Ally Asther: Ingenting i mitt liv skulle vara detsamma utan Harry Potter

Det finns många Harry Potter-fans därute, men alla är inte lika hängivna som Ally. Hon spelar i ett wizard rock-band, har varit lagkapten i Sydsveriges Quidditchlag och aktiv på det idag nedlagda forumet Hogwarts.nu.

Ally Asther är i 30-årsåldern, bor i Sveriges huvudstad och jobbar som redovisningsekonom. Men hon är dessutom en av våra största Harry Potter-nördar. (Det är inte hon själv som beskriver sig så, utan skribentens egen tolkning – om någon vill motbevisa detta, varsågod.) Tack vare sitt intresse för bokserien och allt runt omkring har hon inte bara fått vänner för livet utan även träffat sin partner.

Det är i år 20 år sedan den första Harry Potter-boken släpptes på svenska. Harry Potter och De vises sten gavs ut av Rabén & Sjögren år 1999 i översättning av Lena Fries-Gedin (som vi har pratat med i en lång intervju). När det begav sig gick Ally på mellanstadiet, och kunde förutom elev titulera sig elevbibliotekarie eftersom skolan i den sydskånska byn inte hade någon egen skolbibliotekarie.

– Jag fick en liten utbildning i hur man lånade ut böcker och en gång i veckan gick klassen till biblioteket och jag blippade alla böcker i datorn, och sökte på titlar. Detta gjorde att jag kunde få förtur på nya böcker och jag fick Harry Potter boken först när min skola köpte in den och jag slukade den direkt, berättar Ally.

Efter det köpte hon alla böcker så fort de kom ut, och när bok fyra kom ut gick hon över till att läsa  på engelska för att få böckerna snabbare. 

– Jag verkligen älskade böckerna, men hade det inte varit för allt som växte upp runt omkring så hade Harry Potter inte spelat en lika stor roll i mitt liv, säger hon.

Ally blev aktiv på hemsidan Hogwarts.nu, kallad Hoggy, ett av de forum med Harry Potter-tema som poppade upp under tidigt 2000-tal parallellt med Lunarstorm och Helgon och andra ungdomsforum som var populära då.

– Det är svårt att beskriva hur en hemsida kan betyda så mycket som denna har gjort för mig och många andra. Hoggy kändes som en säker plats. Många av oss som var medlemmar då gick i mellanstadiet eller högstadiet och om du inte passar in i din skola eller din klass då av någon anledning kan det vara väldigt tufft. Hoggy blev mitt nya umgänge och jag spenderade otroligt många timmar framför datorn.

Hon berättar att det anordnades träffar där medlemmar från forumet träffades i verkligheten. Många var barn då och alla under 18, så det var inte ovanligt att föräldrar skjutsade sina barn till träffarna, gick fram och hälsade eller befann sig i närheten. 

– När hemsidan la ner år 2006 arrangerades en stor träff i Stockholm. Det ordnades med boende på en fritidsgård i Täby så att de som åkt långt kunde ha med sig luftmadrass och sovsäck och sova över där. Jag åkte till Stockholm med min mamma för att kunna gå på träffen, det var första gången som många av oss träffades i verkligheten.

Där och då knöts vänskapsband som håller än idag.

– Sedan hölls en sommarträff 2007 och en vinterträff 2007, och det var nog genom att träffas i verkligheten som gjorde att jag fick så många nära vänner. År 2016 hade vi en återträff på samma ställe. Fast att det gått 10 år så var det över 40 personer som dök upp, berättar Ally.

Wrock och quidditch

Det började i USA och England, men efter ett tag började det arrangeras Harry Potter-konvent och julbaler runt om i hela Sverige. 

– Jag och flera med mig åkte runt på alla, jag anmälde alltid mig som funktionär under eventen och hjälpte till. Jag bott på skolor över hela Sverige, varit prefekt på konvent, spelat wrock på baler och festivaler. 

För er som inte vet är wrock kortformen för wizard-rock, en egen musikgenre med Harry Potter-tema som startades av det brittiska bandet Harry and the Potters. Ally berättar om deras första besök i Sverige på sin skandinaviska turné. 

– De ville inte köra bil själva och jag kände tjejerna som körde dem runt. Jag erbjöd dem alla att sova hemma hos mig på vägen. Jag såg dem i Köpenhamn, i Växjö och sedan i Stockholm. I Köpenhamn träffade jag deras svenska turnétrummis, vi blev tillsammans 2011 efter att ha gått på en julbal tillsammans i Växjö och idag bor vi tillsammans i Stockholm. 

När sambons wrockband The Swedish Shortsnouts 2018 blev inbjudna att spela med Harry and the Potters på deras USA-turné åkte de till USA. Om detta finns en vlogg, för den som är intresserad.

