upp både amerikaner och vietnameser. Sympatisören, som handlar om en kommunistisk spion, har uppmärksammats över hela världen för sin träffsäkra skärpa, men den gjorde också att han fick hatbrev av amerikanska läsare som skrev: ”åk tillbaka till Vietnam om du älskar kommunism så mycket”.

– Då har de inte läst resten av boken som också är djupt kritisk mot vietnamesisk kommunism. Boken är kritisk mot hyckleri och maktmissbruk, oavsett var det uppstår. Men det är utmanande för många amerikanska läsare att bli så kritiserade, särskilt av en vietnamesisk flykting som ”borde vara tacksam”, säger han.

Viet Thanh Nguyen berättar utan åthävor om sin tuffa uppväxt. Han minns smärtan i att skiljas från sina föräldrar i flyktingcentret som barn. Deras liv i Los Angeles bestod sedan av hårt jobb, föräldrarna arbetade 12–14 timmar per dag i en livsmedelsbutik.

– De känslomässiga konsekvenserna för vår familj var ganska stora, jag kände mig väldigt ensam och hanterade det genom att söka mig till böcker och berättelser. De var min flykt från ensamheten. Jag har alltid tyckt att berättelser betyder något – för att de räddar oss. Eftersom litteraturen räddade mig.

Förklarar inte

En enda av novellerna är självbiografisk: ”Krigsår” handlar om Viet Thanh Nguyen och hans mor. Han skildrar hennes hjältemod men också hennes svagheter. Människorna i Nguyens värld är alltid komplexa, mänskliga, motsägelsefulla. Han beskriver en vardag som sällan syns i majoritetssamhället – vilket också sporrar honom som författare.

– När du är en person som älskar berättelser och identifierar dig djupt med dem och samtidigt råkar tillhöra en minoritet av något slag, finns det alltid ett ögonblick då du inser att du inte finns med, säger han.

Vietnameser raderas ofta ur berättelserna om Vietnam – eller framställs som karikatyrer. Men Viet Thanh Nguyen har insett att det inte är hans uppgift att förmänskliga dem.

– Som minoritet förväntar majoriteten sig hela tiden att du ska förklara dig själv, och översätta din kultur, bakgrund, historia och mat. Om du blir författare finns den förväntan kvar. Min utmaning är att fortsätta att ta upp historien som har fått mig att tillhöra en minoritet: kriget, att vara flykting och rasförhållandena i USA – men att göra det som om jag vore en majoritetsförfattare, utan att förklara.

Kontrollera berättelsen

I ”Sympatisören” går han ett steg längre – där lyfter han fram en osympatisk dubbelagent som begår hemska handlingar för att rädda sitt eget skinn. Viet Thanh Nguyen beklagar att minoritetsförfattare ofta är rädda för att skildra hemska personer, eftersom hela minoriteten kan dömas utifrån den fiktiva personen.

Men han fortsätter att följa sin huvudperson – uppföljaren är precis klar. I den första bevittnade mannen en brutal våldtäkt, utan att ingripa.

– Jag ville utforska narrativet kring maskulinitet, heterosexualitet och krig, som ledde till den våldtäkten, säger han och resonerar kring tabut med sexuellt våld, som också ofta drabbar dagens flyktingar.

Hans novellsamling är dedicerad till flyktingar över hela världen. Viet Thanh Nguyen tycker inte att mycket har förändrats sedan 1970-talet. Då flydde vietnameserna över havet och blev kända som ”båtfolket”, ett begrepp han tycker är nedsättande.

– Flyktingar framställs alltid på ett negativt sätt. För de kontrollerar inte berättelserna om sig själva. Här blir berättandet avgörande: både på nivån som politiker ägnar sig åt det och nivån som författare gör det. En politiker har mer makt än jag men det är min uppgift att försöka omforma berättelsen, så att vi inte ser flyktingar som föremål för medlidande utan som de modiga människor de är.

