Det skulle bli en berättelse om kärlek. Men Goran Vojnovics släktkrönika i tre generationer skildrar också Jugoslaviens uppgång och fall. Hatet mot ”den andre” som frodades under krigstiden ser han nu i dagens Europa.

Goran Vojnovic är den första av fem generationer som vid 40 års ålder bor på samma plats som han föddes på, i slovenska Ljubljana. Att migrera, fly och resa bort är en del av hans familjehistoria – och samma problematik präglar även tre generationer i hans nya bok ”Under fikonträdet”. Kriget är en av de bakomliggande orsakerna.

– I vår kultur är det främst därför folk har rest i väg, säger han.

Egentligen började Goran Vojnovic skriva en kärleksroman, och tycker att boken är hans mest intima hittills. Tidigare har han gjort internationell succé med bland annat ”Blattejävlar”, om en förort i Slovenien där människor från forna Jugoslavien bodde. Men politiken letade sig oundvikligen in även i denna bok.

– Jag ville skriva om kärlek och det gjorde jag – och om alla andra ämnen som jag brukar ta upp. Du kan inte leva på Balkan utan att prata politik. Jag försökte att ha den i bakgrunden, men det är svårt, för politiken vill inte vara i bakgrunden på Balkan.

Förrädisk frihet

Under fikonträdet (Rámus Förlag) skildrar alla de band som håller en familj samman – eller som slutligen slits itu. När Jadrans morfar Aleksandar dör i den lilla kroatiska byn Momjan invid den slovenska gränsen börjar han själv försöka förstå sin familjs sår. Hans pappa Safet försvann plötsligt i hans barndom, och även hans morfar svek sin familj. Samma längtan att fly allt brinner någonstans i Jadran.

Goran Vojnovic gör ingen hemlighet av att även han har brottats med sådana impulser.

– Vi hade ingen frihet under så många år och då blev människor besatta av den. Även om vi lever liv vi är nöjda med förföljs vi av tanken på frihet och den tvingar oss att ifrågasätta våra val. Därför ser vi inte alltid att vi har fina liv, och att vi lever med någon vi älskar, för att vi hela tiden letar efter något annat, säger han eftertänksamt men lika mångordig som sin roman.

Men Jadran kämpar trots allt för att stanna hos sitt barn och sin kärlek Anja.

– När min generation ser felen som vår föräldrageneration begick – de som skapade kriget – vill vi göra allt annorlunda. Jag är den som måste hitta vägen för mina barn till en bättre värld, och inte lämna dem med en massa obesvarade frågor.

Klövs itu

Just de obesvarade frågorna är en anledning till att Goran Vojnovic blev författare. Genom skrivandet sätter han ord på sina inre funderingar. Många av dem uppstod i den avgrund som kriget skapade – han var elva år när det bröt ut.

– Det förändrade allt dramatiskt. Det skapade ett ”före” och ett ”efter” som klöv mig mitt itu, och världen jag hade före kriget kunde jag aldrig få tillbaka. I dag har Bosnien och Serbien mer gemensamt i sin krigshistoria än i tiden före. Det är smärtsamt att inse, kriget tog egentligen aldrig slut, säger Goran Vojnovic.

För hatet finns kvar under ytan, menar han. Hans bok Blattejävlar! blottade hur bosnier utsattes för rasism i Slovenien. Men när boken gavs ut var tiderna optimistiska, Slovenien skulle gå med i EU och man försökte prata om motsättningarna och rasismen.

– Min bok var ett symtom och ett bevis på att världen öppnade sig. Men då handlade det ändå mest om Balkanflyktingar som vi är vana att leva tillsammans med, och jag sade att ”vi får se vilka vi är när flyktingar från andra länder kommer”, säger han.

När det sedan hände såg han ”den värsta typen av populism” växa fram i Europa.

Likadana tecken

Vojnovic skildrar de till en början subtila motsättningarna mellan människor, som sedan får blodiga konsekvenser. I Slovenien har hatet mot ”den andre” dock snarast vibrerat under ytan.

– Så länge folk skäms för att prata om sitt hat finns ändå anständighet kvar, säger han.

Grannländerna är mer illa ute enligt Vojnovic som menar att Italien, Ungern, Serbien och Bosnien ”drunknar i populism”. Han ser en parallell mellan Jugoslavien-krigen och Europa. Folk i storstäderna, inklusive hans föräldrar, var först inte medvetna om de starka nationalistiska strömningarna, eller att populisterna kunde utnyttja känslorna av utanförskap i Jugoslaviens periferi.

– Många var chockade när massorna demonstrerade för Milosevic. Jag vet hur oförutsägbart det kan vara. Tecknen fanns. I dag finns också tecknen – ser vi dem? Tar vi dem på allvar? Man vill låtsas som att det inte är riktig fascism, inte ett riktigt problem. Men problemet känns inte igen så lätt, det går inte in i ditt land och viftar med nazistflaggor.

Text: Elin Swedenmark/TT

Fakta: Goran Vojnovic

Född: 1980 i Ljubljana

Familj: ”Väldigt traditionell. Som jag skrev i ’Blattejävlar’: en blatte skiljer sig inte här. Min familj består av mamma, pappa, en bror, min fru och två barn.”

Läser gärna: ”Det förändras hela tiden, men den slovenske författaren Lojze Kovacic är en av mina favoriter. Mitt andra språk är serbokroatiska och där är några av mina favoriter Miljenko Jergovic och Aleksandar Hemon.”

Bakgrund: Utbildad filmregissör. Debuterade 2008 med Blattejävlar! (”Cefurji, raus!”) som gjorde internationell succé. Den blev också den mest sålda boken någonsin i Slovenien. 2013 filmatiserades den, i regi av Vojnovic själv. När boken kom ut i Slovenien blev författaren anklagad för förtal av polisen, men åtalet drogs tillbaka.

2011 kom roman nummer två, Jugoslavien, mitt hemland, om en ung man som upptäcker att hans far var krigsförbrytare under kriget i Balkan.

Vojnovic skriver också krönikor i dagstidningen Dnevik.

Boken som nämns i artikeln

Under fikonträdet

av Vojnovic, Goran

• Förlag: Rámus Förlag
• Utgiven: 2019-10-24

Slovenske Goran Vojnovic är tillbaka med sin tredje roman Under fikonträdet. I denna storslagna berättelse vävs de drabbande berättelserna från tre olika generationer och skeenden i den jugoslaviska historien samman för att tillsammans kunna förklara var och en av dem. Läs mer »