Lisa White berättar om hur hon blev författare, trots att hon var runt trettio innan hon läste ut en hel roman för första gången, och hur hon hittade hem i romancegenren.
Text: Lisa White
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
Drömmen om att skriva har varit med mig sedan jag var barn. När jag flyttade till Sverige från Australien där jag är född, började kampen med ett nytt språk. Jag lärde mig att tala språket väldigt fort och att skriva och läsa enklare meningar gick lätt, men att läsa hela böcker och skriva långa texter var lite mer komplicerat och dessutom hade jag svårt att hålla mig fokuserad. Mina tankar for iväg på annat håll, varje gång.
Svårigheterna med språket gjorde att jag hade svårt att läsa högt inför andra och skolkade hellre i skolan. Det skulle dröja tills jag var runt trettio år innan jag läste ut en hel roman. Som vuxen så förstår jag att jag har en mild form av ordblindhet även om jag inte fått det diagnosticerat. Jag jobbar dagligen med träning av det genom att skriva och läsa så mycket jag kan. Ett annat sätt har varit att ändra typsnitt, storlek och färg på texten, det kanske inte fungerar för alla, men det har fungerat för mig.
Under åren låg drömmen om att skriva i bakgrunden, trots svårigheterna. När jag och min man flyttade till Stockholm hittade jag en författarlinje som jag sökte till. Kursen skulle lära mig att skriva böcker och jag skulle lära mig att bli en riktig författare, alla frågor jag hade skulle bli besvarade, trodde jag. Men så var inte fallet. Vi ägnade oss åt att läsa varandras texter som vi hade gjort som läxa och det här hjälpte mig inte alls. Så jag hoppade av efter halva kursen och trots besvikelsen över upplägget fick jag med mig en sak därifrån: kärleken till den genre jag skriver idag – romance – även om jag själv inte trodde att det var min genre.
På rasterna pratade några kurskamrater om vilka böcker de ville skriva. Tro det eller ej, men jag hade inte tänkt någon speciell genre. Jag ville lära mig att skriva och den här kursen skulle vara svaret på allt och lära mig skriva vad som helst, trodde jag. Men jag hade inte läst böcker, så jag visste inte vad jag gillade. Men när de började prata om romantiska böcker så sa jag blankt nej. Det skulle jag inte skriva, det visste jag i alla fall.
Jag ansåg att det var töntigt och bara innehöll blommor, lull lull och rosa fluff. Men de fortsatte att tjata om olika böcker de hade läst och deras engagemang var inspirerande. Efter att jag hade hoppat av kursen så bestämde jag mig för att gå till biblioteket. Jag frågade efter en romance som skulle hålla mig fokuserad och som skulle chocka mig, och jag berättade om mina fördomar kring romantiska böcker och mina lässvårigheter. Bibliotekarien tog fram en supertjock bok på sexhundra sidor och jag trodde hon skämtade.
Hade hon inte lyssnat på mina behov? Jag hade lite svårt att läsa, och jag gillade inte romance och i handen höll jag en av de tjockaste böcker jag någonsin sett, Fifty shades of grey, som jag tittade på med en uppsyn av avsky.
”Den här kommer att chocka dig”, sa hon och nickade med en min som jag nu efteråt förstår.
Det blev startskottet och när jag nu får höra från mina läsare att de får en ”känsla av en svensk Fifty shades” så blir jag glad, även om jag inte har extrema sexscener i mina böcker.
Så för alla er som har en dröm om att skriva, jaga den och låt ingenting stoppa dig!
Soliga hälsningar
Lisa White
Om gästbloggaren:
Lisa White, 35 år, bor med sin sambo i Lindesberg. Debuterade med En hemlighet förde mig hit i maj 2019. Hennes andra fristående roman Jag är såld på dig släpps i september 2019 och utspelar sig i Lisas hemstad Lindesberg.
Stödprenumeration. Boktugg Mini (från 10,42 kr/mån) ger tillgång till vissa premiumartiklar.
