Vem som helst kan skriva en bästsäljare, men alla kan inte bli bästsäljande författare

Det är inte så svårt att skriva en bok egentligen. Och ingen vet på förhand vad som kommer att sälja. Så i teorin kan vem som helst skriva en bästsäljare. Men vi vet också rent matematiskt att alla inte kan bli bästsäljande författare.

Förutom chefredaktör för Boktugg, vilket innebär en kombination av journalist och entreprenör, så är jag även författare. Det var så jag snubblade in i bokbranschen för tio år sedan. Jag skrev en roman.

Därefter har jag skrivit och gett ut nio böcker. Ett tag hade jag riktigt bra tempo, skrev nästan två böcker något år. Men de senaste åren har jag inte producerat eller skrivit manus i samma omfattning. Eller stundtals ingen omfattning alls.

Därför kommer en del av detta att låta motsägelsefullt eller arrogant när jag påstår att det inte är så svårt att skriva en eller två böcker om året. Att som i rubriken påstå att “vem som helst” kan skriva en bok som blir en bästsäljare är kanske överdrivet. Men den som behärskar det svenska språket och inte har några problem att skriva texter längre än Facebookstatusar och Instagraminlägg kan skriva en bok. Ja, när jag tänker efter så kan det faktiskt räcka med att kunna skriva några få rader på Instagram – i alla fall om man är poet.

Vad skiljer professionella författare från amatörer?

Så vad är det som skiljer författare från de allra flesta andra? Jag skulle påstå att det är samma sak som skiljer elitidrottare från motionärer. Arbetsmoral, eller träningsvilja.

Jo, talang är en faktor. Har man ingen som helst talang för att springa fort, hoppa högt, sparka boll eller att hitta på fängslande berättelser och sätta ord på dem – då är uppförsbacken mycket brantare. Men för de allra flesta gäller att om man vill bli bättre på något så måste man träna. Varje dag. (Jo, även elitidrottare tar vilodagar men de är oftast färre på ett år än vad en anställd har semesterdagar.)

Det här vet vi alla.

Hur många har inte försökt komma igång med träning? De flesta rivstartar i januari, tränar flera gånger i veckan i några veckor. Men sedan kommer februari och det blir kanske en släng av förkylning eller vinterkräksjuka och vabbande och … en massa andra undanflykter. I mars, april så är träningstillfällena färre och kanske säger man till sig själv att nu när det blivit varmt ute så kanske jag inte behöver gymmet för jag får vardagsmotion i trädgården, när jag springer till bussen och … en massa andra undanflykter.

Det är precis samma sak med författare. Vi har de här fantastiska idéerna till en bok. Alla jobbar olika. En del tecknar ner dem i anteckningsböcker, andra gör Exceldokument eller samlar fakta och idéer i Scrivener och andra skrivprogram. En del skriver för hand eller använder skrivmaskin.

Hur många tusen ord per dag skriver du?

Så vi kastar oss in i ett nytt projekt, skriver ett par kapitel och är inspirerade som aldrig förr. Vi gör den enkla kalkylen som säger att det faktiskt går att skriva x antal tusen ord per dag. Här ska påpekas att precis som med träning där vissa klarar att springa en mil på en halvtimme (26 minuter och 18 sekunder är tydligen världsrekordet för herrar och 29 minuter och 18 sekunder för damer) så behöver andra en timme eller två för att tillryggalägga samma sträcka.

Hur många ord skriver du på en timme när du har flow? Alltså när du i förväg planerat och tänkt ut lite löst vad som händer härnäst. En del klarar 1500 ord, andra får kämpa för att skriva 200 ord. Själv kan jag skriva en bit över 1000 ord när jag är ostörd och inspirerad. Kanske till och med lite mer ifall jag har planerat och gjort en liten synopsis på kapitlet/scenen. Alla skaffar sina egna arbetsmetoder.

Men låt oss säga att du skriver 500 ord i timmen. En vanlig roman är ofta mellan 70 000 och 100 000 ord lång. Under 60 000 ord blir det en kortroman. Kapitelböcker för barn är ännu kortare. Och för mer litterära verk eller diktsamlingar så finns inga sådana “regler” alls. Vi utgår ifrån 75 000 ord. Delar det med 500 och inser att 150 timmar är vad som krävs för att skriva denna mängd. Läs intervjun med Camilla Sten som var inne på liknande tankar.

En timme om dagen och det tar inte ens ett halvår (ungefär fem månader faktiskt). Nu är detta givetvis inte hela jobbet – du ska spåna idéer, strukturera, skriva om, redigera, stryka och lägga till, fila på formuleringar och så vidare. Men så är det ju med träning också? Köra till gymmet eller simhallen, byta om, duscha, hänga upp blöta kläder och så vidare. En timmes träning om dagen blir lätt det dubbla med transport och ombyte.

