Bibliotekarien och författaren Gunnar Källström berättar om sitt första minne från ett bibliotek och sin syn på biblioteket som en plats för drömmar, möten, samtal och gemenskap.
Knappt fyllda fem år besökte jag för första gången Stadsbiblioteket i Jönköping tillsammans med min mamma. Biblioteket var nybyggt med stora glasrutor, vidsträckta marmorgolv och alla tänkbara moderniteter. Det fanns en hörna där vi kunde lyssna på sagor genom hörlurar, orangea rymdfarkostliknande snurrfåtöljer och flera våningar med fantastiska böcker om allt som en liten pojke kunde drömma om.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
Doften av nybryggt kaffe kom från kafé Novellen och de laminerade bilderbokssidorna kändes mysiga att bläddra i. Bibliotekarierna stod bakom en jättelik disk inne på kulturtorget och mamma sa att ”de visste allt”. ”Otroligt”, tänkte jag och tog mod till mig och frågade en bibliotekstant var universum ligger. Genast tog hon mig en trappa upp till fackavdelningen och började förklara solsystemets uppbyggnad, visade bilder på planeter och rymdfenomen och försåg mig med fler böcker än jag egentligen orkade bära. Därefter pekade hon på mitt hjärta, blinkade pillemariskt och sa det som 45 år senare skulle få mig att skriva boken Folkbiblioteket:
– Universum finns också i dig. Du har dina egna solsystem, stjärnor och planeter. I dina världar finns allt det du önskar, drömmer om och det som du och din mamma upplevt.
Ja, nu kanske jag vrider orden lite efter min kompass men det hon sa om rymden och mig gjorde ett avgörande intryck på mig som femåring.
Tiden har sprungit fram och jag har hunnit med en knackig karriär som vissångare, gift mig och fått fyra barn, hattat runt i tillvaron som en ekorre innan jag själv fick arbete som bibliotekarie.
Varje dag är en öppen fråga vid informationsdisken. Mångt och mycket upprepar sig; stammisarna kommer punktligt på sina tider. Det är tidningsläsarna, de som inte har någonstans att ta vägen, studenterna och småbarnsföräldrarna. Så händer de mest oväntade saker. Du hjälper någon att fylla i skilsmässopapper eller bistår med en ansökan om uppehållstillstånd.
Biblioteket är så fantastiskt mycket mer än bara böcker. Det gemensamma rummet där yttrandefrihet råder är en förutsättning för demokratin. Biblioteket är en plats för drömmar, nördkunskap, självstudier i vad du vill, möten, samtal och gemenskap.
Att varje dag få möta människor och försöka hjälpa till att hitta svar på deras frågor är kul och lärorikt. Du nosar runt i de mest skilda trädgårdar och kan inte låta bli att läsa som en galning och skriva ner lite tankar vid sidan om. Mina tankar har på sistone kretsat mycket kring vad som är folkbibliotekets uppgift utöver att förse människor med böcker, media och information? Vad behöver vi i ett gemensamt vardagsrum för att alla ska hitta en plats att trivas?
Om gästbloggaren
Gunnar Källström (f. 1967) är bosatt i Åmål där han arbetar som bibliotekarie, författare och visartist. Den 15 september 2019 utkommer Gunnar med sin tredje bok Folkbiblioteket (BTJ Förlag) som också är hans första lyriksamling. I boken leker Källström med tanken att vi inom oss bär på bibliotek som vill bli besökta. Men Folkbiblioteket är också en vardaglig nära skildring av en av vår tids största mötesplatser; en sorts kärleksförklaring till det gemensamma rummet.
Jobbar du i bokbranschen? Läs Analysbrevet och prenumerera!
