Familjen Juvelerkvist befinner sig mitt i den svenska bokbranschens hjärta. Frågar du dem själva utgör de den svenska litteraturens hjärta och förvaltare av dess arv. Men allt ska förändras under några dramatiska veckor fram till jul …
Berättelsen om familjen Juvelerkvist är fiktiv. Eventuella likheter med nu levande eller döda personer (samt zombies) och verkliga företag, platser, varumärken och böcker är rena tillfälligheter.
Har du missat tidigare avsnitt i följetongen? Du hittar alla på Julkalenderns samlingssida.
Märta Elsa Juvelerkvist, född 20 augusti 1919 i Motala, död 1 december 2019, var en svensk författare känd för sin bästsäljande bokserie Härskarsläkten som utgavs 1947-1977. Gift med bokhandlare Helmer Juvelerkvist, mamma till översättaren Margareta Juvelerkvist.
Övrig familj: svärson Carl Axel Juvelerkvist, författare och språkvetare, barnbarnen Sofia Juvelerkvist, deckarförfattare och Hans Juvelerkvist, journalist och författare samt barnbarnsbarnen Jonathan Juvelerkvist, författare och Matilda Juvelerkvist, förlagspraktikant. (Wikipedia).
16.
Hasse Juvelerkvist hade förväntat sig att få veta vem hans mormor Märta hade skänkt pengar till före sin död, men hans och Märtas agent Eva-Sigrid von Rosenstoltz vägrade avslöja något. Det skulle tydligen ske i samband med att testamentet lästes upp kommande vecka. Det kändes något snopet att han snokat rätt på en hel förmögenhet åt familjen bara för att få veta att hela eller i alla fall delar av pengarna skulle skänkas till någon utanför familjen. Inte Svenska Akademien hoppades han.
Men han hade ytterligare ett ärende. Det nya manuset, som han lämnat en kopia av till Eva-Sigrid.
”Ska vi prata om ditt manus då?” frågade hon.
”Ja, vad tycker du?”
”Vill du höra de bra eller de dåliga nyheterna först?”
Han suckade ljudligt. Det var en sådan kliché att inte ens han hade använt dem i en spänningsroman.
”Okej då. Jag gillar det, det är välskrivet och intressant. Du har verkligen fått till en bra berättelse av all den här faktan”, sa hon.
”Men …?”
”… men du vet säkert redan att det är väldigt likt Ålevangeliet. Min uppfattning är att det är för likt och marknaden är inte så stor att det finns plats för en ålbok till. Det är möjligt att man kan hitta ett mindre förlag som är beredda att chansa, men då tror jag inte de vill betala dig något förskott. Dessutom blir det väl en rätt dyr bok att producera med bilder och illustrationer som lär krävas?”
”Möjligt. Men vad säger du, att jag ska ge ut den själv?”
”Nej, nej. Skriv en ny bok istället. Eller så ska du ta över familjens bokhandel istället. Det kanske inte är din grej med stressen över att vara författare på heltid. Jobba i bokhandeln på dagarna och skriv på nätterna, låt det ta den tid det tar. Det är ju inte som att spela hockey där du är för gammal vid 40”, sa Eva-Sigrid.
”Så du tycker att jag bara ska kasta allt det här? Flera års jobb, bara lägga det åt sidan och börja om på något nytt?”
”Helt ärligt, ja.”
”Är du säker på att du inte kan sälja in det här till något hyfsat förlag i Sverige? Eller utomlands? Du har väl kontakter?”
”Nu har du ju bränt flera förlag på egen hand. Och eftersom Ålevangeliet redan är såld till halva världen så är det rätt kört med det spåret också. Nej Hasse, släpp det här manuset nu. Det är inte hela världen.”
”Lätt för dig att säga som har högar med nya manus att välja bland. Fattar du hur många tusen timmar jag har lagt på den här boken?”
”Nej, det förstår jag förmodligen inte. Men nu har jag snart ett nytt möte med en annan frustrerad författare.”
Hasse Juvelerkvist fattade vinken och reste sig. Det var ändå hög tid att lösa av Jonathan nere i bokhandeln.
Margaretas lögn överlevde helgen men så snart det var vardag och mer specifikt måndag så kröp sanningen fram. På sitt alldeles särskilda sätt. Hon hade nämligen övertalat Carl Axel att ljuga ifall någon från media hörde av sig och frågade om hon hade varit på Nobelfesten.
”Menar du att du var på Nobelfesten?” frågade han.