Text: Elin Swedenmark/TT

Fakta: Viet Thanh Nguyen

Född: 1971

Bor: Los Angeles

Familj: Fru och två barn, 6 år och sex veckor gamla

Bakgrund: Han är professor i Ethnic studies vid University of Southern California och numera hedersdoktor vid Uppsala universitet. Nguyen medverkar också regelbundet som krönikör i New York Times och Los Angeles Times. ”Sympatisören” fick en rad utmärkelser, bland annat Pulitzerpriset 2016.

Läser: ”Jag tycker om att läsa allt. Jag tycker fortfarande om serieböcker, detektivhistorier, fantasy och science fiction – allt sådant jag njöt av som barn. Nu tycker jag också om att läsa barnlitteratur, på grund av min son, den har förändrats drastiskt sedan jag var barn så jag genomgår en hel utbildning nu. Och till sist tycker jag också om fiktion som utmanar mig, som inte bara berättar en bra berättelse utan som tänjer gränserna för vad skrivande kan göra och vad jag förstår som mänskligt. Litteratur som ger mig en djupare förståelse om mänsklig psykologi och människans handlingar.”

Böcker som nämns i artikeln

Flyktingar

av Nguyen, Viet Thanh

• Förlag: Bokförlaget Tranan
• Utgiven: 2019-11-28

»Novellerna i Flyktingar är så perfekt skrivna att det är bäst att förbjuda boken på skrivarkurser annars kommer eleverna att drabbas av kollektiv depression och ta jobb på reklambyrå.«    Mikael Timm i P1 Kulturnytt  2020-01-07

Till alla flyktingar överallt  så inleder Viet Thanh Nguyen sin novellsamling Flyktingar. Läs mer »

Sympatisören

av Nguyen, Viet Thanh

• Förlag: Bokförlaget Tranan
• Utgiven: 2019-08-07

En kommunistisk agent från nordsidan har infiltrerat den sydvietnamesiska armén. När Saigon faller flyr han till Los Angeles tillsammans med sin närmaste befälhavare -- en general som vägrar ge upp kriget, och som är övertygad om att det finns en förrädare i deras närhet. Läs mer »

Fakta: Viet Thanh Nguyen om…

… litteratur och empati:
– Ett av litteraturens mål och ett av dess fundament är empati. När vi läser en bok behöver vi känna empati med personerna i den, även när de inte är som vi.
– Empati är grundläggande. Men det är också farligt. För vi kan läsa om en avlägsen situation, känna empati och ändå inte göra något alls för att förändra situationen. Det är inte litteraturens roll att få oss att göra något, det är upp till oss. Men det är också en av litteraturens begränsningar. Författare och läsare glömmer ibland det, vi hyllar litteraturen för dess kapacitet att skapa empati. Men om vi inte erkänner dess begränsning, kan det vara en del av litteraturens fälla.

… att förändra bilden av Vietnamkriget:
– En bok som min har hundratusentals läsare men en dålig film har miljoner tittare. En av anledningarna till att man måste syna den amerikanska kulturen är för att det är en supermakts kultur. Det amerikanska sättet att se på världen sprids via Hollywood och via amerikansk populärkultur. ”Sympatisören” vill visa den makten, och kritisera den. Men i verkligheten är det bara en bok mot hela USA:s kulturapparat. Jag hoppas att amerikaners förståelse av kriget har förändrats av min bok. Men Hollywood har två nya stora filmer om Vietnamkriget på gång, och jag fruktar för hur de kommer att skildra historien.”

.. att skriva om våldtäkt:
– Strid och våldtäkt är alltid närvarande i krig. Och oavsett samhälle är vi alltid beredda att tala om stridens våld, vad män gör och vad som händer män. Men väldigt få vill prata om våldtäkt, för att det inte finns något sätt alls att rättfärdiga att det händer. Våldtäktsscenen i ”Sympatisören” var svår att skriva men jag var tvungen, för det handlar om vad den mannen och vi som samhälle vägrar att komma ihåg om krig.
– De flesta samhällen erkänner vad soldater måste hantera efter ett krig men inte vad offer för sexuellt våld måste leva med efteråt.