Författaren och kulturpersonligheten Jörn Donner är död

Kulturpersonligheten, debattören och politikern Jörn Donner har avlidit. Arkivbild: Fredrik Sandberg/TT.

Författaren, regissören och kulturpersonligheten Jörn Donner är död. Han blev 86 år gammal.

Få har varit så produktiva under sin livstid som kulturpersonligheten och politikern Jörn Donner. För detta blev han älskad, hyllad och respekterad av många.

Jörn Donner avled på Triangelsjukhuset i Helsingfors på torsdagen i närvaro av sin familj. Han hade under längre tid lidit av en lungsjukdom. Jörn Donner som föddes 1933 i Helsingfors var en känd kulturpersonlighet och politiker – både i Sverige och i Finland. Han blev 86 år gammal.

I Sverige var han vd för Svenska Filminstitutet 1978-82, ett värv som satte stort avtryck i den svenska filmindustrin.

– Han var en av Svenska Filminstitutets viktigaste vd:ar, och det är tack vare honom vi har “Fanny och Alexander”. Han hade gått över budgeten och det var nästan så att medarbetarna inte fick lön, för han insåg att det här måste bara göras, säger Anna Serner, vd för Svenska Filminstitutet.

– Det är han och Harry Schein som har byggt Filminstitutet, så det är en stor sorg och ett stort vemod att han har gått ur tiden.

Anna Serner beskriver Donner som en karg, kunnig och kompetent och samtidigt väldigt känslomässigt varm person. Men också en kreatör.

– Han har varit filmskapare själv och hade både den byråkratiska ambitionen och var en kreatör. Så på många sätt var han väldigt lik Harry Schein, säger hon.

Europeisk intellektuell

Enligt Svenska Yle har det knappast funnits någon som kunnat mäta sig med Jörn Donner i finskt kulturliv när det kommer till arbetskapacitet och produktivitet – eller någon som kunnat reta gallfeber på så många men ändå vara älskad, hyllad och respekterad av minst lika många.

Martin Kaunitz, Jörn Donners svenske förläggare sedan 2014, minns honom som en varm vän och en stor europeisk intellektuell som aldrig slutade intressera sig för politiken och omvärlden.

– Trots sitt kärva sätt och sin drastiska humor var han otroligt vänfast.

Kaunitz beskriver det som inget mindre än ett lyckoprivilegium att få ha jobbat med Donner och ha lärt känna honom.

– En av de sista stora, får man väl säga. Såna som han görs knappast längre. En sällsynt kombination av intelligens, intellektuell spännvidd, personligt mod och precis språkbehandling, ömsom varsamt, ömsom rått. Aktiv in i det sista.

– Från sin position i den finska politiken och litteraturen jobbade han emot främlingsfientlighet och för demokrati och sunt förnuft. Det är väldigt sorgligt, jag är lite tagen.

“En kultfigur”

Författaren Philip Teir skriver i Dagens Nyheter att det är som att hela det sena 1990-talets kulturliv förkroppsligas av Jörn Donner.

“Han var som Zelig-figuren i Woody Allens film: alltid på rätt plats, i rätt ögonblick, precis där det hände. Och jo, visst – synnerligen privilegierad, även om han i perioder befann sig på konkursens brant och verkligen fick jobba hårt för att hålla sig på ytan.”

“Mest sympatisk var nyfikenheten. Den där blicken som gjorde att han fortfarande omskrevs som sexsymbol, som gjorde att vissa i min generation – som aldrig läst en rad av Donner – såg honom som en kultfigur”, fortsätter Teir.

Donner är hittills den enda finländska filmskapare som tilldelats en Oscarstatyett. Den fick han när han producerade Ingmar Bergmans Fanny och Alexander.

Drevs av nyfikenhet

Jannike Åhlund, kulturjournalist och filmrecensent säger till TT att Donner berikat Sverige och var en färgstark och mångsidig kulturprofil med en kluven inställning till det mesta.

– Sin egen roll, Sverige och inte minst Ingmar Bergman. Han var alltid driven av nyfikenhet.

– Han medverkade i min och Maud Nycander och Kersti Grunditz Brennans dokumentär om Harry Schein (“Citizen Schein”), då träffades vi nog senast.

– Vi hade en god relation, han var avig och lite vresig men det var en del av hans charm. Han var otroligt stimulerande att prata med när han var på det humöret, säger Jannike Åhlund.

När TT för ett par år sedan skrev om att Finland var världens lyckligaste land svarade han på när han själv var som lyckligast.

– I ungdomen tycks man tro att livet är ändlöst, när man blir äldre upptäcker man att det finns ett slut och det närmar sig för oss alla, sade han då

Text: Lisa Andersson/TT

Fakta: Jörn Donner

Föddes: 5 februari 1933 i Helsingfors, Finland. Avled torsdagen den 30 januari 2020 på Triangelsjukhuset i Helsingfors.

Yrken under åren som gått: Författare, filmregissör, kritiker, vd för Svenska filminstitutet 1978-1982, politiker, EU-parlamentariker, Finlands generalkonsul i Los Angeles 1995-1996. Han var med om att grunda Finlands filmarkiv (nuvarande Nationella audiovisuella institutet).

Jörn Donner grundade och utgav tidskriften Arena (1951–54), och under många år arbetade han som filmkritiker i BLM, Dagens Nyheter och Vapaa Sana.

1995–1996 fungerade han som generalkonsul i Los Angeles. Sedan blev han invald som socialdemokrat i Europaparlamentet, år 1996–1999.

Sista böckerna: Blod är tunnare än vatten (Albert Bonniers förlag, 2018) och Sista striden (Förlaget M, 2019).

Priser: Fick som producent för Ingmar Bergmans film “Fanny och Alexander” ta emot Oscarstatyetten för bästa icke engelskspråkiga film 1983. Belönades med Finlandiapriset 1985 för romanen “Far och son”. Har också fått Svenska Akademiens Finlandspris, Axel Hirschs pris och Kungliga Nordstjärneorden.

Källa TT/Svenska Yle

TT

TT

Sveriges mest trovärdiga nyhetsförmedlare är är för många TT (Tidningarnas Telegrambyrå) som sedan 1921 varit en oberoende aktör i Mediesverige med mottot snabbt, korrekt och trovärdigt. Boktugg samarbetar med TT för att få tillgång till fler boknyheter och intervjuer än vi själva hinner med.

tt@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Sten Velander med en ny humoristisk spänningsroman

Henry har accepterat att tiden som bårhusansvarig är över. Rastlösheten är påtaglig och han är redo för nya utmaningar i livet. Att hantera döda känns som en trygghet och då är valet av sysselsättning självklart.