Allys wrockband heter RSE och det startade hon med sin kompis Amanda efter att ha varit på en spelning.

– ”Det där kan vi också göra” tänkte vi utan att kunna spela något instrument. Vår första spelning var i Kalmar och vi hade bara en låt. Jag sjöng och Amanda spelade ägg. Tydligen var vi ändå ganska bra eftersom de bad oss komma tillbaka och spela på julbalen på Kalmar slott. Då hade vi tre låtar och Amanda spelade ukulele, säger Ally och fortsätter:

– Jag brukar säga att vi är 50/50 ett riktigt band och ett performance. Vi satsar väldigt mycket på nya och snygga scenkläder och drar mycket skämt. Ett tag var vi det mest bokade wrockbandet i Sverige men nu har vi inte spelat på länge. Wrock är inte lika populärt i Sverige som det är i England och USA.

Förutom wrockartist kunde Ally också titulera sig lagkapten i Sydsveriges Quidditchlag, Nargles of the Nemesis, med spelare från Skåne och Växjö. 

– Ärligt talat var det svårt att få ihop ett helt lag som ville åka till Stockholm och spela och vi kom sist eller näst sist i turneringarna, säger Ally. Däremot hade vi extremt seriösa uniformer och var med stolthet det snyggaste laget i turneringen. Vi var glada över att åka ut snabbt för att inte behöva spela någon match sista dagen och vi åkte mest bara för att umgås.

”Det har betytt allt”

Vad har det betytt för dig, att vara en del av den världen?
– Det har betytt allt. Efter ett tag var det inte längre Harry Potter som var viktigt utan de personer som jag lärde känna.

Hon tror absolut att budskapet i böckerna har skapat förutsättningar för allt som kommit ur fandomen. Det är inte böckerna som är det viktigaste längre, även om fansen självklart har samtal kring böckerna, drar referenser och är extremt noga med vilket elevhem de tillhör.

– Ingenting i mitt liv skulle vara detsamma utan att jag hade blivit medlem på Hoggy och hamnat i det sammanhanget, säger Ally. Min sambo och alla de vänner jag umgås mest med kommer därifrån. 

Idag har hon dock ”gått i pension”, som hon uttrycker det. Hon var med och arrangerade det femte och sista Multicon (ett Multi-fandom konvent) 2017. Samma år gick även Växjö-föreningen MAGI i pension genom att arrangera sitt sista Harry Potter-konvent. 

– Det blev svårt när alla hade blivit vuxna med jobb, för att arrangera konvent krävs det möjlighet att gå på möten på dagtid. Efter det har jag spelat en spelning men jag tror inte att vi kommer att bli bokade mer. 

De två kulturföreningar som Ally har haft kontakt med (SWISH och MAGI) har lagt ner sin verksamhet, men det har kommit en ny generation som arrangerar konvent och julbaler. Där är hon inte aktiv idag.

– Jag tycker att fandomen höll i sig förvånansvärt länge, vi fick några riktigt goda år. När vi gick i pension så kändes det som att vi var ganska klara med att åka runt i Sverige och sova på luftmadrasser. Det märktes dock att det var svårare och svårare att få in nya deltagare. 

Hon poängterar också att i Sverige är fortfarande Harry Potter tänkt att vara för barn, medan det i till exempel USA är lika mycket för vuxna. Där är wrocken stor och spelningarna hålls på barer med 18-års gräns. Det skulle aldrig funka i Sverige, menar hon. 

– Jag vet att det fortfarande arrangeras en del konvent och julbaler och det känns verkligen superroligt att det fortsätter men jag behöver inte längre åka på dessa tillställningar för att träffa de vänner jag skaffat via Harry Potter. Jag fick vänner över hela Sverige, men nu åker vi hem till varandra istället.

En het potatis i Harry Potter-kretsar är de senaste årens expansion av universumet med pjäsen Harry Potter och det fördömda barnet och filmserien Fantastiska vidunder.

– Vi samlade ihop ett gång på 12 personer och åkte till London för att se Cursed Child. Pjäsen var fantastisk men manuset var inte lika bra. Vi var även ett stort gäng som såg den första Fantastic Beasts-filmen på premiären, säger Ally, men tillägger:

– Vi pratar aldrig om varken pjäsen eller filmen. Vi har inte sett film nummer två. Jag vet inte hur det är för andra, men för det gäng jag umgås med där så mycket handlat om Harry Potter, bryr vi oss inte särskilt mycket om det nya som kommer nu. Jag skulle inte säga att vi köper det som kanon. Men det kanske är annorlunda för andra.