Det är inte svårt att skriva två-tre böcker om året

Men den här insikten. Att skriva en eller två eller tre böcker om året är egentligen inte svårt. Det handlar bara om att göra jobbet. Vissa dagar är det glädjefyllt, du vet som ett träningspass där du bara simmar, springer, cyklar hur långt som helst utan att känna dig trött. Du liksom flyter fram. Samma sak att skriva med flow. Du tittar inte på klockan utan är helt inne i manusets egen lilla värld och orden bara rinner ur dina fingrar via tangentbordet till skärmen. Magi. Andra dagar är det segt. Varken kroppen eller hjärnan vill.

Sedan har vi förstås folk runtomkring. Det är inte alltid enkelt att säga till familjen att “nu ska jag skriva i två timmar” och stänga in sig och faktiskt få lugn och ro. Ibland kanske man måste göra som med träning, åka iväg till gymmet – eller till någon plats där det går att sitta bekvämt och ostört och bara skriva. Det är inte alla förunnat.

Det finns en fördel med träning. Visst kan du prokrastinera även vid löpning. Stanna och köpa en glass. Sätta dig på en bänk och njuta av utsikten. Snacka med de andra på gymmet eller i simbassängen. Lattja och inte ta ut dig fysiskt. Slarva med övningarna.

Men som författare är möjligheterna att prokrastinera oändliga. Kolla Facebook, läsa inlägg i en författargrupp. Surfa in på Boktugg. Surfa runt och göra research men när det i slutet på artikeln, som faktiskt gav dig värdefullt stoff till romanen, finns en länk till någon annan helt irrelevant kändisnyhet eller gullig kattvideo klicka vidare och sedan vara lost on the web.

Dessutom kan man koka te (eller kaffe), dricka läsk (och starkare varor), äta chips, kakor. Ta en fikapaus. Ta en liten promenad. Snacka med en kompis. Skriva ner idéer till en helt annan ny roman, kanske rentav börja skriva lite på ett annat manus. Drömma om hur det vore att skriva på heltid, om din bok blir en bästsäljare så att du kan säga upp dig från jobbet ungefär som de gör i reklamen för spelbolagen.

Författarskap kräver mer än en berättelse

Vi återvänder till min ursprungliga tes. Vem som helst kan skriva en bästsäljare. Ja, så är det faktiskt. En del är dock dömda att bli one-hit-wonders, de har en enda riktigt bra berättelse i sig. Ofta självbiografisk eller bara en summa av de livserfarenheter de har som gör att de har en fullständigt fantastisk story. Klarar de inte att skriva den själva ser förlaget till att göra det med hjälp av en spökskrivare (i många fall en redaktör som skriver om i princip hela manuset för att det ska bli utgivningsbart).

Däremot kan inte alla bli bästsäljande författare. De här one-hit-wonder-böckerna är lätträknade. Förlagen ser kanske en eller ett par per år. Och egentligen är de inte jätteintresserade av dem eftersom det blir en tillfällig försäljningstopp. Förlagen vill ha författare som kan bygga ett författarskap, en författarkarriär.

Rent matematiskt kan inte heller alla författare bli bästsäljande författare. Det skulle kräva ett statligt system där staten köpte in tiotusentals exemplar av varje bok och delade ut dem gratis till medborgarna. Annars begränsas vi rent praktiskt av att alla inte läser böcker varje dag och det således finns en begränsad mängd bokköp (eller strömmar som det blir med ljudböcker och eböcker i mobilen) att konkurrera om.

Belöna dig själv när du skrivit – men inte med snacks

Men precis som med elitidrott så är merparten av författarna inte beredda att göra jobbet. Att skriva varje dag. Att jobba med att utveckla sig. För en elitidrottare handlar inte träning bara om antalet träningstimmar utan kvaliteten på dem. Det inkluderar förberedelser som att äta och dricka rätt före träningen, ha sin utrustning i ordning och efterarbete som att låta kroppen få rätt näring och tid för återhämtning. Tips: få elitidrottare klämmer en coca cola och en påse chips som belöning för ett genomfört träningspass. Kan vi författare lära något där?

Så vad är kontentan av denna långa betraktelse? Ja, det är en påminnelse till mig själv och alla andra aspirerande författare om att det finns bara ett verkligt beprövat sätt att skriva en roman (eller annan bok). SRPS. Sätt rumpan på stolen. Stäng alla andra fönster på skärmen än det där du skriver ditt manus. Sätt mobilen på ljudlös eller starta möjligen lite musik som passar att skriva till. För mer än rumpan på plats handlar skrivandet om hjärnans fokus.

Det tänkte jag göra denna lördag. Även om jag nu prokrastinerat genom att skriva denna krönika och förmodligen kommer att följa upp det med att posta den på Facebook och diskutera i kommentarer …