Sara Danius fick möjligheter och utmaningar i livet utöver det vanliga. Och hon tog dem. Hon erövrade en självklarhet i allt – och berörde. Det sade ärkebiskopen Antje Jackelén under begravningen i Stockholm.
Redan en timme före klockringningen ringlade sig en kö till Storkyrkan, blott ett stenkast från Börshuset i Gamla stan.
Kyrkan blev i det närmaste fullsatt av människor som kommit för att ta avsked av författaren, professorn i litteraturvetenskap och Svenska Akademiens första kvinnliga ständiga sekreterare. Som sådan blev Sara Danius både historisk och en feministikon.
“Som en rosa explosion bland tillknäppta frackar”, skrev författaren Tove Folkesson i sin minnestext i Svenska Dagbladet apropå den klänning Sara Danius bar på fjolårets Nobelprisutdelning. Inne i Storkyrkan fanns samma rosa klänningsexplosion uppbyggd av rosa och orange blommor framför de mer traditionella blomsterkransarna.
– Hon brann för bildning och förkroppsligade dess väsen att kunna kliva mellan olika ämnen, koppla ihop högt och lågt, se djupet i ytan, sade Antje Jackelén i sitt griftetal och citerade vad Danius själv sagt om en förbisedd briljant kvinna:
”I regel presenteras hon tillsammans med andra, i stil med ett sladdrigt salladsblad inklämt mellan två hamburgerbröd. Som av en händelse råkar dessa vara män.”
Stolt och ödmjuk
Sara Danius glädje över uppdraget som ständig sekreterare bottnade i övertygelsen om att tjäna någonting som är större än det vi är som individer, framhöll ärkebiskopen, som i hennes hållning såg både stolthet och ödmjukhet.
Jackelén betonade också hennes kärlek till ordet och menade att Danius, även i sjukdomens skugga, förmedlade ljus och liv. Efter att cancern kommit tillbaka sade Danius: “Risken är större, men rädslan är mindre”.
– Här talar tillit. Intellekt och känslor har nått samförstånd. Tillit gör livet uthärdligt. När hjärna och hjärta förstår varandra växer vishet. Så att vi kan acceptera oss själva som de sammansatta och komplexa varelser vi alla är, sade Jackelén.
En timmes avsked
Den inledande ceremonin följdes av avskedstaganden som tog drygt en timme. Efter Sara Danius stora familj fick övriga närvarande gå fram till kistan.
Där fanns bland många andra akademiledamöterna Kjell Espmark och Peter Englund, författarna Sara Stridsberg och Agneta Pleijel samt Nobelstiftelsens ordförande Lars Heikensten.
Fakta: Begravningen
Hölls i Storkyrkan i Gamla stan 8 november.
Psalmer:
249 “Blott en dag”
202 “De blomster som i marken bor” (text av Harry Martinson)
297 “Härlig är jorden”
Övrig musik:
“Sorgmarsch” av Frédéric Chopin
“Didos klagan” av Henry Purcell
“Lacrimosa” av Wolfgang Amadeus Mozart
“Slutkör ur Johannespassionen” av J S Bach
Dikt:
“Dirge in the woods” av George Meredith
Fakta: Sara Danius
Föddes 1962, avled 2019.
Var essäist, litteraturkritiker och professor först i estetik vid Södertörns högskola och sedan 2013 i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Vid sidan av sin forskning skrev hon populärvetenskapliga essäer om litteratur, bland annat essäsamlingen “Husmoderns död och andra texter”.
Blev 2013 invald i Svenska Akademien och var mellan 2015 och april 2018 dess första och hittills enda kvinnliga ständiga sekreterare. I februari 2019 lämnade hon Svenska Akademien som en följd av konflikterna kring den så kallade kulturprofilen.
