När finsksvenska hockeyjournalisten Risto Pakarinen skulle skriva skönlitterärt valde han engelska, och hittade en agent i London som sålde in boken till HarperCollins i Kanada. Nu släpps En dag, Jennifer även på svenska och finska.
– Som outsider eller nykomling i bokbranschen visste jag inte att det var ovanligt eller svårt. Men jag har förstått nu i efterhand att det inte är den enklaste vägen, säger Risto Pakarinen och skrattar där han sitter i en soffa på HarperCollins kontor i Stockholm.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
När Risto Pakarinen var ung spelade han hockey. Men han vill inte kalla sig själv före detta hockeyspelare.
– Nej, jag slutade när jag var 20. Jag var aldrig hockeyproffs även om jag var bra nog att drömma om det ända till sena tonåren. Men hockeyintresset gjorde att jag halkade in på att översätta texter åt tidningen Pro Hockey från svenska till finska, säger Risto.
Det gjorde i sin tur att han sökte jobb hos kundtidningsföretaget Appelberg som skulle öppna kontor i Helsingfors.
– Jag hade nog lite övertro på min förmåga. Samtidigt var jag utbildad civilekonom så tanken var att jag skulle jobba mer strategiskt med kunder än att vara journalist. Men jag började skriva och tyckte det var kul så jag skrev mer och mer. Efter ett tag började jag se mig mer som skribent än varumärkeskonsult, säger Risto.
Skrivit två hockeyböcker
Drömmen var att bli magasinskribent, jobba med längre reportage för tidningar som Esquire magazine.
– Men det gick inte riktigt. Däremot fick jag frilansuppdrag som hockeyjournalist och skrev åt bland annat Hockey News och NHL.com. Hade jag fått jobb på någon finsk tidning som sportjournalist hade jag kanske gått den banan och då hade vi inte suttit här idag, säger Risto.
Två hockeyrelaterade böcker har det blivit. Han har skrivit This Is Russia: Life in the Khl – Doctors, Bazas and Millions of Air Miles tillsammans med österrikiske målvakten Bernd Brückler om dennes tid i ryska proffsligan KHL och en bok med Alpo Suhonen som blev den förste finske huvudtränaren i ett NHL-lag. Dessutom har han översatt ungdomsböcker (om hockey) av Gunnar Nordström till finska.
– Jag drömde förstås om att skriva en roman, jag har en hockeyhistoria som jag inte avslutat. Men sedan fick jag idén till den här boken om en kille som inspirerad av Tillbaka till framtiden får för sig att han ska resa tillbaka till den tid då hela livet låg öppet framför honom. Jag började skriva i smyg, som finne vill man göra något först innan man pratar om det, säger Risto och tillägger med ett skratt:
– Jag berättade inte ens för min fru förrän jag hade skrivit klart hela. Men då blev hon min första läsare.
Skrev manus på engelska
Och boken skrevs på engelska. Risto Pakarinen har bott i Sverige i tjugo år nu men kände ändå inte att det svenska språket räckte till.
– När jag flyttade hit så hade jag finsk skolsvenska, det innebar att jag kunde läsa och förstå allt men inte prata eller skriva speciellt bra svenska. På Appelberg var det internationellt och mer än tio olika nationaliteter som jobbade där så vi använde mest engelska. Därför kändes det mest naturligt att skriva romanen på engelska.
När han väl skrivit klart och filat ordentligt på det så ville han ge manuset en chans på allvar. Han hittade en frilansredaktör i England.
– Om hon inte hade tyckt att det var bra så hade jag nog lagt ner det. Men hon läste och tyckte att det var så pass bra att hon bara gjorde en ”line-edit”.
Därefter började han leta efter agenter i USA och England och skickade sitt manus till en handfull på vinst och förlust. Återigen, en annorlunda väg till utgivning och Risto visste inte hur svårt det egentligen kunde vara att komma igenom det nålsögat.
– En sen oktoberkväll fick jag ett mejl från en agent som hade läst och gärna ville prata på telefon och vi kom överens.
Agenten var inte heller vem som helst: Cathryn Summerhayes på agenturen Curtis Brown i London.
– Hon är duktig, jag vill minnas att hon fick något pris som årets agent i UK för inte så länge sedan. Hon hittade rätt snabbt ett par förlag och ett av dem var HarperCollins Canada.
HarperCollins köpte världsrättigheter
Så Risto Pakarinen skrev kontrakt med HarperCollins om världsrättigheterna för boken (engelska titeln är Someday Jennifer) som släpptes i Kanada för tre veckor sedan. Den 9 september kommer den ut i Finland och den 19 september är det Sveriges tur. Dessutom är det klart att ges ut i Tyskland 2020 (Rowohlt Verlag).
Förlaget beskriver boken så här: ”En dag, Jennifer är feelgood när det är som bäst. Med hög igenkänning, populärkulturella referenser och skön 1980-talsnostalgi för den här romantiska debuten tankarna till Nick Hornby och David Nicholls. Idén till boken tar avstamp i något så ordinärt som en låtlista, och utspelar sig i författarens hemstad Helsingfors.”
– Det känns häftigt när jag tänker på hur många som har jobbat med min bok innan den kommit ut. Agenten, alla på förlaget i Kanada och här i Sverige, översättare, formgivare och korrekturläsare, säger Risto.
Men han har faktiskt översatt sin egen bok från engelska till finska.
– Det blev naturligt eftersom boken utspelar sig i Finland. Vi har faktiskt justerat lite i den finska versionen för att få in fler lokala referenser. På ett ställe står det att en person såg ut som skådespelaren Steve Martin, där har jag bytt till en finsk skådespelare.
Som hockeyälskare har Risto Pakarinen alltid haft ett speciellt förhållande till Kanada. När han var 17 år hade familjen en kanadensisk utbytesstudent hos sig hemma i Finland. Och en period jobbade han på Kanadas ambassad i Helsingfors.
Då är det väl läge att planera in en signeringsturné i Kanada lagom tills NHL-säsongen börjar i oktober?
– Vi har faktiskt inte pratat om det. Men det vore förstås drömmen, kombinera besök i bokhandlar och se NHL-matcher, säger Risto med ett stort leende.
En dröm har redan blivit verklighet, att debutera som skönlitterär författare. Och dessutom på flera språk (boken kommer även på tyska i höst), vilket är något som få författare får uppleva.
– Jag ska försöka skriva en roman till, det blir nog inte en hockeybok. Jag skriver gärna om hockey och följer den förstås, men jag skulle vilja skriva mer reportage och inte bara snabba nyheter som det ofta blir på webben, säger Risto Pakarinen.
Steget kan tyckas långt från hockey till feelgood, men det kanske egentligen bara är några snabba skär.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
