Augustpriset 2019: Slå vakt om yttrandefriheten och den litterära friheten

Årets Augustprisgala blev vid upprepade tillfällen en markering till stöd för yttrandefriheten och mot alla dem som hotar den. Att vinnarböckerna dessutom bröt mot genregränserna var befriande, tyckte många.

När kulturministern Amanda Lind tog plats på scen för att dela ut priset till vinnaren av Lilla Augustpriset var det en betydligt mindre kontroversiell pristagare än då hon för någon vecka sedan delade ut pris till den fängslade svenskkinesiske förläggaren Gui Minhai. Men hon tog tillfället i akt att hålla ett brandtal för yttrandefriheten. Och vikten av läsning.

Eva Gedin, ordförande i Svenska Förläggareföreningen, fortsatte på samma spår genom att läsa sitt öppna brev till Gui Minhai och påpeka att han nu suttit fängslad i 1500 dagar – över fyra år.

Under kvällen dök det upp fler påminnelser om vår bräckliga yttrandefrihet som hotas av totalitära regimer och i vissa fall partier i demokratier som strävar efter att kontrollera det fria ordet. Även vikten av att ha böcker som gräver på djupet i en tid då fake news breder ut sig.

Pristagarna har vi skrivit om i separata artiklar och ni har alla sett och hört dem i media. Även om jag hörde en del konstatera att det mediala genomslaget inte är vad det har varit för Augustpriset och litteraturen i stort.

Vi talar om vikten av att läsa och skriva, hur det är ryggraden i skolgången samtidigt som många skolor skär ner på inköp av läromedel och bibliotekens budgetar minskar. Och tidningar och tv får allt mindre utrymme för recensioner av böcker. Vi får färre och färre återförsäljare (fysiska alltså) av böcker. Ja, bokhandlarna försvinner men för de större förlagen är dagligvaruhandelns minskade utrymme för böcker än mer allvarligt. Och kanske även att bokklubbarna dör ut.

Det kan i viss mån vägas upp av streamingtjänsterna. (Som Daniel Åberg påpekar faktiskt hade lite flyt med pristagarna i år. Endast fyra av arton nominerade finns inlästa som ljudböcker. Men både fackboksvinnaren Ålevangeliet och den skönlitterära vinnaren Osebol finns i ljudboksformat. Däremot fanns varken vinnaren eller någon av de andra nominerade i barnboksklassen som ljudböcker.)

Så vad innebär då ett Augustpris i försäljning, för förlaget och författaren? Ja, det beror både på bok och genre. För den skönlitterära vinnaren innebär det tusentals sålda böcker, men kanske inte tiotusentals. Det är en gränsöverskridande roman som snuddar vid gränsen för fackbok och låter personer komma till tals som inte så ofta gör det. Ett spännande val, och bokhandlarnas bedömning är att den är mer lättsåld än förra årets vinnare Aednan. För lilla Teg Publishing är det såklart jättekul, ett bokprojekt som kanske inte något av de större förlagen hade gett sig på ens.

Ålevangeliet har redan sålt bra. Vinsten i Augustpriset ger ytterligare media och skyltning i julhandeln och förhoppningsvis åtskilliga tusentals böcker fler sålda i julhandeln, hoppas Albert Bonniers förlag.

Om fackboksvinnaren var en av favoriterna så var barnboksvinnaren Vänta på vind från Brombergs förlag en skräll. Rabén & Sjögren som hade hela tre av sex nomineringar fick gå tomhänta till efterfesten. Snöpligt för dem, men samtidigt otroligt kul för Brombergs som haft en tuff tid ekonomiskt. Om Augustpriset blir en vinstaffär för dem återstår att se, men några tusen böcker ska det kunna sälja.

Några andra som uppskattar Augustpris-statyetter är agenterna. Augustpriset har status utomlands eftersom det är ett kvitto på att en bok är “årets bästa i Sverige” i sin kategori. Nu är ju redan Ålevangeliet såld till en hel massa länder, så frågan är om priset ger så många fler kontrakt för Patrik Svensson? Kan en bok som Osebol gå på export? Kanske, Marit Kaplas historia om hur landsbygden har avfolkats är säkerligen inte unik för Sverige. Även för barnboksvinnaren Oskar Kroon kan dörrar öppnas – hans bok “besegrade” ju böcker av författare som Sara Stridsberg och Jenny Jägerfeld som sålts utomlands.

Ännu en gång visade Augustprisgalan också prov på hur viktigt det är att presentera en bok på ett bra sätt, från hjärtat. Varje bok hade fått en “ambassadör” som läst den och pratade om sina personliga intryck av den. Det var så att man blev nyfiken på att läsa varenda bok.

Den typen av verbal försäljning sker nästan bara i bokhandeln, på biblioteken och i personliga möten mellan läsare. Och återigen ska vi en kväll som denna vara tacksamma för att vi lever i Sverige där författare fortfarande får skriva vad de vill och bokförlag får ge ut vilka böcker de vill utan att hotas med fängelse eller värre straff.

Fotnot: När jag tittar på bilderna jag tagit med mobiltelefonen ser var och varannan pristagare ut som en kopia av Auguststatyetten. Men det är samtidigt en påminnelse om att vi får vara glada för att vi tillåts fotografera fritt med våra mobiler. En inte självklar rättighet i alla länder. Eller för den delen på alla prisutdelningar, ens i Sverige. Från Augustpriset var det många som flitigt uppdaterade med bilder på sociala medier. Så även Boktugg på Instagram (se nedan).