”Nej, det är klart att jag inte var. Men om de frågar så är det bättre att du säger att jag var hemma med dig hela kvällen.”
”Men det var du ju inte, jag har ju anmält till polisen att du var försvunnen. Ska jag nu säga att du var hemma hela tiden?”
”Jag tror inte att polisen bryr sig och skulle de göra det kan du ju bara säga till dem att du har rört ihop dagarna för att du är förvirrad.”
”Det låter som en riktigt dålig plan, men visst jag gör som du vill”, sa Carl Axel.
”Bra, då ska jag inte berätta om ditt inval i Svenska Akademien heller.”
”Nej, inte förrän det är officiellt. Det blir det den tjugotredje.”
Margareta kunde inte riktigt sätta fingret på varför hon trodde att media skulle få nys om det hela. Men hon hade blivit fotograferad vid ett par tillfällen under kvällen, dels på festen och kanske ännu värre på efterfesten. Jo, det kom hon ihåg nu. Den där Selma-tjejen hade tagit en selfie tillsammans med henne.
Plötsligt ringde det från en tidning. En av skvallertidningarna som ville prata med henne. De sa att de fått ett tips om att hon varit på Nobelfesten trots att hon inte stod på gästlistan.
”Nej, det hade jag kommit ihåg. Ni kan fråga min man, Carl Axel. Jag var här hemma hela kvällen och tittade på tv. Och jag såg inte mig själv där heller”, sa hon och skrattade ansträngt. Hon hoppades att det inte skulle höras över telefon att hon fejkade det.
Carl Axel gjorde vad han blivit tillsagd och vidhöll att hans fru suttit i soffan hela kvällen tillsammans med honom. Ingen av dem hade kunnat ana vad som skulle bli rubriken i tidningen. Eller snarare på webbsajten. Det var ingen av de morgontidningar som paret själva läste, men den skulle komma att bli viral.
BILDBEVIS: Märtas spöke hemsökte Nobelfesten
Författaren Märta Juvelerkvist dog mindre än två veckor före Nobelfesten, 100 år gammal. Men det hindrade inte henne från att gå på festen. Som spöke.
– Jag är helt säker på att det var Märta. Det märkliga var att hon inte var hundra år gammal som när hon dog utan kanske trettio år yngre, säger Elsa Bergström, som kände Märta Juvelerkvist mycket väl, till Nyheter24.
Nobelstiftelsen bekräftar att Märta Juvelerkvist var inbjuden till årets Nobelfest men kan inte säga ifall hon faktiskt närvarade, eller om någon annan gick i hennes ställe. Inbjudan är personlig och kan inte överlåtas.
– Det är alltid ändringar i sista minuten, i år fanns det ju de som bojkottade ceremonin men som inte hade berättat ifall de tänkte komma och äta ändå, säger en anonym källa.
Det finns dock ytterligare ett ögonvittne som är lika tvärsäker som Elsa Bergström.
– Absolut. Det var Märta och jag frågade henne om hon inte var död. Jag visste ju att hon dött alldeles nyligen, det var verkligen tråkigt att höra. Vi hade kontakt bara några dagar innan hon dog och då skrev hon att hon såg fram emot att träffas på Nobelfesten och att hon hoppades att hon skulle överleva till dess, säger Arthur Jenkins som var Märta Juvelerkvists redaktör på 1970-talet.
Vi har även sökt Märta Juvelerkvists dotter Margareta Juvelerkvist som många menar är väldigt lik sin mor till utseendet, men hennes man intygar att hon var hemma och tittade på tv vid tiden för Nobelfesten.
Allt tyder alltså på att Elsa och Arthur faktiskt har sett ett spöke. Ingen av de övriga Nobelgäster som Nyheter24 pratat med har kunnat bekräfta det hela.
”Du måste se det här mamma”, sa Matilda och höll upp mobilen för Sofia som just hade läst artikeln om den spökande Märta.
”Det där är inte Märta, det där är min mamma”, sa Sofia. “Ligger den där bilden på Instagram?”
”Ja.”
”Borde jag vara orolig för att hon börjar bli senil? Har hon verkligen gått på Nobelfesten och låtsas vara sin egen mamma? Lova mig att du aldrig gör det när jag dör.”
”Eh … jag lovar”, sa Matilda och de båda skrattade.
Matilda funderade på om hon borde avslöja sin andra hemlighet när hon ändå var igång.
Fortsättning följer >>
